Glöd · Debatt

Kulturrådet missar sina mål

Den romska flaggan med skuggan av en grupp musiker och dansare under en festival för att synliggöra romsk kultur.

DEBATT Statens kulturråd ska verka för kulturens utveckling och tillgänglighet. Man ska bland annat ge produktionsstöd till kulturtidskrifter.

Kulturtidskrifterna är en viktig del av svenskt kulturliv. De läses på bibliotek och via prenumerationer. När kulturrådet fördelar stöd ska man se till att tidskrifterna ”tillsammans tar upp ett stort och varierat utbud av åsikter och ämnen”.

Nu har kulturrådet inte följt sitt uppdrag utan i stället verkat för att minska variationen av åsikter och ämnen. Tidskrifter som under många år täckt in viktiga områden som den romska kulturen, ursprungsfolks och etniska minoriteters kultur har fått minskat eller helt indraget stöd.

För tidskriften É Romani Glinda (Den romska spegeln) som publicerades under 22 år och haft stor betydelse för den romska gruppen betydde det att man 2019 fick lägga ner tidningen.

Motiveringen till att É Romani Glinda fick sitt bidrag sänkt med 50 000 kr var man ansåg att tidningen ”inte håller en professionell journalistisk nivå.” En anmärkning kring tidningens innehåll var att ”redaktören skriver väldigt mycket av materialet själv.”

I É Romani Glindas sista ledartext besvarar man kulturrådets utlåtande med att det ”beror ju på att väldigt få romer kan eller vill skriva en artikel. Det har ju som de flesta vet en historisk bakgrund.” Att kulturrådet inte tar denna historia i beaktande är beklagligt.

Tidningen Fjärde Världen som sedan 36 år skrivit om ursprungsfolks och etniska minoriteters kultur och kamp för överlevnad fick nyligen hela sitt stöd på blygsamma 50 000 kr indraget. Bidraget har främst gått till kostnader som gäller tryck och distribution av tidningen.

Detta i en tid när ursprungsfolkens situation alltmer uppmärksammas, till exempel när det gäller klimathot, intrång på deras marker, kulturell och språklig utplåning

Kulturrådet ska, enligt sitt uppdrag, verka för det samiska folkets och övriga nationella minoriteters kultur – och där har tidningarna É Romani Glinda och Fjärde Världen varit viktiga.

Det finns samer som vittnar om hur viktig tidningen Fjärde Världen varit för dem under deras uppväxt. É Romani Glinda har varit viktig för romer som kanske annars inte nåtts av information som angår just dem. Tidskriften gav dessutom, för romer med liten skolbakgrund, en möjlighet att stärka läsförmågan. Detta gällde särskilt romska kvinnor, som nu förlorat den möjligheten.

Här har kulturrådet missat sina mål. Deras uppgift är inte att slå undan benen för tidningar som täcker in viktiga delar av kulturen utan att stödja dem. Vill man snäva in kulturbegreppet till att bara gälla ”finkultur” – eller vill man, som uppdraget är, verka för bredd och mångfald?