När Agenda samlade till debatt i söndags gällde det gängkriminaliteten. Det är svårt att blunda för att frågan är högaktuell. Skjutningarna fortsätter att öka, nu är man nära ett mord i veckan och politikerna fortsätter att tumma allt mer på rättssäkerheten och ger polisen allt större befogenheter.
Det är bara ett år sedan man införde rätten att hacka misstänkta och deras nära och käras datorer om brottet skulle kunna antas ge 2 års straff eller mer. Utan att man haft möjlighet att utvärdera den förändringen har regeringen under hösten tillsatt en utredning för att ge polisen rätt övervaka ”gängkriminella” även utan konkret misstanke om brott, och därmed ”gängkriminellas” familj, släkt och vänner. Det är bara två partier som är tveksamma, Centerpartiet och Vänstern, övriga slåss bara om vilka grupper man ska få övervaka så här.
Dagen efter debatten i Agenda valde rikspolischef Anders Thornberg att gå ut i DN med en debattartikel om ytterligare åtgärder han ser som nödvändiga för att polisen ska kunna vända utvecklingen. Förslagen är häpnadsväckande. Förutom längre straff, med tveksam samhällsnytta, vill han hasta igenom utredningen om att få avlyssna människor som inte är misstänkta, få rätt att beslagta kontanter även utan att personerna är dömda, förbjuda människor att vistas i vissa områden, utan att de är dömda och förbjuda att man uttrycker sig nedsättande mot polismakten.
Man vill alltså få rätt att, utan domstols inblandning, förklara vissa persona non grata, ovälkomna, i samhället. Därtill, om de reagerar med att bli arga när de utan möjlighet att försvara sig fått sina mänskliga rättigheter åsidosatta, så vill man ha rätt att sätta dit dem för det.
Han pratar vidare om att han vill att polisens uppdrag ska renodlas, tydliggöras, han vill till exempel att polisen ska slippa hantera fulla personer och personer med psykiska problem, utan istället vill han få fokusera på brottsbekämpning. Men det första som borde renodlas i hans uppdrag är att polisen förvisso ska utreda och förhindra brott, men deras jobb är inte att döma. Det finns en annan myndighet med det uppdraget. Domstolen.
Viljan att slippa omaket med att bevisa personers skuld innan man hanterar dem som om de vore skyldiga och inskränker deras rättigheter är skrämmande, det är en genväg som inte kan tillåtas i ett rättssamhälle, och när vi har företrädare på högsta politiska nivå som torgför sådana åsikter är det dags att ställa sig frågan om de verkligen kan sitta kvar på sitt jobb. Hans fokus borde vara på att få resurser att göra sitt jobb, inte att slippa göra det.
Men efter att ha lyssnat på miljöpartister, socialdemokrater, moderater, kristdemokrater, liberaler och sverigedemokrater är det svårt att inte anse att problemet är bredare än att det skulle hjälpa att han avgick. Allena. Nej, avgå alla.
Norska skidlandslaget manifesterar tillsammans med Amnesty inför OS i Peking.
Svensk kriminalpolitik.
