Hur vore det om berg, floder och skogar skulle få egna rättigheter? Flummigt, säger vän av västerländsk ordning. Knappast, säger jag. Vad som är flummigt beror på perspektiv. I praktiken är det inte bättre än god miljölagstiftning, säger min vän filosofen. Som filosof borde du veta bättre, säger jag.

Whanganuifloden på Nya Zeeland var den första i världen som fick egna rättigheter i form av eget subjekt. Vilket betyder att alla som nyttjar floden ska ta hänsyn till hur den påverkas och hur det i sin tur påverkar allt från skogarna runt omkring till alger och fiskar som lever i den.

Det är ursprungsbefolkningen, maorierna, som i decennier kämpat för att deras natursyn ska respekteras. Genom idén om naturens rättigheter har det kluvna samhället lyckats väva ihop det västerländska juridiska systemet med maoriernas världsbild: att floden är en levande varelse som äger sig själv.

Det kan låta hur knepigt som helst, men idén sprider sig och nya tankefigurer byggs upp. Visst kan det, ur västerländskt perspektiv, tyckas perifert vad maorierna lyckats med. Men liknande beslut har tagits i Indien och Colombia. Kanske låter det mindre flummigt för en västerlänning när liknande skett i Ohio, USA. I en folkomröstning röstade invånarna i Toledo ja till Lake Erie Bill of rights. Vilket medför rättigheter för en av världens största insjöar, Lake Erie, att existera och utvecklas.

Vad de praktiska resultaten blir i de enskilda fallen kan vi tvista om. Vad kommer i realiteten att skilja detta från hur domstolar tolkar traditionella miljölagar? Kanske inte så mycket. Det väsentliga är att en rimligare tankemodell kan växa fram om vi ser på världen som en levande helhet av subjekt. Den antropocentriska världsbilden behöver nämligen sättas i skamvrån om den inte ska bli vår egen undergång.

Förmodligen skulle det långsiktigt vara en fördel om vi valde att ge naturen – berg, floder och skogar – juridiska rättigheter. Precis som vi gett bolag och organisationer sådana. Inte för att det kortsiktigt skulle ge mer hållbara beslut än vad strikta miljölagar kan ge under rådande förhållanden. Utan för att det långsiktigt skulle kunna leda till värderingsskifte som medför att vi kommer att tänka annorlunda än i dag. Så att naturen med alla dess arter inte bara ses som en resurs för människor att bruka och förbruka utan som egenvärden. Visserligen skulle naturens rättigheter försvaras av mänskliga ombud, vilket kan tyckas knepigt. Men det gör ju andra juridiska personer – som företag och organisationer – också.

Om den döda ekonomin i form av hedgefonder kan försvaras av ombud borde väl den levande ekonomin också kunna försvaras av ombud. Viktigast är emellertid något annat: skulle berg, floder och skogar ges egna rättigheter kan så småningom något hända i våra hjärnor. Som kan bli en fördel inte bara för livet på planeten med alla dess arter utan också för synen på oss själva.