Klimatalliansen granskar höstbudgeten. Det är bra att prioritera dem som har de lägsta inkomsterna, men det finns mycket att invända mot miljöpolitiken. Mitt i brinnande klimatkris låter de bli att höja miljöskatterna fast vi måste minska utsläppen med en tiondel om året, skriver fyra debattörer från Klimatalliansen.
Klimatalliansen bildades för att samla människor med olika bakgrund för att klara den existentiella utmaning vi befinner oss i. Alla politiska beslut måste granskas utifrån den akuta klimatkrisen. Först och främst regeringens budget, vi kommer också granska de andra partiernas förslag.
Budgeten är expansiv och har utformats i skuggan av pandemin. Det är bra att de med lägst inkomst prioriteras ur ett rättviseperspektiv. Vi vill se en stark finanspolitik med möjlighet att göra kraftfulla framtidsinvesteringar, en förutsättning för att klara klimatkrisen.
En brist som vi ser som extremt allvarlig är att regeringen inte höjer en enda miljöskatt. Att i brinnande klimatkris inte öka priset för utsläppen är inget annat än ett svek mot alla som tar klimatfrågan på allvar och mot framtida generationer. Vi måste varje år minska koldioxidutsläppen med minst 10 procent för att kunna ha en chans att möta klimatkrisen.
Ser vi till miljösatsningarna ökar man anslagen med 2,4 miljarder per år för att skog ska köpas och skyddas, frivilligt för ägarna (PM regeringen 13/9). Frivillighet är rimligt för små hemmansägare men stora skogsbolag är de som äger den mesta skogen i Sverige. Storbolagen får i praktiken vetorätt: de kommer inte att sälja skog om det hotar deras vinster. Bakåtsträvandet blir uppenbart när miljö- och klimatminister Per Bolund menade att det är ”orimligt” att Sverige skulle följa EU:s förslag om mer kolinlagring i svensk skog (SR, 5/10).
Vi ser ett gynnande av storföretagen även när Cementa ges ett undantag i en hastigt framtagen ny lag för att kunna producera lika mycket cement som förut. Stoppet för kalkbrytning på Gotland hade varit ett perfekt tillfälle att börja trappa ned cementproduktionen och fasa in att trä ersätter betong som byggmaterial i så hög grad som möjligt. Kol binds då i virket man bygger med istället för att eldas upp och bli koldioxidutsläpp.
Ett annat exempel är att oljeraffinaderiet Preemraff den 10 september i år fick förlängt tillstånd att destillera 6 miljoner ton råolja per år. 2020 släppte Preemraff ut ca 1,5 miljoner ton koldioxid per år, en tredjeplats bland de värsta utsläpparna strax efter Cementa på ca 1,9 miljoner ton (SVT, 28/9). Ett förbud mot fossilinriktade investeringar och tillstånd är en självklarhet för oss.
En avgörande aspekt är rättvisan i omställningen. Glesbygd och förortsområden med ogynnsam utveckling behöver prioriteras i de gröna investeringarna. Resursomfördelning och skattelättnader är likaså nödvändigt. De kommuner som bygger vindkraftverk ska ta del av deras vinster.
Klimatsatsningarna måste gå mycket snabbare! Därför behöver investeringsdelen av budgeten undantas från balansmålet. Det betyder att klimatsatsningar inte ska finansieras enbart av skatter utan också via lån.
Sverige måste ställa om till ett annat ekonomiskt system. Vi har sedan länge slagit i taket avseende resursutnyttjande. Vi kan inte längre koppla samhällsbygget enbart till ekonomisk tillväxt. Folkhälsa, ett socialt hållbart arbetsliv, skydd mot ekonomisk utsatthet och respekt för naturens och planetens gränser är exempel på andra värden som måste prioriteras.
Höstbudgetens brister är tydliga för alla som tar klimat- och rättvisefrågorna på allvar. Våra ambitioner som demokrati behöver vara högre än så. Omställningen kräver mod. Överlevnad likaså.
