Människan är beroende av frisk natur och biologisk mångfald för att få mat, rent vatten och luft att andas. Det är grunden för den FN-konvention om biologisk mångfald som världens länder har lovat att följa.

Enligt en ny FN-rapport har länderna nu lyckats ganska bra med att uppnå ett av konventionens viktiga delmål – att minst 17 procent av alla landområden och 10 procent av jordens havsmiljöer skulle vara skyddade mot exploatering senast 2020.

Med marginal

I dagsläget har drygt 16 procent av jordens landyta fått någon form av skydd, och nästan 8 procent av de marina områdena. Och när all rapportering är färdig kommer målet för skydd på land sannolikt att vara uppnått med viss marginal, skriver rapportförfattarna.

Problemet är att det ser bättre ut på pappret än i verkligheten, säger Torbjörn Ebenhard, som är föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet och medlem i den svenska delegation som just nu förhandlar om nya mål inom FN:s konvention om biologisk mångfald.

– Det är lätt att avsätta stora områden som inte behövs till något annat, exempelvis i öknar och polartrakter. Men det avgörande är att täcka in alla de olika naturmiljöer som krävs för att bevara den biologiska mångfalden, säger Torbjörn Ebenhard.

– De måste dessutom sitta ihop i nätverk, som gör det möjligt för arter att röra sig. På bägge de punkterna fallerar man i dag, tillägger han.

Inte total fridlysning

Enligt rapporten saknar en tredjedel av världens viktiga naturtyper både på land och i haven fortfarande skydd i dag.

Torbjörn Ebenhard understryker att det inte handlar om att fridlysa en stor del av jorden, utan om att skapa ett starkare skydd mot exploatering av viktiga naturmiljöer, och att man lägger större vikt vid ett hållbart nyttjande i omgivande områden. I många fall kan det till exempel krävas viss mänsklig skötsel för att bevara arter som är beroende av traditionella odlingslandskap för att överleva, förklarar han.

– De två åtgärderna kan tillsammans fixa mångfalden. Men där är vi inte än, säger han.

Snedfördelning inom Sverige

Sverige är ett av de länder som enligt rapporten har lyckats uppfylla kraven både på land och i omgivande havsområden. Men enligt Torbjörn Ebenhard är det även här en delvis missvisande bild av läget.

Till exempel menar han att många av de områden som markägare frivilligt avsätter till naturskydd inte alltid är de mest intressanta för den biologiska mångfalden, utan oftare fläckvisa ytor som inte är intressanta ur ett produktionsperspektiv.

– Dessutom finns snedfördelning inom landet, där man har skyddat större områden av gammal skog i norra delen, men inte i den södra. Eftersom det lever olika organismer i norr och söder så blir det inte ett representativt skydd, säger Torbjörn Ebenhard.

Möte i oktober

Nu pågår förhandlingar inom FN:s konvention om biologisk mångfald om hur arbetet ska fortsätta. Ett av de förslag som ligger på bordet går ut på att öka andelen skyddade områden både på land och till havs till 30 procent till år 2030.

Tanken är att nå en ny överenskommelse när konventionen sammanträder i Kunming i Kina senare i oktober, ett möte som skulle ha ägt rum förra året men som fick skjutas upp på grund av pandemin.

"Leva i harmoni"

TT: Vad är egentligen slutmålet med det här arbetet?

– Visionen till 2050 är att människan ska leva i harmoni med naturen. Det innebär att vi inte gör av med mer resurser än vad naturen kan förnya, helt enkelt för att framtida generationer ska få en möjlighet att leva minst lika bra som vi gör, säger Torbjörn Ebenhard.

Han jämför det med att leva av räntan, i stället för att knapra på själva kapitalet.

– I dag tar vi hela tiden ut mer än vad än årets nyproduktion ger. Det är ju dessutom ekonomiskt korkat för vår egen del. Titta exempelvis på hur regeringar pumpar in pengar för att hålla fiskeindustrin vid liv, i takt med att fiskbestånden minskar för att de överutnyttjas. Det är bokstavligt att kasta pengar i sjön. Det krävs en helhetssyn för att ta klokare beslut, säger Torbjörn Ebenhard.

Jörn Spolander/TT