Förintelsekonferensen: Hennes farmor började dagarna med att räkna lik

På första parkett satt statsminister Stefan Löfven och hans hustru Ulla, vid den internationella konferens för hågkomst av Förintelsen i Malmö.

– Även om det är outhärdligt och svårt ska vi lyssna, inledde Stefan Löfven, som besöker Malmö inför den internationella konferensen om hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitismen som hålls på onsdag.

Många av de överlevande från Förintelsen har gått bort eller är för gamla för att vara ute i skolorna och prata.

Stafettpinnen har tagits över av deras barn och barnbarn.
Kim Einhorn berättar om sin farmor Nina som levde alldeles intill muren i Warszawas getto och som 15-åring började morgnarna med att räkna barnlik.

Det var matbrist i gettot, men på nätterna gick det för små människor att smyga ut genom hål i muren och köpa mat för att smuggla in i gettot. Men de som ertappades av nazisterna blev skjutna.

Vägde 27 kilo

Dan Schreiber berättar om sin pappa Isidor, som vid krigsslutet bara vägde 27 kilo efter att ha överlevt Auschwitz.

– Allt var grått där. Även om solen sken så var himlen grå, gräset var grått, löven på träden kunde vara gråa och det berodde på att det brann hela tiden i de ugnar där de eldade upp dem som hade gasats ihjäl.

Henrietta Stein berättar om sin mamma Judith och pappa Abram som kom till Auschwitz den 19 augusti 1944. Den dagen mördades 19 200 människor där.

– Det är ungefär lika många som ryms på vår fina stadion här i Malmö.

Hon berättar att Judith frågade fångvaktarna vad som hade hänt hennes familj och fick till svar: ”Känner du lukten? Ser du röken? I den försvinner din familj”.

– Någonting brast inom min mamma den dagen, säger Henrietta Stein.

"Hundra procent sanning"

Gymnasieeleverna, som går i årskurs ett på Pauliskolan, lyssnar under tystnad. Under frågestunden undrar en av dem om allt de fått höra är sant.

– Ja, tyvärr kan man säga. Det är hundra procent sanning. Det är våra egna föräldrars och far- och morföräldrars upplevelser, svarar Henrietta Stein, som också säger att hon kommer att fortsätta att vara ute och berätta tills den dag då antisemitismen är borta.

En annan elev undrar om de möter mycket fördomar.

– Det är inte så att någon, när vi går ut i skolorna, skriker ”jävla jude”, svarar Kim Einhorn.

Men ibland finns dolda antisemitiska budskap i de frågor som ställs.

– Det är viktigt att de väcker de här frågorna med oss, så att vi kan besvara dem. Det farliga med sådana frågor är när de förblir obesvarade och folk börjar tro på dem, säger hon.

Henrietta Stein tänker likadant:

– Jag tar hellre de frågorna än att våra barn och ungdomar i Malmö ska behöva utsättas för fördomar. Jag är vuxen, jag kan hantera det, men barn ska inte behöva möta fördomar.

"Helt otroligt"

Gymnasieeleverna Jennifer och Elina säger efter föreläsningen att de visserligen har haft lektioner om Förintelsen i skolan. Men det blir annorlunda att få höra direkt från människor som berättar om sina släktingar.

– Jag visste inte att det fanns sådana getton, det var helt nytt för mig, säger Jennifer.

Elina blev tagen av att barnen mördades när de försökte smuggla in mat i Warszawagettot:

– Att detta har hänt, det är helt otroligt egentligen hur man kan mörda barn, som är helt oskyldiga.