När man hör metangas i samma sammanhang som klimatet går tanken till pruttande kossor och får. Tillsammans med koldioxid utgör metangas de viktigaste växthusgaserna, fast de sinsemellan är olika. Trots att metan är nära 100 gånger så uppvärmande som koldioxid är det på längre sikt mindre farligt. Syre förklarar metangas.
En osynlig gas
På många sätt har metangasen ett oförtjänt dåligt rykte. Den förknippas ofta med den pruttlukt som kommer från gasolkök, men själva gasen är i sig både färg och luktfri. Lukten kommer från andra gaser som tillsätts för att man ska märka läckor i kommersiellt såld metangas. Metan är det enklaste kolvätet och har den kemiska formeln är CH4. Den är vanlig i universum, det finns hela stråk med metangas i rymden och i atmosfären på planeter som gasjätten Jupiter. Metan bildas också i syrefattiga miljöer där organiskt material bryts ned, exempelvis på botten av träsk och kärr, och brukar då kallas för sumpgas. Metan kallas också för gruvgas eftersom den är ett problem i vissa gruvor och kan i värsta fall orsaka explosioner om den antänds. När det kommer till fossila bränslen så består naturgas eller biogas till största delen av metan. Vid förbränning i vanlig luft bildas en molekyl koldioxid och två vattenmolekyler.
Växthusgaser
Metan är en mycket potent växthusgas och om man jämför med den stora skurken koldioxid innehåller metan mer energi. Beroende på hur man räknar brukar man säga att utsläpp av 1 kg metan har en klimatpåverkan som motsvarar 34 kg koldioxid. Olika växthusgaser bidrar till den globala uppvärmningen men på olika sätt. Den stora skillnaden från koldioxid är metanets relativt korta nedbrytningstid på ungefär 8–10 år i atmosfären.
Koldioxiden stannar mycket länge i atmosfären. Efter hundra år är cirka 40 procent av våra utsläpp av koldioxiden kvar. Efter tusen år handlar det om cirka 20 procent. Utsläpp av metan leder inte på längre sikt till att temperaturen ökar, dock leder snabbt ökande utsläpp på kort sikt till det. Åt andra hållet kan man säga att minskande utsläpp av metan leder till en avkylning av klimatet, så det är viktigt att minska på alla växthusgaser. En annan växthusgas är lustgas som bildas dels naturligt genom omvandling av kväveföreningar i marken, men också när man framställer konstgödsel. Utsläppt lustgas, som har den kemiska beteckningen N2O, stannar länge i atmosfären. 1 kg lustgas motsvarar utsläpp av cirka 300 kg koldioxid.
Metanets ursprung
Det är fortfarande omtvistat varifrån metanet på jorden kommer ifrån. Vissa menar att metan finns på jorden på samma sätt som på andra planeter eller i världsrymden, bland annat sipprar den fram vid vulkanisk aktivitet och ur sprickor ur jordens inre. Andra menar att metanet kommer från organisk nedbrytning på samma sätt som andra fossila bränslen har uppstått. Den exakta mängden av metan på jorden är okänd, och det återfinns ojämnt geografiskt. Ett fåtal länder står för produktionen och reserver. Ryssland, Iran och Qatar har tillsammans mer än hälften av världens reserver, men även USA, Kanada och Algeriet står för betydande delar av världens produktion. Metan står för nästan en tredjedel av den globala användningen av fossila bränslen. Naturgas har blivit populärt på grund av att det avger mycket mindre koldioxid vid förbränning än kol. Men naturgas har också blivit en bricka i det politiska spelet mellan stormakterna och mellan EU och Ryssland.
Källor till metan
Mellan 50–60 procent av jordens utsläpp beror på mänsklig aktivitet. Det gäller främst läckor vid olje- och gasutvinning, gasdistribution, gruvor, asfalt och soptippar. En annan stor källa är utsläpp från jordbruket, risodlingar och djur, där särskilt idisslare släpper ut en hel del metan. En ko kan släppa ut 400 gram metan om dagen och dess avföring, gödslet, bildar också metan när det rötas. Resten av utsläppen sker naturligt från olika typer av vulkaner, sprickbildningar och från haven. Metan återfinns också i stora ansamlingar på havsbotten, under permaisen och i träsk. De stora mystiska hål som bildats i Sibirien på senare år tros vara enorma gasbubblor med metan som släppts ut när permafrosten har börjat att tina. Metan kan tillverkas industriellt genom olika kemiska reaktioner och det kan också framställas genom rötning av organiskt avfall. Många städer har en kollektivtrafik som går på rötad metangas. Under de senaste 200 åren har halten av metan i atmosfären fördubblats, från 0,8 till 1,85 miljondelar av volymen.
Självrullande snöboll
Metan kan bilda metanhydrat, som en förening mellan metan och vatten. Ämnet är stabilt i fruset tillstånd och under högt tryck på havsbotten. Exakt hur mycket metan som finns i den formen är inte känt. Men det kan röra sig om enorma mängder, vissa bedömningar menar att totala kolinnehållet kan uppgå till 10 000 miljarder ton, vilket är dubbelt så mycket som de uppskattade förekomsterna av kol, olja och naturgas tillsammans, enligt Forskning och framsteg. Om den pågående uppvärmningen av Arktis fortsätter kan det leda till att metan frigörs från ansamlingar i tundran eller ishavet och accelererar uppvärmningen av jorden. Jordens temperatur höjs, vilket leder till att mer is smälter, vilket leder till att mer metan frigörs, och så vidare. Det finns tecken på att det redan sker. Forskare har mätt upp högre halter av metan över Arktis än vad man finner på andra håll i atmosfären. En annan förklaring är att metanet kommer från nedbrytning av organiskt material som tidigare varit infruset i tundran.
