Pandemin har haft stora konsekvenser för migration, både globalt och nationellt. Till OECD-länder kom 46 procent färre människor och sökte skydd jämfört med innan pandemin. Men även om färre har anlänt till rika länder har antalet människor på flykt ökat. Nu när gränserna stegvis öppnar och restriktionerna lättas är det omöjligt att förutsäga exakt vad som händer härnäst.
Livet för de allra flesta människor på den här planeten har påverkats radikalt av den coronapandemi som sedan i början av 2020 har härjat. Medan vi nordeuropéer kanske mest märkte skillnad i att inte kunna gå på krogen, inte våga besöka mormor eller farfar, att vi valt bort gymmet eller att vi suttit vid köksbordet och jobbat, så har människor på flykt sett andra konsekvenser. Många som sökt arbete i andra länder har återvänt hem – bara i Indien rapporterades 4,5 miljoner människor ha återvänt från andra länder då restriktionerna allt mer drogs åt och gränser slöt sig.
För att svara på en del av vad konsekvenserna varit anordnade Föreningen för utvecklingsfrågors (FUF) lokalavdelning i Stockholm ett seminarium med namnet ”Den globala migrationen i pandemins fotspår”. Deltagarna var kunniga personer som arbetar nära migrationsfrågan på olika sätt, som migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik och Rädda barnens biträdande chef Alan Frisk. Deltog gjorde också Åsa Widell, generalsekreterare, Sverige för UNHCR och Karin Gyllenring, advokat och grundare av Asylbyrån, som bistår asylsökande med juridisk hjälp under asylprocessen.
På sätt och vis går siffrorna inte ihop – antalet människor på flykt i världen ökade till rekordmånga 80 miljoner i fjol, samtidigt som antalet asylansökningar till OECD-länderna minskade med 46 procent. I EU minskade asylansökningarna med 33 procent de första tio månaderna 2020, sett mot samma period föregående år. I Sverige skrev prognoserna på antalet asylsökande också ner kraftigt och bara strax under 13 000 förstagångsansökningar om asyl registrerades.
Låg smittspridning i läger
Pandemin har i allra högsta grad påverkat flyktingar, men också de länder som är värd för dem – oftast fattigare länder, låg- eller medelinkomstländer, nära krishärdarna. Som Libanon, Turkiet, Kenya, Uganda och Jordanien. Många människor är också på flykt internt – en siffra som enligt Internal Displacement Monitoring Centre ökade med 40,5 miljoner människor under 2020.
UNHCR i Sveriges generalsekreterare Åsa Widell menar att pandemin är en världskris. Och att en sådan kris alltid drabbar de fattigaste värst.
– De som har minst resurser drabbas hårdast. Om man tänker sig någon typ av världshierarki så befinner sig människor på flykt under i den, säger Åsa Widell.
UNHCR ha prioriterat pandemin högt, och sedan dess start försökt undvika att det ska bli smittspridning i flyktingläger.
– Flyktingläger är mer tättbefolkade än de värsta städerna, säger hon.
Rent konkret har de försökt få bättre tillgång till tvål, rent vatten och hygienartiklar. Det har gått förhållandevis bra – smittspridningen i flyktingläget har varit relativt låg. Men en del länder har ändå försökt utnyttja situationen – Grekland har exempelvis försökt beskylla flyktingar för smittspridningen, trots att smittan inte alls varit lika utbredd i lägren på exempelvis de grekiska öarna som i övrig befolkning.
Enligt UNHCR:s uppgifter, som Åsa Widell lyfter fram, har 92 000 fall i 115 länder bekräftats bland flyktingar världen över. En siffra som enligt henne säkert är i underkant – men det är ändå en relativt låg siffra.
– Det är i underkant, men på många sätt är kanske situationen i flyktingläger något bättre.
Lever hand till mun
Åsa Widell poängterar dock att det värsta med pandemin för flyktingar inte nödvändigtvis är själva smittan – även om det hade varit förödande om den kommit in på bred front i några av världens mest tättbefolkade läger, som kenyanska Dadaab eller Zaatari i Jordanien – utan det är fattigdomspandemin som följer i spåren av viruspandemin som är det allra svåraste. Och något som inte tar slut så snart fler blir vaccinerade.
Länder som är värd för många flyktingar har ofta haft svårt att klara pandemin för sina egna medborgare. Informella ekonomier har slagits ut helt, eller drabbats mycket hårt. Flyktingar lever ofta för dagen där de befinner sig, utan trygghetssystem och fasta arbeten.
– De lever hand i mun, tar tillfälliga påhugg. När samhällen då drabbas av lockdown finns det inga pengar att tjäna, säger Åsa Widell under seminariet.
Från UNHCR:s sida har man försökt öka kontantstödet till flyktingar. Men det räcker knappt heller. Samtidigt som pandemin fortskridit har priserna på livsmedel stigit – UNHCR har lokalt tvingats skära ned maten i vissa läger från två mål, till ett om dagen. Resurserna är knappa och finansieringen ofta otillräcklig.
Alan Frisk, Rädda barnens biträdande chef, menar att barnen i den här situationen blivit ännu mer utsatta. Inte för att de drabbas av viruset – utan för att de drabbas av de konsekvenser det fört med sig.
– Det är lätt att glömma barnen i pandemin eftersom de inte drabbas så hårt av själva viruset. Men barn har utsatts för enorma risker under pandemin, säger Alan Frisk.
Antalet barn på randen till svält har ökat – till 5,7 miljoner, enligt Rädda Barnen.
– I de nya siffrorna över barn som riskerar svält ser vi en tydlig dominoeffekt. Globala fattigdomen har fördubblats. Det i sin tur leder till matbristen, som leder till svält, säger Alan Frisk.
Hemska berättelser om våld, sexuellt våld mot minderåriga flickor i Centralamerika och allt farligare flyktvägar via exempelvis Libyen, har också ökat under pandemin.
Svårare flyktvägar
För de som redan har tagit sig fram till ett europeiskt land har läget också blivit svårare, menar advokat Karin Gyllenring. Även om asylprocesserna först sattes på paus – rullar de nu på. Men för de som ska söka arbetsvisum, och därför måste lämna Sverige under ansökan, har det blivit svårt. Många människor har fastnat i Sverige.
– De kommer inte vidare med ansökan – jag tycker det vore rimligast att införa undantag under pandemin så det går att söka från Sverige, säger Karin Gyllenring.
Hon betonar under seminariet att situationen för klienterna som hon och andra jurister möter har varit svår under pandemin. Många familjer har också tvingats leva från varandra, i väntan på rätt tillstånd, och undrar hur länge de ska behöva leva såhär.
– Jag kan verkligen intyga att det varit svår situation för våra klienter – som de som har blir permitterade. Du blir då av med ditt arbetstillstånd och det påverkar hela familjen.
Det har också, enligt Rädda Barnens Alan Frisk och Sverige för UNHCR:s Åsa Widell, blivit svårt att tillgodogöra sig sina internationella rättigheter för många människor under pandemin: för att söka asyl måste man resa och korsa gränser, och det har varit omöjligt eller i alla fall kraftigt begränsats.
Stor påverkan
Det råder stor enighet om att pandemin påverkat flyktingar och migranter – och också om att den globala migrationen sannolikt kommer förändras framöver. Att flykt relaterad till ojämlikheter och fattigdom kommer öka i spåren av pandemin är också mycket sannolikt.
Men vad det nya normala kommer bli är det för tidigt att sia. Migrationen till EU tror ingen av paneldeltagarna kommer bli som förr igen. Delvis på grund av pandemin, men också på grund av den politik som förs – och kommer fortsätta gälla även efter pandemin.
– Det beror på vad man menar med innan, men det man ser nu – är att EU och EU:s medlemsstater jobbar mycket med den externa dimensionen, Libyen, Turkiet, Marocko, för att omöjliggöra att människor tar sig över olika hav och hit, säger Mikael Ribbenvik, generalsekreterare på Migrationsverket.
Men många kommer försöka – även om EU inte är den huvudsakliga mottagaren av flyktingar, och aldrig har varit det – varken före eller efter flyktingvågen 2015.
– Människor har fastnat vid gränser. När de öppnar igen kommer många vilja ta sig vidare. Trycket på mottagarländer kommer öka. Men Europa går inte i en mer generös riktning, säger Åsa Widell, generalsekreterare på Sverige för UNHCR.
