Laga naggen i favoritglaset, fixa reporna i soffbordet och få ljuskronan att gnistra igen. Att vårda sina saker är ett enkelt sätt att förlänga deras livslängd.
– Det är inte svårt, ofta handlar det om att våga, säger konservatorn Kristin Fyrand.
Gemensamt för alla hemtrevliga bostäder är blandningen av saker. De där möblerna och föremålen som sticker ut och skvallrar om en spännande historia. Det kan vara en ärvd, snirklig barockbyrå i hallen, ett stilrent, loppisfyndat soffbord från 1950-talet eller en färgglad och bullig 1960-talsvas som drar blickarna till sig.
Men för att de ska hålla stilen gäller det att de förblir fräscha – och hela. Annars blir intrycket snabbt skabbigt och lite sorgligt.
– Det är vanligt att man ärver möbler i varierande skick. De kan betyda mycket känslomässigt, men kanske behöva en uppdatering för att bättre passa in i ens stil, säger Kristin Fyrand.
Hon är konservator och arbetar på Stockholms Målerikonservering. För ett par år sedan skrev hon boken ”Laga vårda och renovera” (Semic Förlag). I den berättar hon hur man som lekman kan ta hand om sina loppis- och auktionsfynd, till exempel genom att byta tyg på en stol eller måla om ett bord.
– Det är klart att man ska tänka sig för och inte gå på kulturellt värdefulla saker. Men är man bara lite varsam tycker jag att det är bra att sakerna kommer till användning.
Kristin Fyrand tipsar om att låta originaltyg sitta kvar under det nya, i den mån det går, och att spara den ursprungliga färgen på något dolt ställe. På så vis bevaras informationen till eftervärlden.
– Ger man sig på trä bör man alltid se hur det reagerar på den behandling man tänker göra. Testa på undersidan, på någon del som inte syns, och se hur resultatet blir. För sedan går det inte att backa, säger Kristin.
Hon förordar också att låta åren och slitaget synas, att våga behålla möbler som de är och se vad som händer om du placerar dem i hemmet i befintligt skick. Det kan vara väldigt fint att låta spåren från tidigare generationer synas på ett köksbord eller en pall.
– Personligen är jag väldigt svag för den typen av patina. Det ger föremålen själ som verkligen kommer till sin rätt tillsammans med moderna möbler.
Det finns dock mycket man med relativt enkla medel kan göra för att laga skador och rena defekter.
– Mitt allra bästa tips är att det är jättelätt att slipa bort små nagg från äldre glas. Värdet försämras, men du får ett helt glas som går att duka fint med i många år till.
Använd sandpapper i olika kornstorlek, fuktat med vatten, och vrid det uppochnedvända glaset mot pappret.
– Fäst sandpappret på en plan yta. Använd handens tyngd, fördela trycket jämnt och tillför mer vatten om det torkar. När naggen är borta byter du successivt till ett papper med en finare yta.
Om glaset har ett för djupt nagg går det att slipa på själva hacket med ett fint, fuktat sandpapper. Skadan syns visserligen fortfarande, men glaset kan användas utan att man riskerar att skära sig i läppen.
I många fall kommer man väldigt långt bara genom att rengöra föremålen ordentligt.
– Det kan bli en otrolig skillnad i lyster och helhetsintryck om man gör rent en möbel, ljusstake, tavla eller bemålad ram.
De flesta material mår bäst av att tvättas med en mjuk trasa och ljummet vatten. I vissa fall kan neutralt diskmedel behövas. Det är bara förgyllda föremål som tavelramar med äkta polerförgyllning som inte tål vatten. De kan i stället rengöras med alifatnafta.
Ljuskronor tappar lätt sin lyster och förmåga att återspegla ljuset ordentligt när prismorna blir flottiga och dammiga.
– Ett smart sätt är att använda vita bomullshandskar. Fukta den ena med ljummet vatten med neutralt diskmedel och behåll den andra torr. Gnid försiktigt med den fuktiga och torka rent med den torra.
Kristin Fyrands eget hem är en salig blandning av gammalt och nytt. Hon gillar att gå på loppisar och hitta roliga och udda saker som har en historia.
– Jag bor nära Hötorget i Stockholm. Varje söndag har de pryl- och antikmarknad. Där har jag hittat många fina grejer. Bland annat ett gammalt pottskåp som nu står i mitt vardagsrum.
Själv är hon mest nöjd över att ha lagat faneren på ett spelbord från 1800-talet.
– Det är inte så svårt som man tror. Mycket handlar om att våga, säger hon.
