Zoom

Universitetsprogram ska höja status på djurens psykologi

"I Sverige är det fortfarande så att folk kan titta lite snett på en om man pratar om djurpsykologi", säger Per Jensen, som med ett universitetsprogram hoppas höja ämnets status.

Hur kommunicerar hästar? Hur påverkas kors psyke av ladugårdsmiljön? Varför beter sig hundar och katter som de gör – och hur kan vi få dem att må bättre? Frågorna kan få svar på Linköpings universitets nya utbildning om djurpsykologi, som är den första i sitt slag i Norden.

Svenskar har över en miljon hundar som sällskapsdjur, och ännu fler katter.

– Djur betyder otroligt mycket i dagens samhälle, och det finns väldigt många privatpraktiserande hundpsykologer och djurcoacher med oerhört varierande bakgrund. Här finns ett behov av att få upp en professionalism i området, säger Per Jensen, professor i etologi, alltså läran om djurens beteende.

Han är initiativtagare till Nordens första kandidatprogram i djurpsykologi, på Linköpings universitet, som redan erbjuder flera distanskurser i ämnet.

– De är galet populära, flera har varit de mest sökta universitetskurserna i landet. Så behovet och intresset är stort, säger Per Jensen.

Djurpsykologi är väl etablerat i de anglosaxiska länderna, medan området saknar akademisk tradition i Norden.

– I Sverige är det fortfarande så att folk kan titta lite snett på en om man pratar om djurpsykologi. Man blandar ihop det med djurtankeläsare och tänker ”vad är det här för flummerier?”.

Vad ämnet handlar om är inte att läsa djurens tankar, men att djur faktiskt har en tankevärld, en känslovärld och ett kognitivt liv som kan studeras akademiskt, förklarar Per Jensen. Något som han tror kan höja statusen hos djurens psykologi.

– Man kan jämföra det med veterinärmedicin, det är akademiskt tungt och ingen ifrågasätter att en sjuk hund kan undersökas, på samma sätt som en människa. Jag tror absolut att en akademisk utbildning kan ge tyngd åt det hela, och en annan syn på djurs psykologiska tillstånd.

Myter om djurens psyke

Per Jensen har själv skrivit boken Den missförstådda hunden (Natur & Kultur 2017), där han slår hål på en rad myter om hundar.

– Om man får sammanfatta finns två huvudmyter. Den ena är att djuren är smartare än vad de är. Det brukar inte djurägare inte gilla att höra. De tror att hunden förstår hur världen hänger ihop, hur föremål påverkar varandra, sånt som småbarn förstår. Men det gör de inte, och det kan ställa felaktiga krav.

Samtidigt underskattar vi djuren, till exempel hur bra de är på att läsa av människors kroppsspråk, som att läsa av och tolka subtila rörelser, som en vidgning i pupillen, enligt Per Jensen. Vi underskattar även djurens känsloliv, fortsätter han:

– Många tror att djur bara kan känna rädsla, ilska och hunger, men vi vet mycket mer om hästar, hundars och katters hjärnor, och de kan känna komplexa känslor, som svartsjuka, empati och skam. De har ett känsloliv som liknar människans.

Det treåriga programmet i djurpsykologi startar hösten 2021 och är tvärvetenskapligt. Delkurserna handlar bland annat om djurfysiologi, stress, beteendestörningar, psykologi och antrozoologi, som handlar om samspelet mellan människor och djur.

I Per Jensens hushåll bor även två hundar och "en skock höns"
I Per Jensens hushåll bor även två hundar och "en skock höns". Här med hunden Lukas. Foto: Mona Jensen

Använder försöksdjur

Människors psykologiska tillstånd påverkar djuren, berättar Per Jensen.

– När djurägare hamnar i problem, som skilsmässor eller arbetslöshet spiller det över på djuren. De påverkas, det kan vara genom fysiskt våld, men även psykologiskt. Stressnivåerna hos människor speglas hos djur. Så vill man förstå djurens problem är det viktigt att också förstå människor.

Hur kan utbildningen förbättra djurs välmående?

– Det är ju det yttersta syftet. Studenter kan efter utbildningen bedriva djurpsykologisk terapiverksamhet, men också hamna i sammanhang där det behövs expertis för att djuren  ska ha det så bra som möjligt, som försöksdjursavdelningar, tull, polis eller militär.

– Man blir inte djurpsykolog av att gå programmet, utan får en fil kand med examen i djurpsykologi som man kan använda på olika sätt, understryker Per Jensen.

Under utbildningen kommer höns att användas som försöksdjur för att studera djurens beteende, och inlånade privatdjur från en hundskola.

– Det går inte att studera djurs psyke utan att studera levande djur, säger Per Jensen.

På universitetet i nederländska Utrecht kör man ett helt kandidatprogram i veterinärmedicin utan att använda levande djur. Skulle inte ni kunna göra detsamma?

– Man kan göra vissa saker, men jag tror vissa saker är omöjliga. Jag skulle inte vilja gå till en veterinär som aldrig har fått lära sig hantverket. Men våra djur ska inte drabbas av ingrepp.

"Grisbonden ringer inte djurpsykologen"

Kandidatprogrammet kommer att täcka in försöksdjur, djurparksdjur och lantbrukets djur, men tyngdpunkten ligger på sällskapsdjur som häst, hund och katt.

– De är i fokus eftersom där finns det stora behovet ute i samhället, säger Per Jensen.

Skulle det inte finnas en poäng med att lära sig mer om djurindustrins djur, är inte behovet av bättre behandling av djuren större där?

– Vi kommer att täcka in dem också, och vi tänker att oss att Jordbruksverket och länsstyrelser är framtida arbetsgivare för studenterna. Grisar som har beteendestörningar och höns som hackar på varandra är ett enormt djurskyddsproblem, men där finns redan djurskyddsinspektörer som har den erforderliga kompetensen för att yttra sig om såna saker, säger Per Jensen, och fortsätter.

– Efter 40 års erfarenhet i branschen tvivlar jag på att det finns en arbetsmarknad för en hönspsykolog. Hönsägare har inte de ambitionerna. Tyvärr ringer inte en grisbonde inte till djurpsykolog, utan han skickar djuren till slakt i stället.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV