Så ska den slopas, lite så där lagom till valrörelsen lägger regeringen fram sitt förslag om att straffrabatten för unga som begår grova brott ska slopas. Här ska inte daltas med gängen, utan unga vuxna ska minsann få samma straff som äldre.
Förväntad effekt? Ingen. Alls. Utredarna som utredde det från början skriver så här: ”Det går alltså inte att förutse att våra förslag skulle leda till minskad brottslighet, minskat lidande för brottsoffer och därmed sammanhängande minskade kostnader för samhället.” Då gällde det dock om man slopade det för alla ungdomar. Regeringen har nu begränsat sig till de grövsta brottslingarna och det har utredningen inte tittat på i grunden.
Så här yttrade sig Stockholms universitet när det här mer begränsade förslaget gick ut på remiss: ”I detta yttrande pekade Fakultetsnämnden på vissa skäl som i allmänhet talar mot att särbehandlingen av lagöverträdare i ålderskategorin 18–20 år vid påföljdsbestämningen slopas. De synpunkter Fakultetsnämnden där lämnade kvarstår oförändrade.“
De fortsätter sen: ”I stället för ett generellt avskaffande av särbehandlingen föreslås nu ungdomsreduktionen falla bort när det är fråga om allvarligare brottslighet.” … ”Mot bakgrund av den inställning Fakultetsnämnden tidigare redovisat är det naturligt att Fakultetsnämnden finner att denna lösning är, relativt sett, väsentligt bättre än utredningens ursprungliga lagförslag.”
Alltså i korthet: Eftersom det är färre som drabbas av det här förslaget är det relativt bättre än det ursprungliga, som var dåligt. Men det spelar som vanligt ingen roll hur många vettiga argument man har emot: som att fängelsetiden i sig ökar risken för att de ska fortsätta sin kriminella bana eller att ungdomarna innan de fyllt 25 generellt är mer risksökande och alltså, om de inte möter långa fängelsestraff med andra grovt kriminella, tenderar att växa ur de allvarligare brotten när de är äldre.
När ungdomarna får långa fängelsestraff riskerar vi alltså att de begår betydligt fler och än grövre brott när de kommer ut igen. Ni kan lyssna på utredare, forskare, som Thomas Tham och remissinstanser, till leda. Det spelar ingen roll när en skjutglad justitieminister vill framstå som tuff och stark inför befolkningen inför valet.
Ironin blir aldrig större än när Morgan Johansson inleder sin presskonferens, som handlar om att man måste höja straffen för att komma tillrätta med gängen, med att visa att domstolen i modern tid aldrig dömt ut så många år i fängelse som man gjort de senaste få åren. Grattis, hjälpte det?
Svensk kriminalpolitik är ett självspelande piano. Man föreslår en åtgärd som är kontraproduktiv, oppositionen tycker att det är alldeles för lite, man genomför den. Brottsligheten är kvar, eller tilltar. Man föreslår mer av den åtgärd som var kontraproduktiv, oppositionen tycker fortfarande att det är för lite, man genomför den. Brottsligheten är kvar, eller tilltar.
Gissa vad man kommer föreslå efter valet? För den som är osäker: högre straff och mer övervakning. Nästa gång fungerar det säkert.
Forskarna som orkar säga emot, gång efter gång efter gång.
Politiker som inte lyssnar på argument.
