Glöd

Representationsjaktens olidliga lätthet

"Om moralisk värdering av företagens nöjesjakt noterades, skulle många krascha på etikbörsen", skriver konstnären Eva Stjernswärd.

DEBATT. SCA:s före detta starke man, Sverker Martin-Löf blev kallad kejsare, alfahanne och björnhanne för sin ledarstil. I SVT:s Uppdrag Granskning program ”Banken och brödraskapet” från 2021 beskrivs maktstriderna inom svensk industri när kejsaren faller 2015. Samtidigt blottades åter representationsjaktens skamlöshet.

Imperatorn själv har säkert stött kejsarstaven gillande i marken när han likt en gammaldags träpatron regerade sina riken. Vi hör helikoptrar dåna över fjällvidderna, jetplans orgastiska förflyttningar till internationella jakter med vilda jaktlag och deras gläfsande drev när direktörer med entourage skjuter försvarslösa djur för att med blod och champagne befästa sina positioner i näringslivet. Jaktgurun Leif GW Persson förklarar det oslagbara konceptet med ”att jaga med någon trevlig jävel och sen göra affärer”. En sorts homosocialitet liknande den som när vissa män använder strippklubbar för affärsmöten. Lika lättsamt förbrödras man runt jakttornen i takt med djurens dödsryckningar. Kvinnliga jägare vinner alfa-status med vapen eller som statister i dreven som hundförare.

Mäns kollektiva passioner genom historien upprepas med krig, vapenhandel, slaveri, prostitution och troféjakt. I Sverige gynnas blodssport. Kommunpolitiker och ministrar med skogsbolagens orange reklamband på jakthatten kan fraternisera och, som någon sa, skjuta ”en jävla räv i röven” i väntan på kapitaltjuren.

Makabra bilder med flinande män och en och annan kvinna som samlas kring dödade älgar på rygg med benen i vädret för att skäras upp i buken, likt upptakt till gruppvåldtäkt i en skräckfilm. Författaren Alex Schulman skrev ”Det är bara sjukt och perverterat” när han själv bevittnat ”en bjässe till älg på ett bilflak, skjuten, död, med stora ögon och med tungan utanför och blod överallt.” Det gränslösa i att man med sådan lätthet begår våld mot djur ifrågasätts aldrig. Genom att legitimera det som representation, vidmakthålls det krigiska och manliga maktperspektivet. Man undrar vilka kontrakt som skrivs med vems blod eftersom Skogs- och hygienjätten SCA kombinerar produkter som mensskydd, blöjor, inkontinensskydd och skogsnäring.

Efter jakt- och flygskandalen 2015 lämnade Sverker Martin-Löf inte ordförandeposten i SCA för hälleberget men väl för Källberget. Nyttjanderätten för gården i Härjedalen som han under 13 år arrenderat för att ordna SCA:s representationsjakter trixades tillbaka privat. När Uppdrag Gransknings reporter frågar hur det gick till att få tillbaka arrendet förkunnar Sverker Martin-Löf, med sju svordomar på en minut, sina privilegier. Som alla jaktklåfingriga människor som dubbat sig själva till naturens adelsmän – är rätten att döda självklar.

Blodsbanden mellan näringsliv och markägare är inte blå – men röda av blod från vilda djur. Oräknat alla djur som dödas i troféjakt på nöjes- eller mutresor i andra länder, dödas i Sverige över en miljon vilda djur varje år. Men ett dött djur är alltid ett förlorat liv. Därför blir troféjägaren inget annat än en förlorare med ett kadaver på väggen. Kändisarna som flöt upp på Expressens löpsedlar är toppen på det isberget. Dödandet som sport ger status. Med exklusiv jakt visar man nämligen vem som faktiskt har råd.

Om moralisk värdering av företagens nöjesjakt noterades, skulle många krascha på etikbörsen. Den olidliga lätthet med vilken eliten gör primitiva manlighetsriter till representation och nöjesjakt är förråande och otidsenligt.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV