Miljöpartiet har haft åtminstone tre jägare som språkrör och 17 av de 19 senaste åren har partiet haft ett manligt språkrör med jägarexamen. Partiet har däremot aldrig haft något språkrör som varit vegan. Ändå är det enligt Peter Eriksson, i SVT:s Min sanning, veganernas fel att partiet har så dåligt stöd. De moraliserar och skrämmer bort väljarna på landsbygden. Bortsett från att det ter sig ganska rejält fördomsfullt mot boende på landsbygden så säger det mycket om MP:s problem.
Ingen annan person har haft så stort inflytande över Miljöpartiet under de senaste 20 åren som Eriksson. Likt Putin har han rundat tidsbegränsningar partiet haft genom att rotera mellan maktpositionerna istället för från dom. Han har gått från att vara riksdagsledamot till språkrör, till EU-parlamentariker och på sista tiden minister.
Men Eriksson har trots det själv inget ansvar för att partiet efter 40 år ligger och pendlar runt 4 procent trots att klimatfrågan är hetare än någonsin. Trots Greta och och alla nya klimatrörelser. Trots att gröna partier i stora delar av världen, till skillnad mot MP, går som tåget.
Inte heller har det något att göra med den politik partiet fört och för. Det har inget att göra med att partiet under Erikssons ledning lämnade gröna grundbultar som tillväxtkritik. Det har inget att göra med att han och andra företrädare fortsätter baktala basinkomst som något annat än vad alla seriösa förslag innebär. Det har inget att göra med de åtstramningar som skett i trygghetssystemen under de perioder partiet har haft inflytande över budgeten. Det har inget att göra med att klyftorna under dessa perioder har ökat.
Det har inget att göra med att under partiets tid i regering har Förbifart Stockholm och flygplatsen i Sälen byggts, flyget fått miljardbidrag, kolet i Tyskland sålts och Sveriges utsläpp och ekologiska fotavtryck båda ökat radikalt. Det har inget att göra med att partiet sopar djurindustrins stora klimatpåverkan under mattan. Det har inget att göra med att de som gammalt fredsparti i regeringen har rustat upp försvaret till en kostnadsnivå som det aldrig varit i närheten av innan.
Det har inte heller något att göra med att man under partiets tid i regeringen mer eller mindre stängde Sveriges gränser för folk i nöd. Trots att det var efter det beslutet som det stora opinionsraset kom. Det tycker tvärtom Eriksson var nödvändigt.
Nej, Eriksson tar istället under programmet upp fyra problem som förklaring:
1. Valrörelsen 2014. När han inte längre var språkrör motsatte sig partiet att kolet skulle säljas och lovade att stå upp för öppna gränser. Självklar grön politik, men fel att driva enligt Eriksson.
2. Väljarna. Dem är han förbannad på och moraliserar över att om de inte röstar på MP borde de minsann gå in i politiken och göra något bättre själva.
3. Kongressdeltagarna, vars klädval han återigen moraliserat över i programmet.
4. Veganerna, som han tycker moraliserar över köttätare och jägare.
I Sverige dödar djurindustrin över 100 miljoner landdjur och flera miljarder vattenlevande djur varje år. Globalt handlar det om över 60 miljarder landdjur och biljoner vattendjur. Djurindustrin är dessutom en av de allra största klimatbovarna. Men det är alltså inte det som stör Eriksson, utan det som stör är att det finns veganer som kritiserar detta dödande och djurindustrin.
Miljöpartiets problem är knappast veganer som kämpar för solidaritet med de mest utsatta, som står upp mot dödandet, grova övergrepp, utnyttjandet och klimatutsläppen. Miljöpartiets problem är att man i viljan att inte stöta sig med någon inte längre står upp för de grundläggande gröna idéerna. I den viljan och som sossarnas dörrmatta i Rosenbad har man tappat nästan allt som skulle kunna attrahera såväl veganer som andra gröna väljare.
Allt fler diskuterar avkriminalisering och vikten av att överge Sveriges dödliga narkotikapolitik.
Ulf Kristersson vill i framtiden bygga kärnkraft som ännu inte finns för pengar ingen vill satsa för att lösa ett problem som är nu.
