Den nionde december 1993 lämnade Carl Bildt in en proposition om att mandatperioden borde vara fyra år, den gick igenom 1994. Vill minnas att motivationen var något i stil med att ”en regering måste hinna
göra avtryck”. Och ja, högerregeringar har lyckats göra avtryck på många sätt, dock inte alltid något som uppskattats av alla. Vilket man ju gärna vill tro om en som vill vara ”hela Sveriges statsminister”. Vilket en statsminister från högern aldrig kan bli.
I dag har det, i tre år hittills, varit ett jädrans gnäll över vad som sker i regeringskansliet, alla beslut kan högerpartierna göra bättre, misstroendeförklaringar haglar tätt och det är rena
folkvandringen till utfrågningar och annat. Ett himla tjatande helt enkelt.
Om nu högern, som alltså ville ha fyraåriga mandatperioder, inte kan ge sig till tåls numera så skapar det egentligen bara löje. Vuxna i rummet har det talats om, jo tjena. Varför inte stå ut i fyra år, det får vi andra göra när ni sitter vid makten, annars får väl Kristersson lägga ett nytt förslag.
Mandatperioden kanske ska sänkas igen, till tre år, två år eller kanske till ettårig? Då blir det verkligen rotation och ni hinner inte sabba alltför mycket.
Eller kanske tvåkammarriksdag igen, vore inte det något? Eller rösträtt efter inkomst och gärna också fler röster till den som har mer pengar. Eller varför inte ta tillbaka rätten att rösta för kvinnorna när ni ändå är igång?
Rösträtt för kvinnor var ni ju emot redan när det begav sig.
