Människan är beroende av frisk natur och biologisk mångfald för att få mat, rent vatten och luft att andas. Det är grunden för den FN-konvention om biologisk mångfald som världens länder har lovat att följa.

Enligt en ny FN-rapport har länderna nu lyckats ganska bra med att uppnå ett av konventionens viktiga delmål – att minst 17 procent av alla landområden och 10 procent av jordens havsmiljöer skulle vara skyddade mot exploatering senast 2020.

Med marginal

I dagsläget har drygt 16 procent av jordens landyta fått någon form av skydd, och nästan 8 procent av de marina områdena. Och när all rapportering är färdig kommer målet för skydd på land sannolikt att vara uppnått med viss marginal, skriver rapportförfattarna.

Problemet är att det ser bättre ut på pappret än i verkligheten, säger Torbjörn Ebenhard, som är föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet och medlem i den svenska delegation som just nu förhandlar om nya mål inom FN:s konvention om biologisk mångfald.

– Det är lätt att avsätta stora områden som inte behövs till något annat, exempelvis i öknar och polartrakter. Men det avgörande är att täcka in alla de olika naturmiljöer som krävs för att bevara den biologiska mångfalden, säger Torbjörn Ebenhard.

– De måste dessutom sitta ihop i nätverk, som gör det möjligt för arter att röra sig. På bägge de punkterna fallerar man i dag, tillägger han.

Inte total fridlysning

Enligt rapporten saknar en tredjedel av världens viktiga naturtyper både på land och i haven fortfarande skydd i dag.

Torbjörn Ebenhard understryker att det inte handlar om att fridlysa en stor del av jorden, utan om att skapa ett starkare skydd mot exploatering av viktiga naturmiljöer, och att man lägger större vikt vid ett hållbart nyttjande i omgivande områden. I många fall kan det till exempel krävas viss mänsklig skötsel för att bevara arter som är beroende av traditionella odlingslandskap för att överleva, förklarar han.

– De två åtgärderna kan tillsammans fixa mångfalden. Men där är vi inte än, säger han.

Snedfördelning inom Sverige

Sverige är ett av de länder som enligt rapporten har lyckats uppfylla kraven både på land och i omgivande havsområden. Men enligt Torbjörn Ebenhard är det även här en delvis missvisande bild av läget.

Till exempel menar han att många av de områden som markägare frivilligt avsätter till naturskydd inte alltid är de mest intressanta för den biologiska mångfalden, utan oftare fläckvisa ytor som inte är intressanta ur ett produktionsperspektiv.

– Dessutom finns snedfördelning inom landet, där man har skyddat större områden av gammal skog i norra delen, men inte i den södra. Eftersom det lever olika organismer i norr och söder så blir det inte ett representativt skydd, säger Torbjörn Ebenhard.

Möte i oktober

Nu pågår förhandlingar inom FN:s konvention om biologisk mångfald om hur arbetet ska fortsätta. Ett av de förslag som ligger på bordet går ut på att öka andelen skyddade områden både på land och till havs till 30 procent till år 2030.

Tanken är att nå en ny överenskommelse när konventionen sammanträder i Kunming i Kina senare i oktober, ett möte som skulle ha ägt rum förra året men som fick skjutas upp på grund av pandemin.

"Leva i harmoni"

TT: Vad är egentligen slutmålet med det här arbetet?

– Visionen till 2050 är att människan ska leva i harmoni med naturen. Det innebär att vi inte gör av med mer resurser än vad naturen kan förnya, helt enkelt för att framtida generationer ska få en möjlighet att leva minst lika bra som vi gör, säger Torbjörn Ebenhard.

Han jämför det med att leva av räntan, i stället för att knapra på själva kapitalet.

– I dag tar vi hela tiden ut mer än vad än årets nyproduktion ger. Det är ju dessutom ekonomiskt korkat för vår egen del. Titta exempelvis på hur regeringar pumpar in pengar för att hålla fiskeindustrin vid liv, i takt med att fiskbestånden minskar för att de överutnyttjas. Det är bokstavligt att kasta pengar i sjön. Det krävs en helhetssyn för att ta klokare beslut, säger Torbjörn Ebenhard.

Jörn Spolander/TT

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.

Trots att världen under detta år sett extremväder såsom bränder, torka, översvämningar, värmerekord och extremvarma hav så har världens ledare inte agerat tillräckligt starkt för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed prognoserna över den förväntade temperaturhöjningen till slutet av århundradet. 

Istället visar en sammanställning av drygt 40 länders klimatplaner att vi med den nuvarande politiken är på väg mot en uppvärmning på omkring 2,7 grader mot slutet av århundradet (2,2-3,4 grader). Siffrorna är en uppdaterad analys från Climate action tracker, ett samarbete mellan de två oberoende forskningsinstituten Climate analytics och Newclimate institute. 

– Man skulle kunna tro att de extrema händelserna runt om i världen skulle sätta igång åtgärder, men regeringar verkar omedvetna och tror på något sätt att man kan trampa vatten och på så sätt hantera floden av effekter, säger Claire Stockwell, policyanalytiker på Climate analytics och huvudförfattare till rapporten, i ett pressmeddelande. 

– Detta är det kritiska decenniet för åtgärder: vi behöver regeringar som steppar upp och förbättrar sina 2030-mål, samtidigt som de arbetar med nästa omgång mål, senast i februari 2025, fortsätter hon. 

En del av Parisavtalet innebär att länderna vart femte år ska uppdatera sina nationellt uppsatta klimatmål, NDC:er, och därmed öka takten på utsläppsminskningarna. 

Men det går trögt. Om man bara räknar med de mål som världens länder satt i sina NDC:er skulle världen värmas upp med omkring 2,5 grader (2,0-3,0) till år 2100. Det är 0,1 grad högre än förra årets uträkningar. En av förklaringarna bakom detta uppger Climate action tracker vara Indonesien, vars växande kolkraftsflotta fick utsläppen att skjuta i höjden med 21 procent förra året.

– Vi hör orden ”unabated” (ung. orenade, ej infångade, reds anm.) i dessa klimatförhandlingar, men regeringar måste sluta försöka anta falska lösningar som kolavskiljning och lagring med fossila bränslen – det här är helt enkelt den fossila bränsleindustrin som försöker förlänga sitt liv när när den behöver acceptera verkligheten, att fossila bränslen fasas ut, säger forskaren Niklas Höhne från Newclimate institute i pressmeddelandet. 

Aktionen som genomfördes på fredagsmorgonen i Stockholm ingår i en internationell kampanj riktade mot klimattoppmötet COP28 i Dubai. Genom att stå upp för vetenskapen – och använda metoder som kan ”överrösta lobbyister och starka ekonomiska intressen” – vill forskarna påminna om att klimatkatastrofen drabbar miljontals människor årligen och att utsläppen måste minska drastiskt.

Syftet är att ”larma allmänheten om att regeringen totalt ignorerar forskningsläget på bekostnad av allas rätt till en beboelig planet, våra barns rättigheter och vår framtid”.

I ett pressmeddelande konstaterar aktivisterna att dagens globala koldioxidutsläpp är 60 procent högre än då världsledarna lovade undvika ”farliga antropogena störningar av klimatsystemet” vid första klimattoppmötet 1992.

– Världens elit och makthavare har nu visat i decennier att de sviker oss. Krisen blir värre för varje dag som går och det är de mest sårbara som kommer drabbas värst, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, forskare inom biomedicin och aktiv i Scientist rebellion.

Störst skuld och störst ansvar

Scientist rebellion framhåller även det faktum att förhandlingarna i Dubai leds av vd:n på ett oljebolag, Sultan Al Jaber:

”Detta speglar väl hur klimatomställningen hålls som gisslan av en elit vars intresse ligger i att förhindra eller fördröja reell omställning för att upprätthålla den fossilekonomi som byggt upp deras rikedom.”

För Sveriges krävs enligt forskarna en utsläppsminskning på ungefär 38 procent per år om Parisavtalets mål ska kunna uppnås på ett rättvist sätt.

– Regeringens politik accelerar klimatkrisen och ökar samhällsklyftorna. De som bär störst skuld till utsläppen är också de som har störst ansvar för att ta oss ur klimatkrisen. För att omställningen ska bli rättvis är det framför allt de rika som måste göra avkall på ohållbara livsstilar med överflöd. Det är inte rimligt att de som redan lever på marginalerna får ta notan av detta överflöd, säger Jeannette Eggers, forskare inom hållbart skogsbruk.

Thomas Hörberg, docent i lingvistik och aktiv i Scientist rebellion beklagar att Sverige inte har nånting att komma med till förhandlingarna.

– Det är en skam att ett rikt land som Sverige som dessutom har extremt goda förutsättningar för att ställa om till förnybart utgör en bromskloss när det kommer till internationella klimat- och miljöåtgärder. Sverige har alla möjligheter att agera föredöme och visa vägen, regeringen har inga ursäkter, säger han.

Aktivisterna kräver därför en radikal samhällsekonomisk omställning och uppmanar fler att mobilisera för det.

– Nu är det dags att vi reser oss och agera kollektivt. Historien visar att gemensamma massprotester kan leda till omdanande samhällsförändringar. Vi kan välja en bättre framtid! säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla.