Efter att en president hållit sitt tal till kongressen varje vår brukar oppositionspartiet presentera ett ”mot-tal”. I år valde man att låta Tim Scott, republikanernas ende svarte senator, hålla det, och det har lett till viss kalabalik med många hårda ord. Båda sidor har legitima argument.

Här är mitt försök till en balanserad analys. Jag tänker hoppa över alla delar som inte har med racial justice att göra, och jag använder här ordet ras som översättning på engelskans race, även om vi svenskar normalt undviker det ordet för att beteckna hudfärger.

USA:s väg mot jämställdhet för svarta har inte varit jämn. Långa tider står kampen still, men sedan tar den ett plötsligt jättekliv framåt, och just nu befinner sig landet precis där. Kampen mot polisbrutalitet och diskriminering har ganska plötsligt börjat tas på allvar, och nu har rörelsen momentum, helt enkelt genom att de många Iphone-klippen från förbipasserande har fått en kritisk mängd vita att förstå att svartas möten med auktoriteter skiljer sig enormt från deras.

Bidens tal handlade som väntat till stor del om att lyfta svarta på en rad olika sätt, och det var därför ett bra drag att låta just Scott möta hans argument. Det började bra. Han ger ett sympatiskt intryck och bejakade en rad av de problem Biden lyft upp. Men det som gjorde Twitter rasande var två delar. Dels sa han ”America is not a racist country”. Och dels förklarade han att det är synd om vita barn som får lära sig i skolan att de är förtryckare. 

Den första delen är semantik. Vad är ”a racist country” egentligen? Utan gemensam definition tolkar alla uttrycket utifrån sin respektive ryggmärgsreflex. Biden och Harris svarade rätt sansat att de inte anser att landet är rasistiskt, men att det ändå finns strukturell rasism, men ingen lyssnade. Vänstern hatar Scott och högern hatar vänstern för att de påstås hata sitt land.

Den andra delen, om vad man lär sig i skolan, handlar om ”critical race theory”, som är teorin om att samhällsstrukturer, i detta fall rasism, måste identifieras och motarbetas och att detta behöver ingå i undervisningen. För en lättsmält genomgång – se gärna Desi Lydics förklaring. Kritikerna menar att det skapar ångest hos vita barn, och att barn måste lära sig vara stolta över sitt land. Och det gjorde ont i svarta att Tim Scott deklarerade att detta var dumheter och att nu var det dags att glömma och gå vidare, lätt parafraserat.

Så då trendade ”Uncle Tim” på Twitter. Att kalla en svart man för ”uncle” anses ju numera rasistiskt. Och då rasade högersidan över vänsterns rasism. Men jag gick in och kollade hashtaggen. Anledningen till att den trendade så länge var att högersidan twittrade av ilska, och de som faktiskt använde ordet mot Tim Scott var i princip alla också svarta. Alltså inte vita rasister. Är det rasistiskt om man är svart och i besvikelse över ett upplevt svek kallar en annan svart för n-ordet eller Uncle Tim? Nej. Otrevligt. Men inte rasistiskt. 

Meghan McCain höll ett svavelosande uppläxningstal om vänsterns rasism och hur underbar Tim Scott var, förstås, och Lindsey Graham förklarade att landet kan inte vara rasistiskt eftersom Obama och Harris blivit valda. 

Det är lätt att se båda sidor. Tim Scott har absolut rätt att anse att hans parti har den bästa politiken, och han har rätt att tycka att vänstersidan överdriver problemen och missar målet. Vi är inte vår hudfärg, och vi har ingen lojalitet till andra som delar den. Åsikterna är i sin ordning. Det som triggade var när han använde sin ”ras” för att uttala sig å andra svartas vägnar.

På samma sätt har andra svarta rätt att känna sig förrådda när han slår undan benen för vad de anser behöver göras. De reagerade ungefär som en jude skulle gjort om en annan jude ställde sig upp 1938 och sa att Hitler har många bra poänger. 

Jag har läst Scotts tal flera gånger, och egentligen håller han med BLM, Biden och andra på vänstersidan om problembeskrivningen, bara inte om definitioner och lösningar. Och efter lite reflekterande har jag kommit fram till att de verkligt felande parterna här är ickesvarta, på båda sidor, som gjorde Scott till slagträ.