Jag är en barnbidragsfantast. Systemet är elegant i sin enkelhet, och borde älskas av alla, men jag har ofta fått försvara det från både höger och vänster. Nu när det finns ett konkret förslag i USA på att införa ett liknande, men enligt mig sämre, system, tycker jag det är läge att dra lans för det system vi i Sverige tillämpat i alla tider, samt lägga till ett par förslag till förbättring.
Den mest ihärdiga kritiken är:
”Varför ska höginkomsttagare ha barnbidrag? Ska man inte kunna försörja barnen själva om man tjänar mycket?”
Barnbidrag är för mig återbetalad skatt. Om en person tjänar en miljon betalar den mycket mer i skatt än två personer som tjänar en halv miljon var, av den enda anledningen att två personer har högre levnadskostnader än en. På samma sätt behöver den som ska försörja barn på sin inkomst få behålla mer än den som inte gör det. Vänd på det, och se det orimliga i att en fembarnsfamilj ska betala samma skatt som ett barnlöst par, och det gäller oavsett om de är låg-, medel- eller höginkomsttagare.
”Men bidrag är bidrag och inte skattereduktioner.” Det är nu elegansen kommer in. En skattereduktion behöver man söka jämkning för, och den som inte betalar någon skatt får ingen del av den. Så då måste samhället kompensera låginkomsttagare på andra sätt. Det blir dyrt i administration och onödigt krångligt.
Under pandemin införde USA en extremt komplicerad variant, som nu ingår som permanent förslag i den infrastrukturlösning demokraterna i kongressen försöker driva igenom. Men istället för bidrag får man förskott på sitt skatteavdrag, och förskottet måste sökas och godkännas. Den som betalar lite eller inget i skatt får också ”förskottet”, fast då blir förskottet en sorts bidrag. Höginkomsttagare får dessutom mindre än låginkomsttagare. Massor av administration, komplicerade regler, att jämföra med vårt helautomatiserade system där ingen behöver söka och ingen behöver godkänna.
Det finns förbättringsförslag även för den svenska varianten. En familj med sex barn får 11 740 kr netto i månaden. Jag vet, för jag har så många barn, och under några år fick vi ungefär det beloppet. Det finns ingen anledning att samhället ska betala mer än vad barnen kostar till familjen, särskilt som det skapar inlåsningseffekter för kvinnor. Det är föräldrarna som ska försörja barnen. Inte samhället. Så ta bort flerbarnstillägget. Helt.
Sedan har vi allt trassel med vem som får barnbidraget. Det betalades från början alltid ut till mamman för att stärka kvinnans ekonomiska makt i familjen, och för att politikerna tänkte att mamman skulle säkerställa att pengarna kom barnet till del och inte gick till brännvin. Nu har det ändrats, men det krävs fortfarande ett aktivt val för att det ska gå till pappan om barnet är fött före 2014. Om mamman säger nej behövs en utredning där pappan bevisar att barnet bor hos honom, och den kan ta lång tid. Det är inte värdigt ett jämlikt samhälle att pappor fortfarande räknas som andra klassens föräldrar. Om barnbidraget alltid betalas ut till båda blir det naturligt att göra en eventuell förändring i samband med en underhållsuppgörelse.
Vi är inte unika i Sverige. De flesta jämförbara länder har gått från skatteavdrag till bidrag. Låt oss vara glada att vi tog oss dit redan 1948.
Härligt höstväder.
Demokraterna i USA tjafsar så mycket med varandra att de håller på och sabbar hela ekonomin.
