Har ni någonsin hört talas om att Försäkringskassan kan bevilja förebyggande sjukpeng, alltså ersättning för att skapa utrymme för hälsofrämjande insatser och behandlingar innan man faktiskt blivit riktigt sjuk? Om inte så är ni inte ensamma, enligt Riksrevisionens granskning som släpptes förra torsdagen. Där konstaterar de nämligen att inte bara är det sällsynt att den ersättningen används, det är också få personer, även inom primärvården, som ens känner till att den existerar.
Syftet med ersättningen är att man ska kunna förebygga sjukdom och därigenom minska antalet sjukskrivningar. Det krävs att en läkare har ordinerat en behandlings- eller rehabiliteringsplan som innebär återkommande frånvaro med minst 25 procent från arbetsplatsen, eller – om man är arbetslös – att man inte är tillgänglig för arbetsmarknaden i samma utsträckning.
Det krävs även att behandlingsplanen är evidensbaserad, alltså att det finns vetenskapliga bevis på att den ordinerade behandlingen fungerar mot den uppstådda problematiken. Detta innebär att ordinationer på exempelvis promenader, hemmaträning eller hälsoresor inte godkänns. Vilket för all del låter oerhört märkligt för är det något vi vet rent vetenskapligt så är det väl att fysisk motion är rena underverket mot alla möjliga åkommor, både psykiska och fysiska.
Dessutom beskrivs det i rapporten att internetbaserade behandlingar oftast avslås, vilket definitivt visat sig bli ett problem nu under pandemin. På sidan 46 kan man exempelvis läsa att missbruksbehandlingar som tidigare skedde på en extern plats fem dagar i veckan, nu istället sker utanför hemmet enbart två dagar i veckan, och de resterande tre dagarna ska patienten göra egna övningar hemma. Då värderar Försäkringskassan att patienten enbart kan få ersättning för de två dagarna då hen lämnar hemmet, trots att behandlingen pågår även de andra dagarna.
I Riksrevisionens utlåtande på sidan 68 står det att “Det är nödvändigtvis inte evidensbaseringen i sig som gör att Försäkringskassan tvekar om en behandling kan godkännas. Som vi tidigare har nämnt kan det istället handla om under vilka förhållanden som behandlingarna kan utföras.”
Även om rapportens författare skickligt undviker att nämna elefanten i rummet så är det ändå uppenbart vad detta handlar om, nämligen möjligheten till kontroll. Om det inte går att kontrollera att en människa verkligen går en promenad, gör sina missbruksövningar, tränar sin yoga framför TV:n för att hantera sina höftproblem, följer sitt online-program för KBT och så vidare, så kan man heller inte få någon ersättning. Misstron mot människan är komplett.
En person som skulle behöva trappa ner sin arbetstid för att bara tillåta sig att ligga i sängen, stirra upp i taket och stressa ner för att inte bli utbränd senare kan ju definitivt glömma det, även om doktorn skulle ordinera det. Det fulaste som finns är att slappna av, andas in, andas ut, även om den psykiska ohälsan på grund av stress bara ökar i samhället.
Kontroll och aktivitet är ledorden. Det spelar faktiskt ingen roll vad rapporten kommer med för rekommendationer för att förbättra Försäkringskassan så länge det är grundpremissen. Vi måste våga släppa det krampaktiga byråkratiska taget om arbetslinjen. Vi måste som folk få grundläggande tillit från vår stat. Vi måste se till att ingen faller mellan stolarna eller går in i väggen för att de inte har några andra möjligheter. Vi måste införa basinkomst, nu.
Danmarks fotbollslandslags agerande när Christian Eriksen kollapsade på plan i lördags.
Tråkigt men förståeligt att de förlorade matchen efteråt.
Hannah Lemoine
