Hur vore det om berg, floder och skogar skulle få egna rättigheter? Flummigt, säger vän av västerländsk ordning. Knappast, säger jag. Vad som är flummigt beror på perspektiv. I praktiken är det inte bättre än god miljölagstiftning, säger min vän filosofen. Som filosof borde du veta bättre, säger jag.

Whanganuifloden på Nya Zeeland var den första i världen som fick egna rättigheter i form av eget subjekt. Vilket betyder att alla som nyttjar floden ska ta hänsyn till hur den påverkas och hur det i sin tur påverkar allt från skogarna runt omkring till alger och fiskar som lever i den.

Det är ursprungsbefolkningen, maorierna, som i decennier kämpat för att deras natursyn ska respekteras. Genom idén om naturens rättigheter har det kluvna samhället lyckats väva ihop det västerländska juridiska systemet med maoriernas världsbild: att floden är en levande varelse som äger sig själv.

Det kan låta hur knepigt som helst, men idén sprider sig och nya tankefigurer byggs upp. Visst kan det, ur västerländskt perspektiv, tyckas perifert vad maorierna lyckats med. Men liknande beslut har tagits i Indien och Colombia. Kanske låter det mindre flummigt för en västerlänning när liknande skett i Ohio, USA. I en folkomröstning röstade invånarna i Toledo ja till Lake Erie Bill of rights. Vilket medför rättigheter för en av världens största insjöar, Lake Erie, att existera och utvecklas.

Vad de praktiska resultaten blir i de enskilda fallen kan vi tvista om. Vad kommer i realiteten att skilja detta från hur domstolar tolkar traditionella miljölagar? Kanske inte så mycket. Det väsentliga är att en rimligare tankemodell kan växa fram om vi ser på världen som en levande helhet av subjekt. Den antropocentriska världsbilden behöver nämligen sättas i skamvrån om den inte ska bli vår egen undergång.

Förmodligen skulle det långsiktigt vara en fördel om vi valde att ge naturen – berg, floder och skogar – juridiska rättigheter. Precis som vi gett bolag och organisationer sådana. Inte för att det kortsiktigt skulle ge mer hållbara beslut än vad strikta miljölagar kan ge under rådande förhållanden. Utan för att det långsiktigt skulle kunna leda till värderingsskifte som medför att vi kommer att tänka annorlunda än i dag. Så att naturen med alla dess arter inte bara ses som en resurs för människor att bruka och förbruka utan som egenvärden. Visserligen skulle naturens rättigheter försvaras av mänskliga ombud, vilket kan tyckas knepigt. Men det gör ju andra juridiska personer – som företag och organisationer – också.

Om den döda ekonomin i form av hedgefonder kan försvaras av ombud borde väl den levande ekonomin också kunna försvaras av ombud. Viktigast är emellertid något annat: skulle berg, floder och skogar ges egna rättigheter kan så småningom något hända i våra hjärnor. Som kan bli en fördel inte bara för livet på planeten med alla dess arter utan också för synen på oss själva.

Grundstötningen av fartyget Marco Polo den 22 oktober är en av Östersjöns största miljökatastrofer. Inte mindre än tre (!) gånger gick TT-Lines fartyg på grund vid den ekologiskt känsliga Pukaviksbukten, med utsläpp av 150 000 liter tjockolja som följd. Förutom de hjärtskärande bilderna på sjöfåglar indränkta i olja, nedsmetade stränder och det faktum att ekosystemen kan vara skadade för många år framöver är det fler saker som skaver i mig.

Ansvarsutkrävandet, exempelvis. Ideella krafter och myndigheter var snabbt på plats för att sanera kusten och rädda skadade djur. Men TT-Line smet från sitt ansvar och sa inte ett knyst efter den miljökatastrof de orsakat. Tolv dagar senare gjorde Sverigechefen Anette Wugk en pliktskyldig pudel, men efter det har TT-Line sedan gjort sig onåbara igen. Detta alltmedan lokala miljöorganisationer, Blekingekommunerna, grannar, bönder och andra har arbetat i skift för att sanera kusten och rädda så många djur de kan.

En annan fråga är ekonomin. Vad jag vet är TT-Lines enda bidrag till saneringen 150 000 kronor i form av en gåva till organisationen Katastrofhjälp för fåglar och vilt, i övrigt hänvisar till sitt försäkringsbolag. Det här håller inte. Det är nu pengar till sanering behövs. TT-Line ägs av två av Tysklands rikaste personer. De skulle utan vidare ha kunnat hosta upp, låt säga 300 miljoner kronor som skulle kunna finansiera en 1000-hövdad arbetsstyrka som skulle kunna arbeta dedikerat under 100 dagar för att sanera stränderna. Men istället har det blivit upp till ideella krafter efter bästa förmåga att rensa upp bolagets skit. Så här säger en av dessa hjältar, Hampus Södergren: ”Det här är bland det eländigaste och jävligaste jag har varit med om. Det hade varit kul att se någon jävel från TT-Line krypa ner här och känna på skiten.” (ETC 15/11)

Ytterligare en fråga är det juridiska. Länsstyrelsen i Blekinge har anmält TT-Line för miljöbrott. Det är bra. Men lagarna om miljöbrott till havs i dag är svaga och risken är uppenbar att TT-Line kommer undan med ett bötesstraff och att företagsledningen går helt fria. Det innebär att rederiet kommer att kunna fortsätta som förut med sina fartyg fulla med tjockolja och äventyra våra hav och kuster. Därför behövs en renodlad lagstiftning om brott mot naturen, en så kallad ekocidlag. Då skulle det vara lättare att driva process nationellt och internationellt mot företag och andra som begår storskalig miljöförstörelse. Ekocid är ingen ny fråga. Det förslogs först i Sveriges riksdag av dåvarande VPK:s riksdagsledamot John Takman 1971, som ett exempel på hur USA:s krig mot Vietnam också var ett miljöbrott som borde kunna drivas rättsligt. Vi får hoppas att det snart blir verklighet. Ekocid drivs numera av de tre rödgröna partierna i riksdagen.

Avslutningsvis har vi tjockoljan – det smutsigaste av fartygsbränslen och ska egentligen inte vara tillåtet i Östersjön. Men TT-Lines och ett ytterligare 800-tal fartyg i Östersjön drivs fortfarande med tjockolja och kan göra det med hänvisning till att utsläppen delvis renas med en så kallad skrubber. Men det smutsiga skrubbervattnet släpps sedan direkt ut i Östersjön. Det som renas i luften åker alltså sedan rätt ut i havet. TT-Line och andra rederier spar gigantiska summor på detta eftersom tjockoljan är billigare än andra bränslen. Östersjön får betala priset.

Detta måste få ett slut. Låt TT-Lines få betala dyrt för vad de orsakat. Inför en ekocidlag och bort med tjockoljan från Östersjön.