Aleksej Navalnyj återvände hem till Ryssland i januari – bara för att som väntat flyga rakt in i armarna på polisen. Han greps på flygplatsen och dömdes den 2 februari till 3,5 års fängelse för att ha brutit mot reglerna i en tidigare villkorlig dom för förskingring.

Fängelsemyndigheterna anklagade Navalnyj för att ha underlåtit att anmäla sig till dem – bland annat när han låg i koma i Tyskland efter att ha konstaterats förgiftad av det sovjetiska nervgiftet novitjok.

Domaren som på lördagen avslog Navalnyjs överklagan beslutade att räkna av ytterligare sex veckor på straffet, för tid som regimkritikern tillbringat i husarrest. Det innebär att han i nuläget har drygt 2,5 år kvar att avtjäna av sitt straff.

Navalnyj menar att fallet mot honom är politiskt motiverat och ett försök att tysta honom. Gripandet har utlöst de största regeringskritiska demonstrationerna på flera år och orsakat nya spänningar i Rysslands relationer med väst, där många ledare har krävt att Navalnyj ska släppas omedelbart.

Kan finnas fara för hans liv

Sedan återkomsten sitter 44-åringen inlåst, nu i det ökända Matrosskaja Tisjina-häktet i Moskva. Där övervakas de intagna övervakas ständigt och överallt, till och med på toaletten. Om domen står sig riskerar han att sättas i en så kallad reguljär straffkoloni, enligt en människorättsexpert som TT tidigare har talat med.

Under lördagen framträdde Navalnyj i domstol för att argumentera för sin överklagan. Han har Europadomstolen ECHR på sin sida – den uppmanar Ryssland att släppa Navalnyj eftersom den anser att det kan finnas fara för hans liv i fängelset.

Rysslands justitieminister Konstantin Tjujtjenko har dock kritiserat Europadomstolens beslut och sagt att kravet inte går att följa eftersom det inte har någon grund i landets lagstiftning.

Dom om förtal

Under lördagen väntas också domen i en annan rättegång mot Navalnyj.
Den gäller anklagelser om förtal av en krigsveteran som har framträtt i en Kremlvänlig reklamvideo för ryska grundlagsändringar – och som fick Navalnyj att tala om honom som ”en skam för landet” och ”förrädare”. I det fallet har åklagaren yrkat på 950 000 rubel i böter (motsvarande omkring 107 000 kronor).

Navalnyj har i domstol vägrat att be om ursäkt till krigsveteranen, som han menar har utnyttjats för Kremls politiska vinning.

Rapporten publicerades på onsdagen och visar att den anti-genusrörelse som under flera år vuxit sig stark globalt även nått Sverige.

”Centralt i denna rörelses världsuppfattning är att feminism, kvinnors rättigheter och hbtq-personers rättigheter är ett hot mot ett säkert och tryggt samhälle byggt på traditionella värderingar”, konstaterar Kvinna till kvinna i ett pressmeddelande.

Rapporten bygger på en enkät där 458 kvinnorätts- och hbtqi-rättsaktivister i 67 konfliktdrabbade länder fått beskriva om och i så fall hur de upplever att deras möjligheter att arbeta begränsas.

I enkäten svarar drygt 75 procent att de utsätts för hat och hot. När Kvinna till kvinna gjorde motsvarande kartläggning 2021 var siffran cirka 60 procent. Den här gången är det också fler som rapporterar att deras familjer dras in i hoten och trakasserierna.

– Vi har sett en negativ utveckling under flera år nu vad gäller kvinnorätts- och hbtqi-aktivisters säkerhet, men årets kartläggning visar en skrämmande ökning. 3 av 4 aktivister säger att de tar emot hot och hat för sitt engagemang, säger Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna, som nu ser att de argument som används globalt av antigenus-rörelsen även hörs i den svenska debatten.

Det innebär att även svenska feminister och hbtq-rättsaktivister är mer utsatta för orkestrerat hat och hot än tidigare, något som enligt Kvinna till kvinna bekräftas av forskare. Som exempel nämns att hbtqi-rörelsen påstås syssla med ”politisk indoktrinering” genom sagostunder med dragqueens och pridefestivaler, och att barn måste skyddas från detta. En retorik som alltså känns igen från den internationella arenan.

– Över hälften av de tillfrågade aktivisterna, 58 procent, säger dessutom att det är deras egna regeringar som står bakom hot och trakasserier – ofta understödda av anti-genusaktörer, säger Petra Tötterman Andorff.

Det är nära en fördubbling jämfört med 2021, och en utveckling som enligt Kvinna till kvinna inte syns i Sverige.

Den österrikiska staten ska kompensera de homosexuella som utretts eller dömts enligt tidigare lagar som diskriminerade dem.

Sammanlagt 33 miljoner euro, motsvarande drygt 380 miljoner kronor, har öronmärkts för utbetalningar till de runt 11 000 personer som tros vara berättigade pengar, säger justitieminister Alma Zadic.

– Den här monetära ersättningen kan aldrig gottgöra de orättvisor och det lidande de utsattes för, men det är av yttersta vikt att vi till slut tar vårt ansvar för den här delen av vår historia, säger hon.

Österrike legaliserade samkönade äktenskap 2019, men homosexualitet var olagligt fram till 1971 och landet hade fram till 2002 flera restriktioner och diskriminerande paragrafer inskrivna i lagen gällande homosexuella.

De som utreddes av polis enligt dåvarande lagar har rätt till 500 euro i kompensation, de som dömdes kan få 3 000 euro och få sina domar strukna ur straffregistret.

Kommissionen har intervjuat ett stort antal personer, granskat arkivmaterial och tagit fram forsknings­rapporter. Syftet har varit att synliggöra minoriteten tornedalingars, kväners och lantalaisets historia, kartlägga övergrepp och kränkningar samt att bidra till upprättelse och försoning.

I slutrapporten som lämnas till regeringen på onsdagen slås fast att assimileringspolitiken har skadat minoriteten och än i dag försvårar värnandet av språk, kultur och traditionella näringar.

Kommissionen anser att staten och Svenska kyrkan bär ett moraliskt ansvar för de övergrepp som skett och därför har ett ansvar att gottgöra minoriteten.

”Det krävs upprättelse för att kunna gå vidare. Ett första steg vore att erkänna de historiska kränkningar som nu framkommit”, skriver kommissionsledamöterna på DN Debatt.

Regeringen uppmanas också att stärka minoritetens inflytande, främja meänkieli i skolan och ge vuxna möjlighet att återta språket. Sverige bör även satsa på meänkieli inom public service samt omgående initiera en process om en offentlig ursäkt.