Virusen muterar. Omformar sig. Viruset kanske lurar vaccinet. Men lugn. Det blir bara som vanligt. Som det varit för vår art bortsett från det pyttekorta ögonblick som vi kommit att uppfatta som normalitet.
Som art är vi inte globetrottrar som flyger runt världen för att köpa julklappar, kolla fotboll, plaska i varmt hav, spela golf och – som det lite högstämt, och ofta starkt förljuget, heter för att motivera med något fint – känna doft och smak från andra kulturer för att öka förståelse och lära.
Som art har de allra flesta varit förankrade i det lokala. Homo sapiens har i stort sett levt ett stilla liv. Långsamt. Trögrörligt. Och – hör och häpna – homosapiens har kunnat vara lyckliga också i den normaliteten.
Det normala för homosapiens har varit att det tagit lika lång tid att gå till grannbyn som det i dag tar att flyga från Stockholm till Bryssel. Förflyttade vi oss så var det med fötterna. Min morsa flög aldrig, men tog tåget till Åre en gång. Morfar, som bodde i Växjö, besökte Vetlanda och Stockholm var sin gång. Dom levde bra liv ändå. Mina barnbarn på två och fem år har rest mer ”på semester” än morsan och morfar gjorde i hela sitt liv. Ändå tycks vi som lever nu och här tro att vi just före covid-19 levt i någon sorts mänsklig normalitet.
Det var förresten inte många generationer sedan de som bodde i Sverige måste ha tillåtelse för att trotsa länsgränser. Hästskjuts hade bara de mer bemedlade tillgång till.
För det mesta har människan levt i en trögrörlig, långsam värld. Så när virusen slog till återskapades lite av normaltillståndet. Trist? Javisst. Men vad som är trist eller inte har med vad som uppfattas som normalitet att göra. Den stora skillnaden mellan förr och dagens coronaliv är den sociala ensamheten som många lever i. Inte den geografiska fångenskapen.
Virusen muterar, skapar osäkerhet, rädsla. Och en livsstil som återbördar oss aningen mer till det som varit människans liv i årtusenden. Frånsett att de flesta av oss i vår del av världen slipper svälta. Vi kan frivilligt gå utan strumpor och skor för att känna sommaren, inte av pur misär.
Det var kol och olja som förändrade vad som är normalitet. Det var med fossil energi vi sprängde rummets gränser och omvärlden öppnades upp och plötsligt kom inom nära räckhåll så vi kunde spela golf var vi än ville i världen, kolla en fotbollsmatch i London och flyga till Barcelona för att köpa hantverk tillverkat i Kina. Eller dra till Memphis för att titta in i Sun studio.
Ju mer vi far fram, desto snabbare sprids virus över världen. Politiker tycks överraskade av det. Trots att det är så självklart. De flesta av oss i välfärdslandet Sverige tycks må illa av att leva mer som de flesta före oss alltid levt. Istället för att ta tillfället i akt att njutningsfullt tagga ner och leva som en människa … Det funkar det också. Faktiskt. Funkar till och med bättre för planeten. Och för dem som kommer efter oss.
Det går att ta vaccin och ändå tagga ner.
Vaccin kan bli skäl till att inte tagga ner.
