Mörkret viker sakta nu när vi passerat nyår. För varje dag stannar solen lite längre. En perfekt tid att börja så chilifröer, påminner Jerker Jansson om.
Jag är nästan alltid lite för sen med att så chili, men i år hade jag tänkt att jag skulle vara ute i god tid. En del odlarvänner har redan sått en hel del, men det duger fint att börja i januari. Chiliplantor älskar sol, utrymme för rötterna och näring och de sista två kan vi erbjuda året runt, men det där med sol är det ju lite si och så med under halva året. För att odla riktigt feta chiliplantor gäller det att ha lite försprång när väl det naturliga ljuset ökar framåt våren. Det enklaste sättet att göra det är att använda odlingslampor.
Jag har skrivit om odlingslampor tidigare, det är naturligtvis bäst med en rejäl riktig odlingslampa, men det duger gott med en vanlig LED-lampa på uppåt 10 W. Det är bara bra om de inte är för starka. Upptäcker du att plantorna behöver lite mera ljus är det enkelt att bara lägga till en extra lampa. Jag undviker att ställa unga chiliplantor under min stora odlingslampa, dels kan de ta skada av det starka ljuset, dels har de en tendens att bre ut sig på bredden för mycket. En massa tjocka, stora blad på liten yta och nästan inga grenar. Lagom är bäst som alltid.
Samla och gro fröer
Jag köper sällan chilifröer. De sorter som jag gillar är de som används flitigast till matlagning och dem samlar jag på mig under året när jag lagar mat. En chilifrukt innehåller massor av fröer. Oftast räcker en frukt till dussintals plantor eller mer. Dessutom är handeln med chilifröer, som med många arter, ofta ett rent geschäft. När påsar med tre, fyra fröer kostar en femtiolapp känns det knappast meningsfullt. Chilifröer som fått torka försiktigt och som är hyggligt färska har bra grobarhet, men det är ju minst lika kul att odla från egna fröer.
Överhuvudtaget är kryddhyllan en av mina favoritställen att hitta fröer på. Många kryddor är ju fröer och arter som dill och koriander används både som färska blad och som torkade fröer. Det är bara att leka loss. När det gäller chili brukar jag koncentrera mig på en habanero-sort, ett par vanliga chilisorter och något kul. Så mycket mer har jag inte plats för, men den som har en större balkong eller en trädgård kan sträcka ut mer.
Chilifröer kan gro även om de inte har torkats, men genom att torka dem blir processen säkrare. Jag är noga med att pilla bort alla rester av det vita fröfästet, det möglar lätt annars och gör det svårt att sära på de torkade fröerna. En del av mina chilifröer är gamla. De har legat framme lite för länge innan jag har tagit hand om dem eller så har det bara inte blivit av att använda dem på ett tag. För att inte ta upp en massa plats i krukor brukar jag förgro dem i en burk. Jag fuktar ett kaffefilter precis så det mättas med vatten och viker ihop det runt ett gäng fröer.
Det är viktigt att lufta fröerna någon gång då och då och att kolla att det inte börjat växa mögel bland fröerna. Efter någon vecka brukar fröerna har grott, när de har bildat en rot på någon centimeter för jag över dem till individuella krukor. Ganska stora. Det innebär alltid en påfrestning för plantan att planteras om så ju längre tid de får stå i den första krukan desto bättre. Det går naturligtvis också att så dem direkt i krukor, då gäller det att hålla jorden fuktig hela tiden. En plastpåse över krukans öppning är ett bra trick, men också det kan leda till att olika mikroorganismer får en chans att växa till och angripa fröerna.
Värme, beskäring och fuktig jord
Chiliplantor växer som ogräs. Så länge som de får vatten. Om en chiliplanta torkar ut för mycket förlorar den snabbt sina blad och dör till slut. Se till att jorden i krukan ständigt är blöt och börja att tillföra näring efter någon månad. I synnerhet när de får för lite ljus har de en tendens att växa rakt upp i luften och bli alldeles för långa och gängliga. Dessutom bildas alldeles för få grenar för att det ska bli ordentligt med frukt på dem. Överhuvudtaget tenderar chiliplantor att växa som en lång pinne med en tofs av blad och blommor i toppen. Men det är lätt att lösa.
Blommorna på chili- och paprikaplantor bildas i grenklykorna. Ju fler grenar desto fler frukter. När chiliplantans stam vuxit så att där finns fyra till fem noder, grenklykor, är det bra att kapa toppen. Då bildar plantan ett mer buskigt växtsätt med betydligt fler grenar. Toppen går att använda som stickling, sätter gärna rot i ett glas vatten som hålls friskt eller i en fuktad torvbrikett. Andra delar än toppen går är det däremot ingen idé att ta skott av. Chilin växer oregelbundet så även om en gren skull sätta rot blir resultatet konstigt. Som en gren som sticker upp ur jorden.
För att få en riktigt stor planta med mycket frukter gäller det att använda riktigt mycket jord, men inte utan begränsningar. Min erfarenhet är att uppåt 20 liter gör det nytta med mer jord, men sen är andra faktorer viktigare, som ljus och näring. Chilin växer i en mindre kruka också, men blir lite mindre. På balkongen använder jag oftast hinkar på tio liter, inomhus nöjer jag mig med krukor på runt fem liter.
Chili gillar inte heller kyla. De fryser snabbt ihjäl och kan vara kinkiga om det inte är rumstemperatur där de står. Jag inbillar mig att de tolkar svalare temperaturer som att det är höst och förbereder sig på att gå i vintervila. Chili odlas ofta som ettårig, men de kan leva rätt många år. Då gäller det att sköta om dem lite extra. Beskära och gulla lite med dem. Odlingskompisar till mig hävdar med bestämdhet att skörden ofta blir bättre andra och till och med tredje året, men det är inget som jag har lagt märke till. För att de ska klara sig över längre tid kan det vara bra att inte ställa dem i ett fönster under vintern. I synnerhet på nätterna kan det bli ganska svalt nära ett lägenhetsfönster på vintern.
Byt plantor
Eftersom chili är så lättodlat och eftersom de ger så enorma mängder med fröer kan det vara lika bra att dra upp några extra plantor att dela med sig av. Nu i pandemitider får utbytet ske under säkra former, men framåt mars kommer jag garanterat att ha lite för många plantor som jag inte har hjärta att slänga bort. Då brukar jag kolla runt bland kompisar eller kika i någon grupp på Facebook. Det som är välbekant och nästan tråkigt för mig kan ju vara exotiskt och spännande för någon annan. Och tvärtom.
