Trots att det aldrig har funnits så mycket virke i landet pågår en utarming av Sveriges sista naturskogar. Det menar dokumentärfilmen Om skogen – kampen om de sista naturskogarna, som sågar det storskaliga skogsbruket vid fotknölarna.
Peter Magnussons dokumentärfilm Om skogen försöker få oss att se på den svenska skogen med nya ögon. Skogsarealerna växer och täcker över halva Sverige. Men de biologiskt rika naturskogarna och skogsområden med höga naturvärden krymper dag för dag.
– Den skog vi har blivit vana att se är en odlad skog, som planteras, gallras och skördas. Går man in där så är det helt knäpptyst för det finns nästan inga djur. Det är en stor skillnad från en naturskog, säger Peter Magnusson.
Det har tagit honom över tio år att göra filmen. Under tiden har få förändringar skett inom den svenska skogsbrukspolitiken. Metoden med stora kalhyggen där man bygger vägar, avverkar skogen, rensar markerna på cellulosamaterial och gör kraftiga förberedande arbeten inför plantering har i stort sett inte förändrats sedan slutet av 1950-talet. Det tar många hundra år innan naturvärdena återställs.
– Det finns många länder som har förbjudit kalhygges-
avverkning. Det måste finnas andra sätt att bruka skogen som låter delar av skogen stå kvar för att bevara naturvärden som annars går förlorade, säger Peter Magnusson.
I filmen säger en av de medverkande att ”Du får inte plocka en fridlyst blomma, men du får avverka hela skogen den växer i”. Andra medverkande berättar att skyddet för skogen är svagt och att övervakningen, som Skogsstyrelsen ska sköta, av avverkningarna är eftersatt. Ofta går ansökningarna om avverkningar igenom utan att någon är ute på plats och undersöker om området har biologiska värden att bevara.
Lam lagstiftning
Peter Magnusson berättar att det svenska systemet bygger på ”frihet under ansvar” och det förutsätter att skogsägarna visar allmän hänsyn. Lagstiftningen är föråldrad och anpassad till en syn på skogen som källa till råvara för storskaligt skogsbruk, i stället för att gynna biologisk mångfald.
Skogsbolagen hävdar i sin tur att det arbete de gör är certifierat av fristående konsulter och att de följer lagstiftningen.
– Certifieringsbolagen ska vara oberoende, men hur oberoende kan man vara när pengarna kommer från skogsbolagen. Det mesta bygger på hänsyn och frivillighet och så länge som det inte finns några lagar så kan de som missköter sig komma undan straff. Vår lagstiftning är så lam att den inte räcker någonstans, säger Peter Magnusson.
I filmen berättas det hur skogsbolagen har skjutit sig själva i foten genom sina stora uttag av skog. Återväxten har inte hunnit med. Det betyder att det finns en lucka på 10–20 år innan den skog man planterade på 1950–1960-talen blir avverkningsmogen. I södra Sverige har man i vissa fall börjat avverka skog som bara är 40 år gammal. Under tiden behöver efterfrågan stillas och då har skogsbolagen börjat att nagga på naturskogarna och på det som kallas för avsatt skog, vilket är en frivillig avsättning som skogsägare kan göra för att bevara områden med höga naturvärden.
– Det finns för lite mogen skog kvar att hugga just nu. Vi är vana att tänka på Amazonas regnskogar när man pratar om skogsskövling, men den pågår här runt knuten med våra gammelskogar. Men vi är hemmablinda och missar det uppenbara, säger Peter Magnusson.
Han har gjort film i över tjugo år och är intresserad av företeelser och fenomen utanför storstäderna. Till skogen återvänder han ofta och han tycker om att skildra det som försiggår i vardagen utifrån ett annat perspektiv än det vanliga, berättar han.
– Det är en känslig fråga med skogsbruket. Många är uppväxta med en viss syn på skogen och hur den ska skötas. Men filmens kritik är riktad mot de stora skogsbolagen som säger sig vara miljöcertifierade och ändå avverkar naturskog med hög biologisk mångfald, och inte mot de privata markägarna, säger Peter Magnusson.
Tuff kritik
Det är ganska tuff kritik som filmen kommer med mot skogsbolagen, men ändå kommer de nästan inte alls till tals. Vad tänker du om det?
– Vi har hört hur de resonerar i 70 år nu. De är så kapitalstarka och har så stort politiskt inflytande att deras version har blivit den rådande. Jag ville höra den andra sidan denna gång, säger Peter Magnusson.
Han berättar att det är bara att ta sig ut till ett kalhygge efter en naturskog för att märka att bolagen inte följer de riktlinjer som finns.
– Bevismaterialet ligger ju där på hyggena för alla att se. Det är som brottsplatser. Det är bara att räkna årsringarna på stubbarna för den som vill.
Samtidigt säger han att dokumentärfilmen inte bara är kritisk, utan visar också det stora engagemang som finns ute på landsbygden för att bevara naturskogen. Han hoppas att filmen ska väcka tankar och nyfikenhet. Det är inga svar som ges, menar han, men han vill se andra förhållningssätt till hur vi tar hand om våra skogar. En av de medverkande brukar skogen som man gjorde förr med gallring och genom att använda hästar.
– Det är ett sätt att göra det på, men det är ingen lösning för storskaligt bruk. Vi måste dock sluta med kalhyggen och det måste till nya lagar som hindrar att naturen förbrukas på det här viset, säger Peter Magnusson. Skogen är ju till för mer än oss människor.
Pratas mer om skogen
Han tycker att attityderna är på väg att förändras. Det talas mer om skogen och skogsbruket. Bland annat tar han upp exemplet med Sveaskogs vd Hannele Arvonen som fick sparken i början av januari efter kritik från miljörörelsen, flera samebyar och naturturismen för hur bolaget har skött avverkningar. Där ledde kritiken till en ny ägarpolicy som innebär att statliga bolag uppmanas bidra till de nationella miljö- och klimatmålen.
– Det är lätt att glömma bort att skogssektorn har stor påverkan på klimatet och släpper ut stora mängder koldioxid. Det mesta av skogen som avverkas går till papper och annat som eldas upp inom två år. Det går absolut att koppla ihop skogsbruket med de samtal som förs om klimatet och på så sätt lyfta frågan, säger Peter Magnusson.
Finns få kvar
Han tillägger att han från början inte hade någon kunskap om skogen. Men ju mer han har varit ute och filmat folk och har vistats i skogen desto starkare blev insikten att det här är något viktigt att förmedla. Om något decennium kan de sista naturskogarna vara borta.
– Sedan är det upp till var och en att ta sig ut i naturen och ställa sig frågan om det stämmer det som sägs i filmen eller inte, säger Peter Magnusson.
– Jag tror att uppmärksamheten kommer att växa. Det pågår redan arbeten med att återställa skog och våtmarker. Men istället för att skapa på konstgjord väg är det lättare att låta naturskogarna stå kvar. Det finns så få kvar så det borde inte vara svårt.
