Radar · Morgonkollen

Fem frågor om Italiens regeringskris

Italiens premiärminister Giuseppe Conte under måndagens utfrågning i parlamentets deputeradekammare.

Nyval, regeringsombildning eller fortsatt stöd för premiärminister Conte? Nu avgörs Italiens politiska öde i landets senat.

Under tisdagen kommer den politiskt oberoende Giuseppe Conte få veta om han kan sitta kvar på posten som Italiens premiärminister.

Senatens 321 ledamöter kommer att lägga sin röst för, eller emot, fortsatt stöd för Contes koalitionsregering. För att regeringen ska få regera vidare krävs att en absolut majoritet av senatens ledamöter ger sitt stöd till Conte.

I måndags klarade Conte en förtroendeomröstning i parlamentets underhus, deputeradekammaren, där stödet för honom var större än väntat. Senaten väntas bli en större utmaning.

1, Hur hamnade Italien här?

Omröstningen äger rum eftersom regeringen inte längre har det stöd som den behöver i senaten för att kunna styra landet. Krisen inleddes när den tidigare premiärministern Matteo Renzi i förra veckan meddelade att hans parti Italia Viva lämnar regeringen.

Partiets två ministrar Teresa Bellanova, jordbruksminister, och Elena Bonetti, familje- och jämställdhetsminister, lämnade därmed sina poster och regeringen kollapsade.

2. Varför lämnade Renzi?

Matteo Renzi, vars osentimentala politik har gett honom smeknamnet ”Il rottamatore”, sönderbrytaren, motiverade det dramatiska beslutet med att regeringen har varit alltför valhänt i sin hantering av coronapandemin och den ekonomiska kris som har följt.

Bland annat är partiet kritiskt till hur regeringen anser att pengarna från EU:s särskilda virusfond ska spenderas.

3. Vad händer om Conte förlorar?

Skulle inte regeringen få det stöd som krävs under tisdagens omröstning finns i praktiken två möjligheter: Antingen lyckas Conte pussla ihop en ny regering som får senatens stöd – eller så måste han lämna sin post.

I det senare fallet återstår bara att lämna in en avskedsansökan till president Matarella som sedan fattar beslut om en övergångsregering fram tills det att val kan hållas.

Sådana regeringar leds vanligen av en relativt okontroversiell teknokrat. Det namn som tros stå högst på listan om det skulle bli aktuellt är tidigare ECB-chefen Mario Draghi.

Efter det skulle Italien gå mot nyval, sannolikt till sommaren.

Vem samarbetar med vem?

Den av Conte ledda mitten-vänster-orienterade kompromisskoalitionen har styrt Italien sedan september 2019.

Samarbetet, som inkluderade en brokig skara partier, däribland socialdemokratiska Demokratiska partiet (PD), populistiska Femstjärnerörelsen (M5S) och vänstergruppen Fria och jämlika, har sedan starten knakat i fogarna.

Dessförinnan styrde Conte över en oregerlig koalition mellan M5S och Lega, som till slut föll samman.

Opinionsläget gör att regeringsbildande i Italien kräver tålamod och uppfinningsrikedom. De tre största partierna Lega, PD och M5S har av flera skäl svårt att samarbeta, vilket har resulterat i de senaste årens svajiga koalitioner.