Några dagar efter branden i Bangladesh, där 52 personer brann inne, eftersom fabriken var låst med ett hänglås från yttersidan, valde Lars Beckman, moderat riksdagsledamot, att försöka skjuta ner en tweet om strukturell rasism med dessa ord:
”Det är den vita svenska mannen som genom blod svett och hårt arbete byggt Sveriges välstånd. Nu behöver samma resa för landet fortsätta med att de 670000 utrikesfödda som inte är självförsörjande kommer i arbete och bidrar till välfärdsbygget.”
Tweeten är så klart borttagen nu, men vem som helst kan googla det, för internet glömmer inte. Antalet, 670 000, bygger på en utredning som Moderaterna beställt från riksdagens utredningstjänst, och handlar om hur många ”invandrare” (jag är osäker på vilken definition de använder här) i arbetsför ålder som under 2019 tjänade mindre än 12 500 i månaden efter skatt.
Att vårt välstånd skulle bygga på tur, blod, svett och tårar är det nog ingen som kan förneka. Men det är inte Lars Beckmans blod, inte mitt, och även om vita män och kvinnor både blött, svettats och gråtit, är det inte den vita mannens. I dag är det de inlåsta barnen i fabriken som upprätthåller vårt välstånd.
Man kan anmärka att hans krav för att ansetts ha ”kommit i arbete” och ”bidragit till välfärdsbygget” är absurt. Att han förnekar alla personer som jobbar och sliter med en lön som är lägre än ungefär 16 500 (beroende på skattetryck). Men spåret är ett villospår. Värdet på människor som flytt fattigdom, krig och förtryck avgörs inte av huruvida de lyckats få ett jobb eller inte. Tårarna från den som vandrat i flera år över Centralafrika, fängslats, torterats och sålts som slav i Libyen, lyckats fly och undvika kulorna från den EU-finansierade kustbevakningen på sin färd över havet på en gummibåt, de är inte mindre värda än tårarna från den som växt upp här och arbetat mer än den orkat.
Moderaternas flirt med dem som attraheras av snack om den vite mannens förträfflighet och invandrarnas misslyckanden är farlig. Den kommer dömas hårt av framtiden, men på vägen dit kommer priset återigen betalas med blod, svett och tårar från dem som anses inte duga.
Mathilda Hoflings sommarprat var riktigt riktigt gripande.
Moderaterna och rasismen.
