För en vecka sedan lyfte Syres Anna Langseth i ett otroligt läsvärt reportage problemen med att försöka lappa ihop arbetsmarknaden och säkerhetssystemet på ett vis som skyddar de mest utsatta. Gigarbetare, visstidsanställda, behovsanställda, timvikarier, egenföretagare – allihop står utan någon som helst jobbsäkerhet och är dessutom ofta helt utan arbetslöshetstrygghet.

Medan det talas ganska ofta om det förstnämnda, jobbsäkerhet, ofta i samband med oönskade otrygga anställningar, så talas det mer sällan om det sistnämnda, arbetslöshetstrygghet. Det kan till och med vara så att ordet inte existerar i formell mening, så det kan behöva sin lilla förklaring. 
Jobbsäkerhet, för att ta det första först, handlar om att känna sig trygg med att ens sysselsättning inte kommer ta slut inom överskådlig framtid, att ens lön kommer in på kontot med regelbundenhet, och att mängden arbete man erbjuds kommer vara nog för att sagda lön i sin tur kommer vara tillräcklig att överleva på.

Arbetslöshetstrygghet däremot handlar om att man kan vara säker på att livet inte går rakt åt helvete om man skulle förlora sitt jobb. Om du till exempel – som vissa peppiga ekonomiska rådgivare från övre medelklassen rekommenderar – lyckats spara ihop tre månadslöner i buffert som ligger och skvalpar på nåt sparkonto, då kommer din arbetslöshetstrygghet vara mycket större än om du inte har det. Men det är givetvis väldigt få förunnat i de ovan nämnda utsatta grupperna av arbetare att kunna spara nånting överhuvudtaget, så noll arbetslöshetstrygghet där.

En annan, vanligare variant är att du vet att om din anställning upphör, uppdragen sinar, behovet av timanställda försvinner eller ditt vikariat tar slut, så har du en given plats i det svenska gemensamma säkerhetsnätet. Tillgång till ersättning från a-kassan, till exempel. Du kan ha betalat in din a-kasseavgift i hur många år som helst, men om du inte uppfyller kraven på arbetad tid, eller om du är egenföretagare, eller om du inte är egenföretagare men räknas som det för att du skickat fakturor via något egenanställningsbolag, eller av hundra andra anledningar – då kan du räkna med att din situation som arbetslös blir allt annat än trygg.

Och här är kickern – om vi kan ta hand om arbetslöshetstryggheten först, om vi kan prioritera att minska osäkerheten vid brist på lönearbete för de mest utsatta, då har vi per automatik  förbättrat jobbsäkerheten för alla, inte bara för gigarbetarna. Det snabbaste och enklaste sättet att göra det på är givetvis genom basinkomst, men det i sin tur kräver förstås att vi dekonstruerar arbetslinjen och dess beståndsdelar.

För även om det inte är sant kan det på pappret verka logiskt att låg arbetslöshetstrygghet skulle utgöra en god motivator för att hålla människor på sin plats på arbetsmarknaden. Men för att den avskräckande effekten ska fungera måste vissa av oss utgöra konstituerande exempel i form av rättslösa arbetslösa. Om det är så det är tänkt vore det smakfullt med lite ärlighet från våra politiker kring det. Om det inte är så det är tänkt vore det verkligen på tiden att något faktiskt görs åt saken.