När jag var barn ärvde jag mycket av mina kläder från två av mina kusiner som bara var året äldre än mig. Jag kommer ihåg jeansen med resår i midjan. Mussepigg-collegetröjor och min grön/blåa overall som jag tyckte mycket om.
I början av min barndom kan jag inte minnas någon tydlig uppdelning i kläder eller leksaker mellan tjejer och killar. Vi samlade alla på hockeykort och POG:s. Spelade kula och fotboll på rasterna. Detta var tidigt nittiotal. Mot slutet av nittiotalet hände dock något. Jag skulle börja högstadiet och nåt år innan hade Lego lanserat det nya sortimentet Scala som var riktat specifikt till tjejer.
Borta var legobitarna i alla regnbågens färger som kunde bli lite vad man ville. Istället gick nu alla bitar i pasteller av rosa, lila, grönt och vitt. De flesta bitar hade tydliga syften och det gick inte alls att vara kreativ på samma sätt som med klassiskt Lego. Lego Scala floppade och försvann ganska snabbt men ersattes senare av Lego Friends och Disney princess som fortfarande finns kvar. Trots att detta bara var ett kort gästspel i min barndom upplever jag ändå en förändring i synen på kön.
Plötsligt blev det en sanning att rosa var en tjejfärg och pojkar skulle ha blått. Den självklarhet med vilken jag ärvde mina killkusiners kläder var som bortblåst när jag själv fick barn drygt tio år senare. I föräldraforum och köp- och säljgrupper för barnkläder annonserar föräldrar på löpande band ut att de behöver nya kläder för deras senaste tillskott är av annat kön än tidigare barn. Från USA har vi direktimporterat ”gender reveal parties” där de stolta föräldrarna glatt deklarerar för nära och kära vad det kommande barnet har för genitalier.
Otaliga är de debatter jag haft med personer som triumferande berättat att även honschimpanser föredrar rosa så det ligger minsann i tjejers natur! Att det betydligt längre var norm att killar skulle ha rosa och tjejer blått är inte allmän kunskap. Faktum är ju dock att denna stenhårda uppdelning av kläder efter kön till våra barn är en rent kapitalistisk ide. För företagen tjänar ju mycket mer pengar om kläder inte kan ärvas på grund av de färger, former och mönster de har.
Det är som om jämställdhet är ett nollsummespel. När kläderna var mer lika oberoende av kön var istället arbetsmarknaden och förväntade beteenden mer låsta. Nu är det mer okej att visa kvinnor som företagsledare, läkare eller högt uppsatta politiker, men istället har klädseln blivit mer låst efter kön. Kön och en tydlig uppdelning är som en snuttefilt för samhället i stort. Många av de förtryck som råder kan härledas tillbaka till synen på kön och därför är också könsförtrycket ett av de förtryck flest också kämpar för att bevara.
I ett samhälle så byggt på kön och könshierarkier är bland det mest radikala vi kan göra att förkasta iden om låsta kön. Oavsett om det handlar om kläder, beteenden, yrken eller intressen. Ja, vi borde till och med förkasta idén om två lättdefinierade kön när det kommer till biologin. Först då kan vi på allvar göra anspråk på att ha ett samhälle på väg bort från patriarkatet.
De första vårblommorna har börjat dyka upp.
Kajsa Ekis Ekmans nya bok "Om könets existens" som är en enda lång hatkampanj mot transpersoner.
