Dubbelt så mycket el från kärnkraft jämfört med idag. Det hoppas energibolaget Uniper bidra med till 2045. I valrörelsen väntar strid om den fråga som nyss ansågs slutförvarad i historieböckerna. Bakom den nyvunna vurmen för kärnkraften finns starka lobbyröster.
Kärnkraftsfrågan är död. Det var bilden 2016 när en blocköverskridande överenskommelse gjorts om energipolitiken och intresset från kommersiella aktörer att bygga kärnkraft tycktes obefintligt. Visserligen gav politiker från olika läger rätt olika bild av vad man kommit överens om, men ett mål om hundra procent förnybar energiproduktion till 2040 stod svart på vitt i det dokument man skrivit under.
Fem år senare rasar debatten och nästa år blir kärnkraften en valfråga. Moderaterna och Kristdemokraterna har lämnat energiöverenskommelsen och liksom deras tilltänkta samarbetspartier Liberalerna och Sverigedemokraterna går de till val på att bygga nya kärnkraftverk.
Vad var det som hände? Vilka är det som fått kärnkraftsfrågan att återuppstå? Ska man tro miljörörelsen handlar det både om politiker som ser lättplockade poäng – vi återkommer till det – och om kommersiella intressen.
– Det finns en stark lobby, säger Kristina Östman, energiexpert på Naturskyddsföreningen.
Bland dem som pushar på för ny kärnkraft finns de energibolag som vill bygga den, med det multinationella bolaget Uniper i spetsen. Men också den industri som vill ha elen, inte sällan företrädda av Svenskt näringsliv. Det senare är svårt att förstå, anser Kristina Östman.
– Industrins intresse är låga elpriser och det är förnybart som är billigast att bygga ut, säger hon.
Växande elöverskott
Kristina Östman pekar på de senaste årens snabba vindkraftsutbyggnad som resulterat i ett allt större elöverskott. 2020 exporterades 25 terawattimmar mer än vad som importerades, vilket motsvarar hela Baltikums elproduktion. Detta trots en nedstängd reaktor i Ringhals.
Under rubriken ”Kraftsamling elkraft” har Svenskt näringsliv bland annat släppt ett pärlband av rapporter som slår fast att utbyggd kärnkraft är nödvändig för att få elen att räcka. Men prata med Syre vill Svenskt näringsliv inte göra. Efter åtskilliga påringningar avböjer de till slut intervju.
På energibolaget Uniper är man desto piggare på att prata om det behov man ser av ny kärnkraft. Företagets presstalesperson Torbjörn Larsson anser att den uppblossade kärnkraftsdebatten beror på insikten om att vi snart kommer använda långt mycket mer el än i dag.
– Det som hänt är att vi fått klarhet om det framtida behovet, i takt med att industrin tagit fram sina färdplaner för klimatomställning. Prognoserna har ändrats dramatiskt på kort tid, säger han.
Siffrorna forsar ur Torbjörn Larsson. De kanske mest slående hämtar han från statliga Energimyndighetens färska prognos: Elanvändningen kan fördubblas till 2045. Elbilarna som ska laddas är ett skäl. Men än viktigare är de stora industriprojekt som ses som en del av klimatomställningen, som Northvolts batterifabrik och Hybrit, produktionen av fossilfritt stål i samarbete mellan LKAB, Vattenfall och SSAB. Enbart LKAB väntas lägga beslag på 50 terawattimmar, motsvarande en tredjedel av hela Sveriges elanvändning i dag.
– Det sätter det här i perspektiv, säger Torbjörn Larsson.
Dubbelt så mycket kärnkraft
Kärnkraften behövs är slutsatsen och Uniper vill bidra. I vår ansökte bolaget tillsammans med Kungliga tekniska högskolan och företaget Blykalla om pengar från till Energimyndigheten för att bygga en testanläggning för småskalig kärnkraft i Oskarshamn.
Målet är att under slutet av 2030-talet dra igång kommersiell drift av små reaktorer, som ska ge ifrån sig kanske en tiondel av den ström som idag produceras i de kraftfullaste svenska reaktorerna. Det mindre formatet gör att de kan serietillverkas och priserna pressas väsentligt i jämförelse med större reaktorer, är förhoppningen. Små reaktorer behöver inte betyda en blygsam satsning – man kan bygga många. Uniper ser ett behov av att fördubbla kärnkraftsproduktionen till 2045.
Men om Unipers vision ska bli verklighet behöver energipolitiken läggas om.
– Vi måste ha ett teknikneutralt elsystem och erkänna att alla fossilfria kraftslag kommer att behövas för att klara såväl klimatmål som en stabil elförsörjning, säger Torbjörn Larsson.
Rent konkret handlar det bland annat om att ändra i miljöbalken som i dag inte tillåter att mer än tio reaktorer är i drift, vilket oppositionen till höger är eniga om ska ske vid ett maktskifte 2022.
Slagträ i klimatdebatten
Naturskyddsföreningens Kristina Östman ser högerpartiernas offensiv i kärnkraftsfrågan som främst ett sätt att hantera klimatdebatten. Kärnkraften och elproduktionen förs på tal, oavsett vad debatten för ögonblicket handlar om, menar hon. Som när miljöminister Per Bolund tog emot den statliga utredning som föreslår att bensin och diesel ska fasas ut senast 2040. Då löd den syrliga repliken från Moderaternas miljöpolitiska talesperson Jessica Rosencrantz:
– Jag har två frågor till Per Bolund: Var är laddstolparna och var är elen?
Mitt i valrörelsen 2018 föreslog Kristdemokraterna att staten skulle skänka bort två Ringhalsreaktorer för att rädda dem från nedstängning. Det bidrog till partiets stora lyft. Det var åtminstone den tolkning Moderaterna gjorde i sin eftervalsanalys. Sedan dess tävlar de med KD, SD och L om att ivra mest för kärnkraften.
Populism, anser Kristina Östman.
– Jag tror att det funkar för att det är ett enkelt budskap. Vindkraften bär redan sina egna kostnader. Men den har en stämpel på sig som en miljöpartistisk eller klimataktivistisk lösning. Då känns det tryggare att luta sig mot kärnkraften som funnits så länge, säger hon.
Vindkraftens svaghet är nyckfullheten. Ibland blåser mycket, ibland lite. Kristina Östman ser lösningar, men som passar dåligt för snärtiga punchlines. Det handlar om att sådant som att lagra energin som vätgas och smart elbilsladdning, det vill säga att bilen automatiskt laddas när tillgången till ström är god och priset lågt.
– Det är här någonstans det börjar bli krångligt och vill man göra en snabb politisk poäng då säger man att ”det där är orealistiskt, vi kör på kärnkraft istället”. Man utnyttjar folks ointresse för att sätta sig in i frågan ordentligt, säger Kristina Östman.
"Sista skriket"
Rolf Lindahl, energiansvarig på Greenpeace, menar att kärnkraftsfrågan blivit en möjlighet för en enig högeropposition att angripa regeringen och slå split mellan kärnkraftsmotståndarna Miljöpartiet och de traditionellt mer positivt inställda Socialdemokraterna. På sikt tror han däremot kärnkraftsförespråkarna får uppförsbacke. Även om lobbyismen för ny kärnkraft är omfattande från näringslivshåll ser han att en omsvängning står för dörren.
– Det är sista skriket från en förgången tid. Förnybar energi är en uppenbar konkurrensfördel, säger Rolf Lindahl.
Han pekar på projekt som Hybrit, där stålet ska produceras med hjälp av vätgas framställd med förnybar energi. Med hjälp av det stålet har Volvo nu lovat framställa en ”fossilfri” lastbil.
Samtidigt varnar Rolf Lindahl för att bara fokusera på hur mer el ska produceras.
– Om vi bara fortsätter som vanligt då kommer det behövas betydligt mer el. Men den omställning som vi behöver göra är mycket mer grundläggande. Vi kan exempelvis inte bara byta alla bilar till elbilar, vi behöver minska transporterna, säger han.
