Klick och gilla har blivit en ny valuta. Ju fler följare i sociala medier, ju mer pengar kan du få möjlighet att ta ut i slutet på månaden i form av olika samarbeten. För att nå de där gillamarkeringarna eller klicken till sajter för att få in pengar på reklam har känslor blivit hårdvaluta. Vem kan väcka mest känslor snabbast för att få människor att agera utan att tänka efter? Framför allt ilska och rädsla är känslor som får människor att klicka på länkar och dela vidare inlägg med ett upprört utrop av typen ”Men nu får det väl för fan vara NOG?!”.
Problemet med känslor är att vi glömmer bort viktiga saker som källkritik eller att kolla upp hur saker faktiskt fungerar. Hur kunde något bli på ett visst sätt? Stämmer verkligen dessa uppgifter?
Jag har börjat se hur allt fler svenska influerare och organisationer ovetande sprider vidare kampanjer och information från grupper med allt annat än rent mjöl i påsen. Grupper som lärt sig att spela på folks känslor på rätt sätt och få in pengar. Pengar som sen främst går till mer marknadsföring och till andra, mindre fina, ändamål än tidigare påstått. Detta kan handla om allt ifrån att pengar som skulle gå till utsatta kvinnor istället blir pengar för antihomokampanjer, push för omvändelseterapi eller försök till frälsning av ”orena” kvinnor på strippklubbar.
Många, men inte alla, dessa grupper kommer från USA och är kristet konservativa och kraftigt högerorienterade. Men med slogans som ”Protect children, not porn!” lockar de läsare, klick och följare i sociala medier eftersom det är slogans som absoluta majoriteten av alla håller med om. Sloganen är för övrigt en verklig, som används av organisationen Exodus cry, som är sprunget ur den karismatiska frikyrkan International house of prayer, Kansas City (IHOPKC). En kyrka som bland annat är uttalat emot homosexuella och ser homosexualitet som en synd. Den som vill gå med i IHOP måste skriva under ett papper på att de inte är homosexuella, och lova att aldrig ha nära relationer med någon av motsatt kön förutom sin fru/man.
Ecodus cry tillhör de organisationer som i dag flitigt delas av svenska kvinnorättskämpar och feminister som är emot porr. För budskapet från dem stämmer med budskapet dessa influerare/organisationer också har. Det är klickvänligt, känslostyrt och plakatvänliga slogans och budskap. Att de bakom dem har helt andra syften än den feministiska kampens vet man sällan om. För att känslorna fått styra och källkontrollen uteblivit. Vi behöver göra källkritik centralt igen. Är det inte dags att göra varje dag till källkritikens dag?
Jag upplever att kamplusten är tillbaka i priderörelsen!
IPCC-rapporten om klimatet som trots alla varningsflaggor inte får dem med makt att ta klimathotet seriöst.
