Radar · Utrikes

Talibanerna kan sikta på en plats inom FN

Talibanerna kan ha siktet inställt på en plats i FN.

Islamiska emiratet Afghanistan kommer inte att inneha en av de eftertraktade platserna när högnivåmötena inom FN:s generalförsamling inleds nästa vecka. Men bedömare menar att talibanerna kommer att göra vad de kan för att erkännas inom världsorganisationen.

Frågan är när talibanerna kan ha en representant på plats i FN:s högkvarter – vilket i sin tur hänger samman med att detta godkänns av en FN-kommitté samt av generalförsamlingen.

Dessutom måste Joe Bidens administration först etablera diplomatiska relationer med Afghanistans nya regering – vars medlemmar samtidigt kan befinna sig på USA:s sanktionslista – vilket skulle förhindra deras möjligheter att resa in till USA.

Om en taliban-delegation nekas visum till USA skulle dock detta stå i strid med den uppgörelse som landet slöt med FN 1947, vilken slår fast att Washington förväntas verka för att världsorganisationen arbeta ska fungera så bra som möjligt. Samtidigt finns det inte några regler i uppgörelsen som gäller extremistgrupper som kan tänkas vilja besöka FN-högkvarteret.

När den palestinske PLO-ledaren Yassir Arafat 1988 nekades ett visum till USA i syfte att besöka FN i New York valde generalförsamlingen genom ett unikt beslut att tillfälligt flytta organisationens högsta beslutande organ till Genève.

Många inom FN undrar nu om den nya regimen i Afghanistan kommer att försöka ta en plats i generalförsamlingen som en del i arbetet för att vinna internationellt erkännande.

Måste godkänns av generalförsamlingen

Om så sker kommer Afghanistan att bli en av de första FN-medlemmarna som företräds av en extremistisk grupp som tidigare har klassats som en ”terrororganisation” av USA.

Thomas G. Weiss vid tankesmedjan Chicago Council on Global Affairs, säger till IPS att det råder stor osäkerhet om talibanerna kommer att lyckas ta sig in i FN. Först måste de i så fall godkännas av de nio medlemmarna i FN:s referenskommitté, och sedan också generalförsamlingen.

Thomas G. Weiss, som skrivit mycket om det politiska spelet inom FN, menar att många medlemsstater sannolikt skulle protestera.

Storbritanniens FN-ambassadör Barbara Woodward, vars land innehar en av de permanenta platserna i säkerhetsrådet, sade förra veckan att Storbritannien kommer att bedöma talibanerna efter hur de kommer att agera nu. Det gäller bland annat i förhållande till människors möjligheter att lämna landet, terrorism, humanitära insatser, mänskliga rättigheter och inkludering.

Den tidigare undergeneralsekreteraren Anwarul K. Chowdhury påpekar att den nya talibanregimen ännu inte har erkänts av omvärlden – och att regeringar i normala fall till en början behöver ett erkännande. Dessutom har talibanerna ännu inte utsett någon permanent FN-representant eller begärt att FN ska erkänna en sådan.
Anwarul K. Chowdhury menar att mycket beror på hur USA och andra västmakter väljer att hantera frågan.

Kina kan trycka på

FN:s referenskommitté skulle samtidigt kunna välja att skjuta på frågan, på samma sätt som man har agerat gentemot militärjuntan i Myanmar, som än så länge inte har lyckats överta den plats inom FN som innehas av landets tidigare demokratiskt valda regeringsrepresentanter.

Thomas G. Weiss betonar att det skulle räcka med att en majoritet i generalförsamlingen godkänner att talibanerna övertar landets FN-plats – och att en del talar för att detta skulle kunna ske. Inte minst med tanke på att Kina enligt honom tycks vara beredda att erkänna talibanerna i utbyte mot utlovade investeringar och att regimen inte ger sitt stöd till den kinesiska uiguriska minoritetsgruppen. Och enligt honom skulle USA och andra västländer kunna komma att ”sitta tysta”, om de får garantier om att de medborgare och samarbetspartners som blivit kvar i Afghanistan erbjuds fri passage ut ur landet.

Det återstående hindret är i så fall visumfrågan för individer som finns med på listor över terrorister, enligt Thomas G. Weiss.

USA:s utrikesminister Anthony Blinken sade nyligen att talibanernas önskan om att vinna internationell legitimitet först måste förtjänas – något som enligt honom inte bara måste utryckas med ord utan även genom konkreta handlingar, över tid.