Många klimataktivister är besvikna efter Cop26 – ländernas löften om att begränsa utsläpp är inte i närheten av tillräckliga. De värst drabbade befolkningarna har inte heller gjorts delaktiga nog, men de börjar synas alltmer och i det avseendet var mötet en framgång, menar 22-åriga aktivisten Adriana Salazar från Bolivia.
Adriana Salazar är en 22-årig aktivist och juridikstudent som tillhör Aymaras ursprungsbefolkning i de bolivianska Anderna. Hon har grundat och är engagerad i flera nätverk och kampanjer som samlar unga som vill arbeta för klimaträttvisa, bland annat Inti watana som vill återuppväcka urfolkens kunskaper och integrera dem i klimatarbetet. Hennes engagemang ledde henne till det nyligen avslutade FN-toppmötet i Glasgow.
– Konsekvenserna av klimatförändringarna är ett problem som för länge sedan slutade att enbart handla om moder jords fysiska förändringar. I dag är det en social, ekonomisk och i högsta grad politisk fråga. Utvecklingsländer som Bolivia har färre möjligheter att anpassa sig till klimatförändringarna. Det är därför som klimatkrisen i mitt land vidgar ojämlikhetsklyftorna, förstärker bristen på tillgång till utbildning, hälsa och möjligheter bland befolkningen. Klimatförändringarna berövar oss möjligheten till ett värdigt liv.
Adriana Salazar tycker att unga börjar få bättre möjlighet att påverka beslutsfattandet i Bolivia genom olika organisationer och plattformar. Med det sagt var det ändå inte lätt att få bli del av den bolivianska delegationen som åkte till Cop26.
– Även om staten erkänner ungdomars deltagande är själva genomförandet föremål för mycket diskussion, och det är fortfarande en lång väg kvar att gå.
Att kunna påverka på internationell nivå känns än mer avlägset.
– Jag upplever att deltagande i internationella rum begränsas ganska mycket av språkliga, ekonomiska, etniska och kulturella hinder. Och om det finns deltagande är det till största delen bara representativt, eftersom de som fattar beslut fortfarande är en utvald grupp där mångfalden inte synliggörs, säger Adriana Salazar.
Synliggjorda, men begränsade
Just språket var något som försvårade deltagandet även under Cop26.
– Språkbarriärer tillåter oss inte att delta fullt ut. I länder som vårt är tillgång till ett andra språk ett privilegium som väldigt få har. Jag märkte en ganska stor brist i evenemanget i det avseendet, det var inte bara min erfarenhet, utan även ursprungsbefolkningen såg sig begränsad i sin medverkan.
Trots det tycker Adriana Salazar att mötet var en framgång i fråga om synliggörande av de som enligt henne har huvudrollen i kampen för klimatet – kvinnor, urbefolkning och ungdomar. Det är en bra början att inse att det inte kan finnas någon klimatpolitik utan folket, och folket måste fortsätta att synas och höras – med besked, anser Adriana Salazar.
"Revolutionen börjar på gatorna"
– Att gå ut på gatorna har historiskt gjort det möjligt för utsatta befolkningar och förtryckta grupper att höja sina röster så att myndigheterna hör oss. Ingen rätt har vunnits genom att säga ”snälla” eller genom att vara passiv. Så, gatuaktioner, civil olydnad och protester är de metoder som jag anser är effektiva metoder för att vinna rättigheter. Arrangemang som Cop26 är resultatet av protester och påtryckningar från massorna. Där diskuteras oro och krav, men revolutionen börjar på gatorna.
Fullvärdigt deltagande och en förändring av den ekonomiska politiken är stora utmaningar för framtiden, men Adriana Salazar känner sig hoppfull.
– Vi är i ett nytt skede där världens befolkning känner empati med planeten. Jag kan se hur många människor, befolkningar och grupper känner en stark koppling till jorden och försvarar den som ett subjekt med rättigheter och inte som ett objekt för rättigheter. Vi vill se verkliga lösningar istället för fler reformer som bara fördröjer återharmoniseringen med moder jord, säger hon.
Läs mer:
Aktivisterna besvikna: ”Full fart mot stupet”
Påverka inifrån eller protestera – delade meningar om ungas klimatarbete
