I över en månad har tolv år gamla Zipporah varit saknad. Hon rymde från socialen och det familjehem hon var placerad hos. Det tog minst två timmar från att hon försvann till dess att socialen anmälde till polisen att de behövde handräckning. Det betyder att polisen inte såg henne som försvunnen förrän hela två veckor senare och därmed inte gick ut med någon efterlysning eller något mer konkret sökande. Det går att läsa mer om detta i Expressen. Jag tänkte inte skriva om fallet som sådant utan om reaktionerna runt hennes försvinnande.
Jag har läst många kommentarer nu kring Zipporahs försvinnande och återkommande är, tyvärr, stora portioner rasism. Majoriteten är personer som bryr sig, men det är ingen försumbar mängd personer som aktivt vill motarbeta ett sökande efter Zipporah, motiverat av fördomar om familjens ursprung och förmodade religiösa tillhörighet. Det spekuleras i om hon kidnappats för att giftas bort med någon gammal gubbe som redan har tio fruar, om hon kidnappats för att könsstympas och andra liknande spekulationer. Trots att det inte finns något i fallet som tyder på detta och polisen själva upprepat påpekar att de inte misstänker att Zipporah lämnat landet.
Polisen misstänker inget brott alls än så länge, trots att ingen anhörig hört av Zipporah på över en månad och nästan vad som helst kan ha hänt under denna tiden.
Barnkonventionen har gjorts till svensk lag. Den stipulerar att alla barn har rätt till ett hem, trygghet och mat i magen. Den tar upp både statens och vårdnadshavaren skyldigheter att vårda barnen. Att barnkonventionen blev till lag skulle stärka Sveriges självbild som ett föredöme för andra länder i fråga om synen på barn, och så klart stärka barns ställning och rättigheter i Sverige.
Ändå verkar barnkonventionen inte gälla för alla barn i Sverige. Heter barnet Zipporah och är barn till föräldrar från Kongo, då är det tydligen inte lika noga längre. Då kan de myndigheter som tagit på sig ansvaret för hennes välmående genom att ta henne ifrån hennes föräldrar samtidigt hävda att det inte är deras ansvar att hon hittas.
Så jag undrar: Om inte de som enligt lag tagit på sig ansvaret för Zipporah, i samband med att hon omhändertogs från sina föräldrar, ska se till att Zipporah mår bra, vem ska då se till att hon gör det och att hon kommer till rätta? Polisen skyller på socialen. Socialen skyller på polisen. Allmänheten skyller på föräldrarna. Kvar finns en tolvårig flicka som ingen vet var hon är eller hur hon mår. Är detta vad barnkonventionen skulle handla om?
DN:s granskning av adoptioner till Sverige, som verkar ha tvingat fram en nyanserad debatt om adoptioner en gång för alla.
Stockholms region slår sig för bröstet om valfrihet i vården samtidigt som personal varslas i en vård som går på knäna.
