I ett stort reportage berättade Syre i helgen om utvecklingen inom Frontex, EU:s gränsbevakningsbyrå. Anklagelserna om brott och missförhållanden hopar sig samtidigt som Frontex snabbt växer, något som oroar både människorättsförsvarare och forskare. Här presenteras fakta om vad Frontex är, vad anklagelserna rör sig om och svenska politiker uttalar sig om sitt förtroende för myndigheten.
Till politikerna ställde Syre följande fråga: EU-myndigheten Frontex har anklagats för och utreds nu för att ha deltagit i så kallade pushbacks av flyktingar, vilket både är ett brott mot internationell rätt och EU-lag. Har ni fortsatt förtroende för Frontex? Ska Sverige fortsätta ge stöd till Frontex? Utveckla gärna svaret något.
Liberalerna, Fredrik Malm, migrations- och utrikespolitisk talesperson:
– Anklagelserna mot Frontex är allvarliga och måste utredas grundligt. Det gäller även anklagelser om Frontex organisation och styrning, vilket även Europaparlamentet har uppmärksammat. Frontex är en EU-myndighet och fyller en viktig funktion inom EU:s migrationspolitik, inte minst för att rädda liv på medelhavet. Därför är det viktigt att Frontex fungerar som det ska göra.
Centerpartiet, Jonny Cato, migrationspolitisk talesperson:
– Kontrollen av EU:s yttre gräns måste upprätthållas. Frontex är en viktig del i detta arbete. Men det är självklart att Frontex som en EU-myndighet ska respektera internationell rätt. Allt annat är oacceptabelt. Det finns därför anledning att fortsätta granska myndighetens arbete och vidta åtgärder för att säkerställa att arbetet utförs på ett korrekt sätt. Exempelvis behöver Frontex anställa mänskliga rättighetsobservatörer – något som myndigheten åtagit sig att göra men ännu inte gjort.
Vänsterpartiet, Christina Höj Larsen, migrationspolitik talesperson:
– Vänsterpartiet har länge varit kritiskt mot Frontex, myndighetens uppdrag och agerande. Istället för att rädda människor i nöd och ge skydd åt de som tvingats på flykt har Frontex fokuserat på att hindra människor från att söka skydd i Europa. Man har dessutom hindrat andra räddningsinsatser och under en tid har det kommit uppgifter om att Frontex även deltagit i pushbacks. Vänsterpartiets förtroende för Frontex är sedan länge förbrukat. Den senaste tidens uppgifter borde få alla partier att inse att det är dags att agera.
– Vi har länge krävt att den svenska regeringen ska verka för att Frontex avvecklas och ersättas av en kustbevakning som värnar asylrätten och skyldigheten att bistå skeppsbrutna. EU:s gränsbevakning har förvärrats avsevärt sedan 2015. När medlemsstaterna inte kunde komma överens om migrationspolitiken valde kommissionen att intensifiera insatserna för att hindra människor på flykt från att komma till Europa, med skamliga avtal och stöd till milisgrupper och människorättskränkare. Vänsterpartiet är mycket kritiskt mot denna utveckling. Vi har krävt förändringar i såväl riksdagen som i EU-parlamentet. Tyvärr är övriga riksdagspartier inte intresserade av att agera i dessa frågor.
Kristdemokraterna, Hans Eklind, migrationspolitisk talesperson:
– Frontex är en hörnsten för en fungerande EU-gemensam migrationspolitik, och kommer så vara även i framtiden. Kristdemokraterna gick till val på att bygga ut EU:s gemensamma gränsskydd, det är positivt att det nu sker. Myndigheten har vuxit kraftigt på kort tid och ett implementeringsarbete pågår – om felaktigheter har begåtts räknar vi med att de åtgärdas.
Socialdemokraterna, som inte ville att någon riksdagspolitiker skulle svara (eller ansvarig minister Mikael Damberg) skulle svara, bollade frågan vidare till EU-parlamentarikern Evin Incir:
– Internationell rätt och EU-lag måste alltid respekteras. Frontex är en av EU:s största myndigheter och har många kompetenta medarbetare som alltid gör sitt yttersta, även när det kommer till att upprätthålla EU:s grundläggande värden som värnar om de mänskliga fri- och rättigheterna. Däremot har Fabrice Leggeri, chefen för Frontex, helt förlorat mitt och min grupps förtroende. Vi Socialdemokrater i Europaparlamentet har i månader krävt förklaringar och åtgärder på de anklagelser som riktats mot Frontex. Vi vill se en oberoende utredning och Leggeris omedelbara avgång.
– Sverige ska fortsätta ge stöd till Frontex, men när Frontex tillägnas en avsevärd del av budgeten, bör vi också naturligtvis ställa särskilt hårda krav på myndigheten. Frontex behövs och dess arbetsuppgifter är mycket viktiga för unionen, både för att tillförsäkra fri rörlighet och säkerhet inom EU, men självklart har myndigheten också ett ansvar för att de grundläggande värdena respekteras. Vi har ett nytt förslag till migrations- och asylpaket på bordet där Frontex föreslås få en ännu större roll. Myndigheten har redan nu fått utökade arbetsuppgifter, exempelvis i form av ett större ansvar vad gäller hanteringen av organiserad brottslighet tillsammans med Europol.
– Alla EU:s myndigheter och institutioner måste respektera grundläggande rättigheter, detta inkluderar Frontex. Därför fick myndigheten 2019 i uppdrag att anställa 40 stycken tillsynspersoner till den 5 december 2020 för att se till att de mänskliga rättigheterna upprätthålls inom myndighetens verksamhet.
– Trots otaliga rapporter av både internationell media, civilsamhällsorganisationer och internrapporter från medarbetare där brister påpekats är de inte ens i närheten av att ha uppfyllt det uppdraget. Vi måste alla kunna känna tilltro till att EU:s egna regler och den internationella rätten efterlevs. Detta är något som jag och min grupp inte tror Leggeri, i sin roll som Frontex-chef, längre är kapabel till, både utifrån hans och myndighetens agerande.
Moderaterna, Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson:
– Det är allvarligt att det framkommit anklagelser av detta slag, och det är viktigt att de utreds så snabbt och grundligt det är möjligt. Jag vill inte föregripa resultatet av en sådan utredning.
Miljöpartiet, Rasmus Ling, migrationspolitisk talesperson:
– Pushbacks är fullständigt oacceptabelt, alla fall bör ges en oberoende utredning. Vi förstår att Frontex har en intern process igång för att utreda detta och bygga upp förtroendet, som förstås faller när sådant här kommer fram. Det finns ett behov av ett välfungerande Frontex och vi tycker att Sverige fortsatt ska stödja myndigheten, men en förutsättning för det är att rätten att söka asyl värnas.
SD har tillfrågats men avböjer att kommentera denna gång.
Vad är Frontex?
Frontex är EU:s gemensamma gräns- och kustbevakningsbyrå som startades 2004 och påbörjade sin verksamhet i oktober 2005. Huvudkontoret finns i Warsawa, Polen. Efter den stora flyktingvågen 2015 fick Frontex utökade resurser och i och 2019 utökades myndighetens befogenheter och resurser ytterligare. Frontex samarbetar med nationella gräns- och kustbevakningar för att övervaka EU:s yttre gränser och se till att EU:s regler om bevakning av yttre gränser efterlevs. Syftet med Frontex är att ge stöd till EU:s medlemsländer när behov finns.
Budgeten 2020 var 460 miljoner euro. I och med att tanken med EU och Schengen är att det inte ska finnas några inre gränser har man menat att behovet av att bevaka den gemensamma yttre gränsen ökat. 2019 fick Frontex i uppdrag att utse 40 tillsynspersoner som ska se till att mänskliga rättigheter upprätthålls under uppdragen innan den 5 december 2020. Det har man ännu inte gjort – ny deadline är till sommaren. Sedan 2011 finns en befälhavare för grundläggande rättigheter, som man inte alltid lyssnar på.
I Frontex styrelse sitter samtliga medlemsstaters gränspolischef, eller motsvarande befattning. I Sveriges fall är det Patrik Engström. Det finns också ett rådgivande forum som består av civilsamhällesorgansiationer som Röda korset och FN-organ som UNHCR.
Vad är det gränsbyrån anklagas och utreds för?
Sedan i somras har Frontex anklagats för att direkt och indirekt ha varit involverade i pushbacks av flyktingar, brister i systemet för att rapportera allvarliga incidenter och samröre med av EU olistade lobbyister, som kan tjäna stora pengar på att myndigheten växer. Det har också ifrågasatts hur Frontex, oavsett om de själva är direkt involverade i pushbacks eller inte, kan ha missat den grekiska gräns- och kustbevakningens agerande. Omkring 9 700 människor har i 321 pushbacks deporterats tillbaka till Turkiet efter att antingen ha nåt de grekiska öarna eller grekiska vatten, enligt organisationen Mare Liberum på Lesbos. I den siffran ingår inte pushbacks vid landgränsen.
Frontex är i en fas av snabb tillväxt och många nya rekryteringar. Enligt tidningen Politico har Frontex rekryteringsprocess av gränsvakter, som ska utgöra den gemensamma stående styrkan som 2027 ska vara 10 000 personer stark, kantats av brister och oklarheter. Bland annat ska erbjudanden om anställningar ha dragits tillbaka och ett utbrott av coronavirus på träningscenter i Polen förekommit.
Vad är en pushback?
Det engelska ordet pushback har de senaste åren kommit att användas flitigt för att beskriva olagliga deportationer vid EU:s gränser. Pushback betyder på svenska ”trycka tillbaka” och det är precis så dessa pushbacks av flyktingar brukar fungera i praktiken. Gränsvakter trycker med mer eller mindre våld tillbaka flyktingarna till det land de nyss kom från utan att de ges en chans att be om asyl. I Greklands fall är det ofta till Turkiet flyktingarna trycks tillbaka.
Exempel på incidenter
En dansk helikopter upptäckte den 27 juli en gummibåt med människor i grekiska vatten. De informerade den grekiska kustbevakningen, som i sin tur kontaktade den turkiska kustbevakningens ledningscentral i Ankara. En meningsskiljaktighet om vart båten först påträffats uppstod mellan det grekiska och danska teamen. Tillgänglig data kunde inte hjälpa Frontex styrelse att reda upp händelsen. En dansk Frontex-besättning ska också ha vägrat ta order om att utföra en pushback från ledningscentralen i mars 2020. Händelsen har kallats ett ”missförstånd”.
I en annan incident ska ett svenskt Frontex-team den 30 oktober 2020 (Sveriges insats tar slut under våren och har då pågått i sju månader) ha hittat en gummibåt med flyktingar i varpå de anropade den grekiska kustbevakningen. Det svenska teamet följde sedan på radarn vad som hände och upptäckte att flyktingarna fördes tillbaka till Turkiet. Den svenska besättningen ska sedan först ha avråtts från att rapportera händelsen – vilket också inramats som ett misstag. Svenska kustbevakningen vill inte kommentera händelsen närmare:
– Jag vet att det förekommer en del utredningsarbeten om påstådda eller faktiska incidenter. Vi följer de regler, uppförandekod och operationsplan som finns. Rent generellt – om vi ser något som skulle kunna uppfattas som ett brott mot det regelverk och de överenskommelser som finns så är vi skyldiga att rapportera det, och det gör vi. Det är det rättssäkra agerandet, säger Kustbevakningens presskommunikatör Mattias Lindholm till Syre.
Vilka utreder myndigheten?
EU:s antikorruptionsbyrå OLAF utreder just nu Frontex. Exakt vad de tittar på är ännu oklart. En arbetsgrupp från EU-parlamentet som tillsattes med bred politisk majoritet utreder också Frontex. Arbetsgruppen kommer ägna fyra månader åt att gräva fram så mycket bevis och info som möjligt från många olika källor. Frontex styrelse har också gjort en egen utredning och den slutgiltiga rapporten var klar i mars. Styrelsens uppgift var att utreda 13 incidenter i Egeiska havet som Frontex eventuellt varit inblandade i. 8 av incidenterna ägde rum i Turkiska vatten och har därför avskrivits.
De sex incidenterna i grekiska vatten är ännu ouppklarade. En anledning till att det inte går att klara upp incidenterna är motstridiga uppgifter från den grekiska kustbevakningen (som samarbetar med Frontex) och andra länder som deltar i Frontex-operationen. I utredningen har styrelsen inte använt några externa eller alternativa källor och konstaterar att man inte hittat några övertygande bevis för att Frontex ska ha agerat felaktigt.
Amnesty International, som läst Frontex utredning, menar att incidenterna enligt dem kvalificerar sig som pushbacks.
Varför är det här brottsligt?
Enligt internationell människorättslag är det förbjudet att sända någon tillbaka till ett land där personens riskerar tortyr, inhuman eller förnedrande behandling eller annan oersättlig skada. Principen kallas i internationell människorättslag non-refoulment och betyder översatt från franska ungefär ”inte kränka igen”. Förutom internationell människorättslag som gäller för alla människor skyddas flyktingars rättigheter av FN:s flyktingkonvention från 1951, där principen om non-refoulment är central. Europakonventionen, som alla EU:s medlemsstater anslutit sig till, garanterar också alla människors rätt till liv (artikel 2) och allas rätt till frihet och personlig säkerhet (artikel 5). I EU-stadgan (EU:s egen stadga om de grundläggande rättigheterna) garanteras också rätten till frihet och säkerhet (artikel 6), rätten till asyl (artikel 18) och skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning (artikel 19).
Rätten att söka internationellt skydd, asyl, är universell och gäller överallt. En person har alltid rätt att söka asyl där den befinner sig och alla länder har, innan de skickar någon tillbaka, skyldighet att utreda personens individuella skyddsskäl. Vid pushbacks utreds ingens individuella skäl och många skickas tillbaka till ett land eller en situation där de riskerar att fara mycket illa. Ett exempel är syrier som skickas tillbaka till Turkiet och därmed riskerar att kedjedeporteras tillbaka till Syrien av den turkiska staten.
Människorättsorganisationerna Amnesty International och Human rights watch uppmärksammade detta sommaren 2019.
Här finns reportaget att läsa: EU storsatsar på Frontex: ”Mänskliga rättigheter existerar inte vid gränsen”.