Glöd · Under ytan

Skogen – en kanariefågel i antropocen

En kanariefågel i bur väntar medan mannen som har tagit ut den på promenad i en park i Peking tänder sin pipa.

Pandemin är ett tecken på att vi använder planeten på ett ohållbart sätt. Alla träden som inte mår bra är ett annat. Bådadera kan jämföras med de kanariefåglar som förr togs in i gruvgångar – när fåglarna dog var det dags för gruvarbetarna att skynda sig upp.

Coronaviruset och covid 19 är svåra att diskutera sakligt eftersom de förknippas med så mycket mänskligt lidande och sorg. Debatten uppehåller sig mestadels vid bara två aspekter: folkhälsan – självfallet – och ekonomin.

I denna text görs ett försök att belysa frågorna ur ett humanekologiskt perspektiv. Då framträder en bild som inte bara är nattsvart. En positiv konsekvens är att den globala flygtrafiken har minskats avsevärt. Måhända är situationen förödande för dagens flygindustri, men den medför en global minskning av dess luftföroreningar och därmed dess klimatpåverkan.

Coronavirusets ekologi

Som bekant upptäcktes coronavirus i Wuhan i mellersta Kina. Sjukdomens ursprung är politiskt kontroversiell och det är högst tveksamt om vi någonsin kommer att få känna till det exakta förloppet. Men en sak är säker: det finns en tydlig koppling mellan covid och de moderna samhällenas urbana livsföring.

Wuhan är en sammanslagning av tre tidigare städer och ett enormt industriellt komplex, beläget på båda stränderna av floden Yangtse, som rinner genom denna 11-miljoners konurbation. Floddalen där Wuhan breder ut sig är omgiven på två håll av höglänta områden. I denna typ av terräng uppstår ofta så kallade termiska inversioner, som innebär att stillastående kall luft ansamlas i de lägre luftlagren och varmare luft ligger ovanpå som ett lock.

Detta fenomen i kombination med enorma utsläpp av luftföroreningar gör att miljörelaterade lung- och hjärtsjukdomar samt cancer ökar katastrofalt! Det var i denna situation som det nya viruset kunde utveckla sin förödande potential. Liknande olyckliga kombinationer har visat sig finnas i flera andra megastäder runt om i världen – till exempel Mexico City och Milano – med liknande resultat.

På platser där det i dag finns stora koncentrationer av människor tenderar det också att finnas dels höga halter av luftföroreningar, dels en stor mobilitet, det vill säga ett stort antal in- och utresande personer. Alla dessa variabler är orsaksmässigt ihopkopplade med hög incidens av en smittsam sjukdom som covid 19. Eftersom de nämnda faktorerna samvarierar är det besvärligt att statistiskt särskilja påverkan av de enskilda faktorerna var för sig. Låt oss då betrakta en tidigare situation, som var lättare att överblicka.

Dagens ”kanariefåglar”

Under större delen nittonhundratalet var det brukligt för kolgruvearbetare att ta kanariefåglar med sig ned i gruvorna därför att dessa småfåglar är känsligare för kolmonoxidförgiftning än människor. När den lilla fågeln trillade av sin pinne förstod gruvarbetarna att det var hög tid för dem att gå upp till ytan.

Vi nutida människor har inte skaffat oss någon motsvarande varelse som varnar oss för hoten mot vår moderna livsmiljö, men det är ett faktum att sådana finns runt omkring oss. I alla fall så fort vi lämnar våra städer och ger oss ut på landsbygden finns biologiska varningsklockor vart vi än går – bara vi väljer att lägga märke till dem.

Det är träden, speciellt längs våra vägar, åkrar och betesängar. Oftast utan blad och smågrenar står de där som avskalade skelett och  talar med sin blotta existens om för oss att någonting är fel med allas vår livsmiljö – nämligen luftföroreningarna från trafiken, bostäderna och industrin. Här i Skåne märks skadorna i första hand på de vanligaste lövträden, bland annat alm, ask, bok och ek. Men det gäller även några av de vanligaste barrträden, gran och tall. Många av dessa träd är döende eller döda, vilket har gett upphov till begreppet “skogsdöd”. Helt synbart friska träd ser man däremot nästan aldrig!

Orsakerna till skogsskadorna och deras förlopp är komplicerade och skiljer sig från art till art och troligtvis även inom en och samma art. De olika faktorerna kan, var för sig eller tillsammans, påverka den fysiologiska belastningen som en viss växt är utsatt för. För att få en heltäckande bild av dessa förlopp krävs krävs ett nära samarbete mellan många olika specialkompetenser.

Men inte ens den samlade vetenskapliga expertkunskapen räcker för att hitta fram till effektiva lösningar på problemen, eftersom skogsdöden i dess olika former bara fortsätter och förvärras. Det krävs också att vi slutar betraktar skogen som någonting helt skilt från oss själva.

”Ekologisk dominans”

Såväl storvuxna trädarter som människan har i olika sammanhang benämnts ”ekologiska dominanter”. Med det menas en art som genom sin storlek och/eller sitt antal sätter sin prägel på den miljö de lever i (sin biotop). Dessa organismer är som regel långlivade. En ek, exempelvis, en typiskt dominant, kan leva i mer än tusen år!

Trots de påtagliga skillnaderna mellan träd och människor är vi lika utsatta för den dåliga luftens skadliga påverkan. Denna luft strömmar genom trädens grenverk och filtreras av deras miljoner blad – dygnet runt. Samma giftbemängda luft passerar våra lungor med varje andetag vi tar. Lite lika som träden kan vi människor undvika denna exponering och både vi och träden tar skada. Träden är våra kanariefåglar. Men den moderna stadsmänniskan registrerar inte dessa problem. Det är som om att träden inte angår oss, förmodligen på grund av att deras sjukdomar kostar så lite pengar!

Men ”ekologisk dominant” har blivit ett problematiskt begrepp. Det är lätt att inse att till exempel arten gran i en granskog har en avgörande påverkan på alla andra arter som växer där. I en naturlig (”orörd”) granskog är arten gran utan tvivel en dominant.

Men det gäller knappast för träd som är utsatta för modernt skogsbruk, vars huvudsakliga inriktning är maximal lönsamhet för dess ägare. Här är människan den verkliga dominanten. Om inte förr blir detta faktum uppenbart den dag då skogen blir kalhygge. Därför är det Homo sapiens economicus som är den verkliga dominanten. Inte bara i skogen – med sin framfart präglar hon hela biosfären och utövar därmed ett globalt ekologiskt herravälde. Detta historiskt nya tillstånd har föranlett att man sedan millennieskiftet har börjat tala om en ny tidsålder: antropocen.

Antropocen

Det är inte bara problematiskt, utan rentav av principiellt omöjligt för en biologisk organism (i det här fallet människan) att utöva en hegemonisk makt över den helhet som den hon själv ingår i.

Anledningen är att detta skulle förutsätta att den biologiska organismen i fråga kan ställa sig utanför det sammanhang som hon själv är en del av. Människan är, vare sig hon vill eller ej, ofrånkomligen en biologisk varelse, och precis som alla andra biologiska varelser beroende av av biosfärens livsuppehållande kretslopp. Om hon då som den dominerande parten sätter sina särintressen över helhetens välstånd kommer hennes gruppegoism att slå tillbaka på henne själv. I vardagligt tal pratar man om att ”såga av den gren man själv sitter på”.

Här i sydligaste Sverige är alltså skogsskadorna det mest påtagliga tecknet på att allt inte står rätt till. Om vi fortsätter att ignorera alla dessa varningstecken, inklusive den nya tidens kanariefåglar, gör vi det på vår egen bekostnad. Likaså, om vi tror att människan kan nonchalera det stora varningstecknet som covid 19-pandemin innebär, och inbilla sig att livet snart kan återgå till det normala, kommer det inte att gå väl för den värld vi har tänkt lämna efter oss till våra barn och barnbarn.