Radar · Miljö

Värme över Arktis skickar kylan söderut

När den kalla, torra luften från Arktis passerar över havet suger den upp vattenånga "som en svamp", förklarar meteorologen Anna Rutgersson.

Isande kyla och kraftiga snöbyar sveper nu in över landet efter en mild inledning av vintern. Orsaken är ett väderfenomen som aktiveras av varm luft ovanför Arktis – och som kan bli vanligare i takt med klimatförändringarna.

Under vintern hålls den iskalla luften över nord- och sydpolen på plats av polarvirvlarna. Det är luftströmmar högt över marken som drivs av temperaturskillnader, och kretsar motsols runt nordpolen och medsols runt sydpolen.

– Men här på norra halvklotet är inkapslingen inte lika stark som på södra halvklotet, eftersom omgivningen är mer varierad med bergskedjor, hav, is och land i stället för bara hav. Det gör att den polära virveln bryts upp lättare av störningar, säger Anna Rutgersson, professor i meteorologi vid Uppsala universitet.

Iskall polarluft

Det är just det som har hänt nu, och som gett vintern en rejäl skjuts över stora delar av Sverige. Fenomenet kallas för plötslig stratosfärisk uppvärmning, då varmare luftmassor tränger in i polarvirveln så att den bryts sönder. Då kan den iskalla luften vid marken, som inte har värmts av solens strålar sedan polarnatten började, strömma söderut.

– Exakt vad som utlöser de här störningarna går inte att säga. Atmosfären är aldrig i balans, utan rör sig hela tiden, så det blir alltid störningar i cirkulationen som gör att det varierar, säger Anna Rutgersson.

I genomsnitt sker den här typen av kraftigare störningar som ger rejäla köldknäppar ungefär vartannat år.

– Men i takt med att den arktiska isen minskar på grund av den globala uppvärmningen kan man tänka sig att stabiliteten minskar ytterligare, så att virveln bryts upp ännu lättare, säger Anna Rutgersson.

Hon tillägger att det än så länge inte finns observationer som sträcker sig över tillräckligt lång tid för att kunna slå fast något sådant samband mellan klimatförändringarna och mönster i den plötsliga stratosfäriska uppvärmningen.

– Det finns en teoretisk grund för ett samband, och vissa analyser pekar i den riktningen, säger Anna Rutgersson.

Suger upp vattenånga

Den plötsliga stratosfäriska uppvärmningen skapar även förutsättningar för mycket kraftig nederbörd.

– I vanliga fall blåser det in mindre kall luft från Atlanten. Men den här torra, kalla luften från Arktis suger åt sig vattenånga som en svamp när den sveper över Östersjön. Då kan det bildas sådana här snökanoner över land, säger Anna Rutgersson.

Påverkar det här väderfenomenet sommaren på något sätt?

– Nej, någon sådan koppling kan man inte göra.

Hur länge kan det pågå?

– Från några dagar till någon vecka. Det är inte så att det håller i sig hela vintern, säger Anna Rutgersson.

Fakta: Så bildas en snökanon

Torr och kall luft som sveper över en isfri vattenyta kan fånga upp stora mängder vattenånga då luften värms upp av vattnet (varm luft kan bära fler vattenmolekyler än kall).
Det kan skapa långa band av kraftiga snöbyar, som på kort tid kan ge metertjocka snötäcken – ett fenomen som populärt kallas för snökanoner.
Temperaturskillnaden ska vara cirka 15 grader mellan vattnet och luften (mätt på 1 500 meters höjd).
Sådana förutsättningar kan för Sveriges del uppstå vid en plötslig stratosfärisk uppvärmning. Det typiska är då kraftiga ostliga eller nordostliga vindar med torr och kall luft från Arktis som sveper in över Bottniska viken, Bottenhavet och Östersjön mot ostkusten.
Ett exempel är det snöoväder som drabbade Gävle den 4–7 december 1998, då snötäcket växte från 1 till 131 centimeter.
Källa: SMHI