Glöd · Debatt

”När barn omhändertas måste samhället ta ansvar”

Större rättssäkerhet, tjänstemannaansvar och ökad kompetens behövs när samhället omhändertar barn – men ändrade lagar gör ingen nytta innan man börjar följa dem som finns, skriver Marie Larsson och Nathalie Molenda.

DEBATT Tio inspektörer på Ivo döljer uppgifter från placerade ungdomar om våld och kränkningar som har pågått i flera år på ett hvb-hem i Mellerud.

En femårig pojke drunknar på grund av att ett hvb-hem brister i tillsyn. Personal på hvb-hemmet berättar att det inte var första gången han sprang iväg.

Pojken var omhändertagen av socialtjänsten med tvång, vilket skulle ge honom andra förutsättningar än innan. Istället drunknar pojken, ett barn vars omsorg låg på samhället. 

Placerande kommun, som kände till bristerna på boendet, valde trots det att placera pojken på boendet, som kritiserades av Ivo så sent som i mars i år, men även 2020, 2019 och 2018, för omfattande brister.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har konstaterat följande brister:

• Verksamheten har använt sig av tvångs- och begränsningåtgärder som fasthållningar. 

• Verksamhetens lämplighetsbedömningar brister i kvalitet.

• Verksamheten har inte kontrollerat utdrag ur Polismyndighetens misstanke- och belastningsregister inför anställning av personal.

Boendet där den femårige pojken drunknade tog emot barn i åldern 3–12 år. Personalen har återkommande använt sig av fasthållningar, nedbrottningar, släpat barn och hotat dem.

Efter dödsfallet stängdes boendet omgående av Ivo. 

Ett annat barn, en flicka som i media kallas för Lilla hjärtat, dog 2020 på grund av att socialtjänsten brast i sitt ansvar. Ivo utfärdade ett högt vite. 

Innan dess har Yara bragts om livet av sitt familjehem, Donia dog i sitt familjehem på grund av vanvård, Jasmine tog sitt liv efter att ha blivit omplacerad 33 gånger av socialtjänsten. Listan över antalet barn som har dött, vars omsorg låg på samhället, kan göras ännu längre. 

Både Ivo och JO kritiserar socialtjänsten årligen för återkommande brister. 

Då befintliga lagar inte följs hade det varit gynnsamt för socialutskottet utifrån barnets bästa att införa en ökad rättssäkerhet i handläggning, ett utökat tjänstemannaansvar med följden att hen kan ställas till svars för de beslut som tas/icke tas/olämpliga beslut med omfattande konsekvenser som följd för de enskilda, införande av yrkeslegitimation samt ett ansvar för politiker i nämnder då deras beslut är väldigt avgörande för människor som kommer i kontakt med de rättsvårdande myndigheterna. 

Ett krav på ökad kompetens hos socialsekreterare, hos arbetsledare, hos ombud, hos  domstolar och hos ledamöter är mer gynnsamt och förenligt med barnets bästa än att främja fler omhändertaganden med de följder som både barn och föräldrar utsätts för.

Forskning visar även att barn som omhändertas har en sämre hälsa, sämre betyg och därmed sämre försörjningsmöjligheter. 

En förändring av gällande författningar gör ingen skillnad i realiteten för barn när inte ens nuvarande författningar följs.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV