Himmelska friden ska ha framtidskonferens och det har kommit ett hot om att tillintetgöra hela Xpan-projektet, säger säkerhetsansvarige Angus. Men den här gången är säkerheten delegerad till Joel, som har infunnit sig i konferenslokalen Nordan en stund före konferensens början. .
Ett hot mot hela Xpan-projektets existens. Joel var van vid att Angus var bombastisk, men han var inte van vid att misstänka att han bluffade. Det Olivia hade berättat ställde allting i ett helt nytt ljus – det fanns kanske inget hot. Angus kanske bara ville vända uppmärksamheten mot något han och den där Samlagruppen höll på med. Men just nu var det bara att spela med.
– Det låter ytterst allvarligt, sa Joel. Det kan utan tvivel föreligga skäl att förstärka bevakningen. Vilka åtgärder vi ska vidta kanske vi inte behöver ta i hela gruppen.
– Vi måste faktiskt förbereda också, sa Camilla och petade till Ante.
Han satt bredvid henne med sin tidsmaskin framför sig på bordet. Den såg ut som en gammaldags barnleksak i plast, och Ante såg frånvarande ut. Som om de hade drogat honom? Han rörde sig inte ur fläcken, och Angus gjorde tecken åt Camilla att sitta kvar.
– Joel Emmer från Harmonibrigaderna och jag kommer att dra oss tillbaka och lägga upp en strategi för förhöjd säkerhet. Den som förbryter sig mot Himmelska friden har ingen att bedja till, sa han.
Efter en dramatisk paus tillade han att lunchen skulle serveras vid utsatt tid, närmare bestämt inom tjugo sekunder, varpå ett par självkörande vagnar med te och smörgåsar gled in och ställde sig längs väggen. Han bad Joel ta med te och smörgåsar in i ett rum bredvid. Joel nickade åt de harmonibrigadister som stod vid dörrarna och vaktade. Det måste vara Angus som hade ställt dem där, tänkte han. Det var inte hans sak att göra det.
– Smörgåsar, muttrade Angus. Små och torra. Det var bättre förr.
Joel tuggade i sig sina två brödbitar med jästextrakt och drack sitt te. Björklöv, kanske. Han blev inte mätt, men det kändes bättre. Lugnare. Han undrade om Sebastian och Olivia också var där någonstans.
– Ja, jag ser att du har posterat ut harmonibrigadister inne i Nordan, sa Joel. Ett bra initiativ under förutsättningarna.
– Först av allt, sa Angus och satte ner tekoppen, skulle jag vilja reda ut ett par saker med dig. Vi har en del incidenter. Utöver hotet, som jag kommer att ge mer information om när det blir möjligt.
Incidenterna var ett antal diskrona element som hade dykt upp utanför, tillsammans med ett antal avhoppare samt Olivia och Sebastian. De två sistnämnda hade varit omöjliga att nå under ett par dagar, och det hade även Joel. Så hur hängde det ihop?
– Det gäller utredningen mot Olivia, sa Joel. Jag ville tala med henne och veta om det låg något i anklagelserna. Sebastian och jag tog med henne utanför nätets räckvidd för att komma till tals med henne, När vi kom för att hämta henne hade hon besök, och vi tog med besökarna. En av dem var diskron, du vet, grabben ”från Kio”. Nisse Lopez.
– Och Ante Yang?
– Nej, men hans syster Freddy och de två andra från Oasen. Neanderthalaren och den där ljusa flickan, Noor. Och den anakrona enheten, jag har hört dem kalla den Timebandit.
Angus rynkade ögonbrynen, som av ålder och ohejdad vana redan var rynkade. Joel sa att de hade tagit dem med sig allihop för säkerhets skull, men att han inte visste så mycket mer. De hade haft ett samtal med Olivia om en del oklarheter angående hennes datja. Det fanns ju misstankar för korruption. Angus såg skeptisk ut och gick över till att fråga om de andra.
– Jag fick uppfattningen att de hade för avsikt att överlämna den anakrona enheten till Himmelska friden. Kanske på vissa villkor, sa Joel. Så vad gör vi nu?
Det retade honom plötsligt att han spelade med. Angus var chef över hans chef och han skulle inte ifrågasätta honom, och det hade alltid passat honom bra. Himmelska friden hade framstått som sant, gott och nödvändigt, liksom Harmonibrigaderna. Även om det givetvis fanns brister hade han alltid varit lojal. Men nu satt han där och drack te och var lojal mot någon som själv eventuellt var en enda stor bluff.
”Du har missat dina qigong-övningar tre gånger de senaste dagarna” upplyste Joels id-armband från en obestämd plats inne i huvudet. ”Tänk på att det kan påverka ditt humör.”
Var inte den där funktionen avstängd? ”Det finns inget qigong-pass nära dig. Ta tre djupa andetag. Andas ut långsamt och tänk på”… Han sänkte volymen så att han kunde lyssna på Angus. Och tog tre djupa andetag och andades ut långsamt så diskret han kunde.
Angus ansåg att de skulle säkra alla ut- och ingångar med fler brigadister med tyngre vapen och ha extrapatruller i infran, främst på sträckorna söderut eftersom tipsaren hade talat sydskandinaviska. Sedan skulle konferensen sätta igång och man skulle kalla in de diskrona vid behov och av praktiska skäl även Freddy.
Joel talade med kollegerna i Xpan-städerna och bad dem kalla in folk från var de kunde, brigadister som kunde hantera vapen, helst. Han ställde Nova och Égor, som kände väl till Oasen, på vakt utanför mötesrummet, och ett par andra vid rulltrappan från infran. Styrelsemedlemmar från Xpan-städer i när och fjärran började strömma upp, det var infran norrifrån, och den södra skulle komma om ett par minuter. Olivia tog emot dem, det kom fram fler vagnar med te och smörgåsar.
Sen slocknade ljuset i rulltrappan, det verkade vara mörkt där nere också. Ljuset började fladdra i den ena delen av huset efter den andra, och så blev det mörkt.
