Krönikor

”Alla tycker” och ingen lyssnar på sjuttonåringen

– M ska bo på boende, det tycker alla.

Det är första gången socialtjänstens handläggare träffar min 17-åring, som flyttat hem från ett boende som gjorde hen deprimerad. Bup-psykologen, som behandlat hen i drygt ett år skrev i sin slutbedömning att boendeformen inte var bra och att M mår bäst av att få bo hemma.

Vi sitter på ett möte om en samordnad individuell plan, så kallad SIP, vars syfte är att aktörer kring en person med komplicerade behov kommer överens om hur samarbetet ska se ut så att personen får sina behov tillgodosedda.

M sjunker ihop. Vem är denna människa? Varför säger hon så? Vad i det mitt barn har sagt under mötet har fått handläggaren att dra den slutsatsen? Några andra i mötet protesterar. Det är behandlingsskolan som alla har sett som bästa alternativet. Något nytt boende har aldrig varit aktuellt. Mitt barn säger med ihopsjunkna axlar att hen inte vill bo på boende. Sedan säger hen knappt något mer på hela mötet. Efteråt går M och lägger sig. Klockan är tre på eftermiddagen. Hen kommer inte ut ur sitt rum på två dagar. Hen bara sover, vill inte prata, inte äta.

Efter över fyra månader får vi det skriftliga avslaget från socialtjänsten på ansökan om plats på behandlingsskola. Det visar sig att handläggaren begärt in en mängd journaler för att kartlägga på vilket sätt jag hindrar mitt barns utveckling och bidrar till hens dåliga mående. Anledningen är att handläggaren tycker att jag tog över SIP-mötet och att jag verkar kontrollerande och har orimliga krav. Utredningen, som vi först nu får ta del av, har klippt och klistrat bland journalanteckningar, för att stödja den tesen. Den är också full av faktafel: fel diagnos, fel boende, fel tidigare skolor. Inget barnsamtal har hållits. Vi har inte fått se utredningen innan beslut fattats. På mig har begåtts ett karaktärsmord.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, konstaterade i sin rapport från 2020 att socialtjänsten inte har tillräcklig kompetens vilket leder till att det i 67 procent av ärendena fanns brister. Brister som i många fall är återkommande och kända och vars konsekvenser kan leda till att barn skadas eller i värsta fall avlider. Rapporten analyserade socialtjänstens hanteringar av orosanmälningar, utredningar, uppföljningar och egenkontroll.

I Advokaten, tidskriften för Sveriges advokatsamfund, nr 5, 2021, skriver 11 företrädare om hur socialsekreterare saknar utbildning inom vetenskaplig utredningsmetodik och har otillräckliga juridiska kunskaper. Socionomutbildningen, menar de, saknar viktiga ämnen som exempelvis beroende, utvecklings- och anknytningspsykologi och neuropsykiatriska diagnoser.

Det M och jag tvingats uppleva är en återupprepning av det många andra upplever i kontakten med socialtjänsten. Så här får det inte se ut! Handläggare får inte låta personliga känslor gå ut över barns bästa. Socialnämnder och rättsväsende måste ta den omfattande och återkommande kritiken på allvar.

Advokater, familjehem och drabbade går samman och protesterar.

Inkompetensen inom socialtjänsten är kartlagd och känd – utan politiska eller rättsliga åtgärder.