Liberala väljare är på flykt – från de bägge partier som kallar sig liberala. Efter Centerpartiets balansakt i regeringsfrågan och Liberalernas öppning för SD är det bäddat för huggsexa om de liberalt sinnade. Syre tar en titt på hur de ska lockas att återvända.
Till det yttre är skillnaderna slående. Centerledaren Annie Lööf står på en smakfullt ljussatt scen, på ett av Stockholms tjusigaste hotell och håller sitt jultal. Bakom henne breder Riddarfjärden ut sig och glittrar i det matta decemberljuset som om den manipulerats av partiets kommunikationsavdelning.
När Liberalernas Nyamko Sabuni höll sitt tal via Facebook dagen innan ledde scenografin snarare tankarna till ett genomsnittligt julpyssel som ett barn släpat hem från fritids. Det tycks som att den som fått i uppgift att med glitter rama in ett blaffigt budskap om att elen blivit 1000 procent dyrare har haft bråttom.
Men förhastade slutsatser av ytan ska undvikas. Den här artikeln handlar inte om ett parti med problem och ett parti utan. Faktum är att när valåret nu är ett par veckor bort har både C och L anledning att vara nervösa. Skälet är det samma: Regeringsfrågan.
För Liberalernas del är det inget nytt. När januariavtalet slöts och samarbetet med den S-ledda regeringen inleddes flydde väljare högerut. Efter att beslutet togs att förorda en borgerlig regering även om det kräver samarbete med Sverigedemokraterna har paritet blött åt andra hållet. Sedan valet 2018 är förlusterna till S och C större än de till M.
Den stora SCB-mätningen höjde knappast humöret på L-kansliet. För att partiet ska räddas kvar i riksdagen krävs stödröster från moderata sympatisörer. Det tycks långt borta, enligt mätningen. Betydligt fler M-väljare anger SD eller KD som sitt nästa parti. En konsekvens av det gamla misstaget att samarbeta med Socialdemokraterna, hävdar Liberalernas kommunikationschef Gustav Georgson som vi hänvisas till när löftet om en intervju med partiledaren dras tillbaka.
– Det tar tid att bygga upp förtroendet, säger han.
Frågade väljarna
Gustav Georgson hymlar inte med att det var strategi som låg bakom valet att öppna för SD-samarbete för att kunna nå en borgerlig regering. De frågade potentiella väljare i egna mätningar och de fick svar.
– Resultatet var extremt tydligt. Det fanns en större vilja att stödrösta på oss om vi tog ställning för Ulf Kristersson som statsminister, säger Gustav Georgson.
Han är optimist, det är hans jobb. Och det finns ett skäl för honom att sova en aning lugnare på natten än för bara någon månad sedan: Centerpartiets problem.
Alla är arga på C
Till skillnad från Liberalerna fick Centerpartiet tummen upp från sina väljare för januariavtalet. De har hängt med. Tills nu, när partiet å ena sidan släppte fram Magdalena Andersson som statsminister, men å andra sidan la ner sina röster i den avgörande budgetomröstningen med följden att M-KD-SD-budgeten vann över regeringens. Nu tappar partiet väljare i mätningarna, medan Socialdemokraterna ökar.
Partisekreteraren Michael Arthursson har förstås studerat siffrorna. Han tar dem med ro, det är hans jobb. Han kopplar nedgången till den stora ilska som riktats mot partiet i debatten. Från dem som tycker partiet svikit löftet att hålla SD borta från inflytande. Och från dem som var arga redan tidigare för att C vägrar ansluta till en borgerlighet som förhandlar med SD.
– Det var en väldigt upphetsad debatt. Men om man tittar på våra egna väljare är stödet för Annie Lööf större än någonsin, de tycker att både hon och Centerpartiet har agerat helt rätt, säger Michael Arthursson.
Men kanske är ilskan ett mindre problem än isoleringen. Hur realistiskt är egentligen det samarbete i den ”breda mitten” där både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna stängs ute? Efter valet kan mycket hända, menar Michael Arthursson. Till och med ärkefiender som S och M kan göra överenskommelser, tror han.
– Nya förutsättningar skapar nya villkor. Moderaterna sa före valet att de aldrig skulle samverka med Sverigdemokraterna. Det har de ändrat totalt. Ser man på Socialdemokraterna hade de före valet 2014 inte varit i koalition med någon sedan 50-talet, utan styrt själva.
Kärlek till januariavtalet
Centerpartiet talar – som kanske enda parti – fortfarande varmt om januariavtalet. Men hur formerna för uppgörelser över blockgränsen kan se ut är en öppen fråga, enligt Michael Arthursson. Det budskap som nu trummas in från centerpartisterna är att det inte är Centerns inställning som är konstig. Att mittensamarbeten är normalt.
– De flesta kommuner och regioner i Sverige styrs på det sättet, så har Sverige styrts förut och så går man tillväga nu i Tyskland, säger Michael Arthursson.
På scenen på det tjusiga hotellet talar Annie Lööf känslosamt om fjortonåriga Josefin som mobbades i skolan och övervägde att ta sitt liv. Utspelet för dagen handlar om stärkt elevhälsa och pengar till Bris. Utöver klassiska centerbudskap om glesbygd och landsbruk får också klimatomställningen som ska få företag att växa utrymme. Kvinnligt företagande kommer också med på ett hörn.
Klimat, sociala frågor, jämställdhet. Ett resultat av en strategisk balansakt, om man ska tro Liberalernas kommunikationschef. Centerpartiets väljare har flyttat sig vänsterut, medan partiets identitet fortsatt finns till höger, menar han.
– Därför slår de an en ton där de pratar mer om mjuka frågor för att kunna locka vänsterväljare utan att gå åt vänster i den ekonomiska politiken, säger Gustav Georgson.
Elpris och gängvåld
Nyamko Sabunis tal fokuserade på elpriser och gängvåld. Men Gustav Georgson vill inte kalla frågorna hårda.
– Det är barn och kvinnor i utsatta områden som blir mest drabbade av gängvåldet, säger han.
El handlar om klimat, menar han.
– Våra väljare fattar att mer el och elektrifiering är lösningen på klimatkrisen, säger Gustav Georgson.
Och inställningen till klimatfrågan gör tillsammans med det återupplivade engagemanget i skolfrågorna Liberalerna till det ”mittenankare” i högerblocket, som ska locka centerväljare som suktar efter en borgerlig regering.
Det där med att Centerpartiets väljare rört sig vänsterut, upprepas friskt av vänsterpartister som drömmer om att accepteras av Annie Lööf. De pekar på mätningar som visar att C-väljarna tycker mycket sämre om SD än om V och att de föredrar Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson. Men Michael Arthursson köper inte att partiledningen skulle stå till höger om sina väljare. Han hänvisar till de egna mätningar partiet gör, där de ställer frågor om flera olika regeringskonstellationer.
– Den regering som får mest support av våra väljare är en S-C-M-regering, säger Michael Arthursson.
När Syre talar med Annie Lööf efter talet vill hon ogärna tala om skillnader mellan de båda liberala partierna.
– I grunden tycker vi väldigt lika, med ett socialt patos och grönt samvete. Jag har inget behov av att peka ut skillnader, men det är klart att vi lägger tonvikt vid olika saker, så har det alltid varit, säger hon.
Fast hon avstår inte från att syrligt replikera L-ledarens tal om ”Centerpartiets röstningsbingo”, med syftning på de olika beskeden i omröstningarna om budget och statsminister.
– Till skillnad från Liberalerna får man väl säga, som vacklat och ändrat sin position i regeringsfrågan så står Centerpartiet stadigt. Vi har fyra gånger på tre år röstat fram en regering som inte ger Sverigedemokraterna inflytande, säger hon.
Fajten om de liberala väljarna går vidare.
Läs mer:
