Omkring 200 personer deltar i dagens demonstration för rätten till familjeåterförening som började klockan nio i morse utanför Migrationsverkets lokaler i Sundbyberg. Därefter tar de sig via Sergels torg till Mynttorget utanför riksdagen. Väl vid riksdagen ska de lämna över ett brev till Vänsterpartiet, som ska ta det med sig till en debatt som hålls under eftermiddagen.

Negasi Welday, som Syre intervjuat i samband med en tidigare demonstration, är en av initiativtagarna till demonstrationen. Han har två jobb inom restaurangbranschen och kämpar för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att få ta hit sin familj.

– Jag måste kämpa, vad ska man göra? säger Negasi Welday, som förutom sin fru har fyra barn som han måste kunna försörja för att de ska få komma hit.

Kraven som ställs för att få återförenas med sin familj är att man ska ha en tillräckligt stor bostad för det antalet personer som man önskar ta hit. Antalet rum och kvadrat finns noga beskrivet av Migrationsverket. För att klara kravet på försörjning gäller det för samlevnad makar att ha 8287 kronor kvar efter att hyran för den tillräckligt stora bostaden är betald. För varje barn under sex år tillkommer det 2662 kronor, och för varje barn över sex år behöver man ha 3064 kronor kvar. Negasi Welday har fyra barn. Det innebär att han efter att ha betalat sin hyra varje månad måste ha 20 543 kronor kvar att leva på, efter skatt. Månadslönen före skatt måste ligga på minst 35 000 kronor för att leva upp till kravet och få återförenas med sin familj. Många av de mammor och pappor som demonstrerar befinner sig i en liknande situation.

Allt farligare situation

Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard har tidigare sagt till Syre att hon tycker att kraven som ställs är rimliga. Det håller inte de 200 demonstrerande eritreanska föräldrarna med om.

– Det är mycket svårt för oss att klara kraven som ställs. Vi har alla försökt i fyra till fem år nu. Jag har två jobb. Och man måste hitta en tillräckligt stor bostad för hela familjen, säger Negasi Welday.

Negasi Weldays familj bor nu i Etiopiens huvudstad Adis Abeba. Där har säkerhetsläget snabbt förvärrats på grund av konflikten i den nordliga regionen Tigray som har pågått sedan i november i fjol. Hans fru kan inte arbeta och hans barn går inte längre i skolan. Inte så mycket för att det är stridigheter runt om i staden – utan av oro för att någon ska höra att de talar tigrinja, samma språk som i den etiopiska regionen Tigray. Tigrinja är även eritreaners modersmål.

– Min fru och mina barn vågar inte gå ut, barnen kan inte gå i skola. Min äldsta dotter fyller 18 nästa år och hon frågar mig hela tiden ”pappa, hur ska det gå?”. Hon vet att när hon fyller 18 kan hon inte längre komma till Sverige som anhörig till mig, säger Negasi Welday.

Han hoppas att politikerna ska ta till sig av deras kritik och lyssna på hans och de andra deltagarnas erfarenheter av hur systemet fungerar i praktiken.

– Jag bor och jobbar i Stockholm och jag betalar kostnaden för dem i Adis Abeba. Det är jättesvårt för mig. Och nu är det ännu mer problem – situationen i Etiopien är jättesvår. Vi protesterar för att de måste ändra reglerna, säger Negasi Welday.

FN:s råd för mänskliga rättigheter kommer under fredagen hålla ett möte med anledningen i Etiopien. Det är EU:s ambassadör till människorättsrådet som har bett om mötet, efter att den etiopiska regeringen inlett en offensiv mot de tigreanska rebellerna, rapporterar Africa News. Målet är att sätta stopp för grymheterna som rapporteras mot civilbefolkningen.

Läs mer:

Eritreanska barnfamiljer protesterar mot omänsklig asyllag

Så har migrationspolitiken förändrats: Nya politiken döms ut på förhand