Catariina Salo:”Vi kämpar fortfarande i Finland med att få bort tvångssteriliseringarna”

Det är högt i tak i Catariina Salos lägenhet i stadsdelen Eira i södra Helsingfors. I ena hörnet finns barnleksaker utslängda och det hörs glada skrik från ett barn. Bakom henne hänger en gammal skolplansch med biets anatomi. Det är så långt som det går att göra hembesök via Zoom-fönstret. Catariina Salo har varit ordförande för Regnbågsallians Svenskfinland i snart ett år. Tidigare hette organisationen Regnbågsankan. Till vardags arbetar hon som journalist men är nu tjänstledig för att skriva på en essä om “moderskap, religion och sex”.

– I Helsingforsregionen brukar den finlandssvenska gruppen ha en gummianka som symbol med hänsyftning på att svenskspråkiga lever som i en ankdamm. Alla känner till alla och vet vilka som är släkt med vem. Men utanför Helsingfors är ankdammen inte så känd och vi fick så många frågor så vi tyckte det var dags att byta namn, säger Catariina Salo.

Gay west

Början till en svenskspråkig föreningen för homosexuella kom i slutet av 1990-talet då en grupp bögar kring staden Raseborg i Västra Nyland ville samlas och skapa trevliga former för umgänge. Föreningen Gay west växte och bytte 2005 namn till Regnbågsankan. I augusti fick organisationen sitt nuvarande namn Regnbågsallians Svenskfinland, och i samband med det gjordes en större kampanj för att locka fler medlemmar.

– Det var väldigt lyckat, vi har nu över 300 medlemmar. Det behövs, ett av våra största problem är annars att få det att gå ihop ekonomiskt. Det är svårt att ragga pengar till en svenskspråkig hbtq-rörelse i Finland. Vi möts ofta av oförstående och att man tycker att det räcker med den finska, säger Catariina Salo.

Ungefär 5,5 procent av finländarna har svenska som modersmål. Enligt den finländska författningen räknas både svenska och finska som nationella språk och om man bor i en region som är tvåspråkig, som Helsingfors, har man rätt till att få sjukvård, samhällsservice och skolgång på svenska. Men det är inte alltid det är möjligt eller erbjuds. Det är ett vanligt problem för finlandssvenska transpersoner är att det saknas svenskspråkiga läkare och tillräcklig kunskap om hbtq-problematik, berättar Catariina Salo.

– När man genomför en könskorrigering kan det vara väldigt viktigt att kontakten med vården är på ens modersmål för att inga missförstånd ska ske och för att en ska känna sig trygg. Vi har ett fåtal transkliniker i Finland och där saknas fortfarande svenskspråkig kompetens.

Man kan tycka att om man uppväxt i Finland så borde man kunna tala finska.

– Det finns de som kommer från nästan helt enspråkiga miljöer i Österbotten och som talar en mycket svag finska fortfarande.

Tvångssterilisering

Den stora frågan för transpersoner är dock tvångssteriliseringen som lagen kräver vid könskorrigeringar. Finland är ett av de sista länderna i Europa som har kvar detta krav. Det har lett till kritik och uppmaningar på FN-nivå att Finland ska ändra lagstiftningen. Människorättsorganisationer och Europadomstolen menar att steriliseringskravet är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Frågan är politiskt laddad i Finland och har varit uppe på tapeten under flera regeringar men väldigt lite har hänt. Nu finns förslag om en reform inskriven i regeringsprogrammet och är planerad att förverkligas i slutet av 2022. Även ett medborgarinitiativ, ”Rätt att vara”, som lämnades in i september, trycker på för att få till ny lagstiftning så att transpersoner ska kunna korrigera sitt juridiska kön utan att behöva visa upp medicinska intyg eller diagnoser.

– Det är skamligt för Finland att det inte händer något. Undersökningar visar att ungefär hälften av unga transpersoner har övervägt att begå självmord. Ju längre vi behöver vänta på reform, desto fler människor som riskerar att bli sjuka, skadar sig själva eller tar sina liv, säger Catariina Salo.

I Sverige ändrades lagen 2013 och ett beslut togs att även kompensera de som hade tvingats till sterilisering. De närmare 800 personer som berördes erbjöds möjlighet till ersättning på 225 000 kronor.

– Det känns som vi i Finland ligger efter vad det gäller synen på hbtq-personer. Det finns nog mer fördomar fortfarande jämfört med Sverige.

Pågående reformarbete

I år är det 50 år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Finland. Men det var fortfarande förbjudet enligt lag att uppmana till homosexualitet ända fram till 1999. En annan milstolpe var 2018 då moderskapslagen ändrades så att båda personerna i ett kvinnopar kunde bli godkända som föräldrar, precis som ett heteropar, och inte bara den födande mamman. Tidigare var den andra mamman tvungen att gå igenom en adoptionsprocess för att stå som mor. Det här är en fråga som engagerar Catariina Salo.

– Jag är själv ensamstående förälder och har ett barn med en annan kvinna. Den här kampen som vi för i Regnbågsallians Svenskfinland för min och mitt barns skull. Jag vill att mitt barn ska kunna växa upp i ett samhälle där det inte ses som något konstigt med två mammor som föräldrar, säger Catariina Salo.

Hon tycker att attityderna håller på att förändras. En del av förändringsarbetet för organisationen är att sprida information, genomföra temadagar, hålla festivaler och genomföra föreläsningar på universitet. Under pandemin har intresset ökat från grund- och gymnasieskolor att köra besöken på distans. Över tusen elever har varit med på föreläsningarna i år.

Catariina Salo har själv varit tillbaka och föreläst på sitt gamla högstadie i Petalax, som är en by i Österbotten. Hon växte upp i en evengalisk frikyrkomiljö som hade en ganska trångsynt och konservativ syn på hbtq-personer. Det var först 35-åring som hon kom fullt ut som lesbisk.

– Det finns ett starkt tryck när man lever i en karismatiskt kristen församling. Det är kanske inte alltid är uttalat men man vet vad som förväntas av en. Det blir ett tryck man sätter på sig själv.

Mötet med skolans elever upplevde hon som positivt. Hon tycker att dagens barn och ungdomar är mycket mer “woke”, det vill säga att de har en större medvetenhet om frågor som kön, identitet och sexualitet.

– Det är ljuvligt att komma tillbaka. Jag blir glad varje gång de ber mig att komma och föreläsa. Jag känner inte att jag har några revanschkänslor gentemot Petalax eller samhället, om det skulle vara något så är det i så fall mot pingstkyrkan, säger Catariina Salo.

Medborgarinititativ

Just nu finns ett medborgarinitiativ i Finland som vill kriminalisera omvändelseterapi, som är en icke-vetenskaplig metod som syftar till att ändra en persons sexuella läggning, från homosexuell till heterosexuell, eller omvända transpersoner. De som har utsatts för omvändelseterapi beskriver det som tortyr. Catariina Salo berättar att det har gjorts en rapport i Finland men att det är svårt att avgöra hur många som faktiskt har blivit utsatta. Det finns ett mörkertal.

– Jag kommer själv från en sådan bakgrund så jag vet att man blir utsatt för det utan att man själv förstår det. Det behöver inte vara så dramatiskt som i amerikanska dokumentärer. Församlingen kanske ber för att man ska bli frisk från sin homosexualitet. Det kan leda till att man mår väldigt dåligt och tvingas förtrycka sin identitet.

Det har länge funnits ett tryck mot hbtq-personer och regnbågsrörelserna i Finland. Bland annat är de olika Pridefestivalerna fortfarande ifrågasatta i vissa mindre städer. När regnbågsflaggan hissades från Grankulla kommunhus under Prideveckan kom kritik från högerpartierna. Det har också förekommit attacker mot exempelvis Pridetåget i Helsingfors. 2010 sprutade tre unga män tårgas mot tåget och det klottrades med nazistiska symboler utanför Setas lokaler. Seta är den stora människorättsorganisation för sexuella och könsminoriteter, motsvarande RFSL i Sverige.

– Det kan kännas lite mer instängt att vara gay i Finland. Det finns inte på samma sätt som i Sverige flera olika subkulturer eller samlingsplatser, som en indiescen eller queera bokklubbar. Vi inom hbtq-rörelsen klumpas ofta ihop som om vi vore en homogen grupp med samma intressen. Det är en mer övergripande strid för mänskliga rättigheter vi håller på med, säger Catariina Salo.

Fakta: Regnbågsallians Svenskfinland

Är en föreningen för alla som tillhör en sexuell minoritet eller en könsminoritet eller är intresserade av frågor som berör sexuella minoriteter och könsminoriteter i Svenskfinland.

Syftet är att främja jämlikhet och motarbeta diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, samt att erbjuda möjlighet till kultur, social samvaro och stöd för hbtiqa+-personer och deras närstående på svenska.

Regnbågsallians Svenskfinland sprider information genom att besöka temadagar, mässor, seminarier, festivaler, skolor och arrangera diskussioner och evenemang.

Sysslar med folkbildning och svarar på frågor som berör sexuell läggning, könsminoriteter och att “komma ut”.

Försöker påverka politiker och opinionen, skriver insändaren och ger utlåtanden. Hjälper också journalister, forskare och andra aktörer med marknadsföring och i frågor som berör till exempel mångfald i text och bild.

Milstolpar i Regnbågsfinland:

1889 Homosexualitet kriminaliseras i lagen och kan straffas med upp till två års fängelse.

1969 Den första HBT-organisationen i Finland, Psyke, grundas.

1971 Homosexualitet avkriminaliseras men att ”uppmuntra till homosexualitet” förblir fortsättningsvis straffbart.

1974 Seta grundas.

1981 Homosexualitet stryks ur sjukdomsklassificeringsregistret.

1995 Diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds i lagen.

1999 Lagen ändras så att åldersgränsen för sexuella handlingar i samkönade relationer blir densamma som i heterosexuella relationer. Förbudet mot ”uppmuntran till homosexualitet” stryks ur lagen

2001 Riksdagen antar lagen om registrerat partnerskap för samkönade par. Lagen påminner om äktenskapslagen med undantag för rätten att ta varandras efternamn och att bli prövad som adoptivförälder.

2002 Lagen om fastställande av könstillhörighet för transpersoner träder i kraft.

2004 Den nya lagen om likabehandling träder i kraft. Lagen förbjuder direkt och indirekt diskriminering och trakasserier på grund av ålder. etnisk eller nationell bakgrund, medborgarskap, språk, religon, övertygelse, åsikt, hälsa, handikapp, sexuell läggning eller andra orsaker som gäller någons person.

2005 Den nya jämställdhetslagen träder i kraft. Lagen omfattar också diskrimineringsskydd för personer som genomgår könskorrigering eller har korrigerat sitt kön.

2006 Lagen om assisterad befruktning antas i riksdagen. Lagen tillåter behandling också för ensamstående kvinnor och kvinnopar.

2009 ändras lagen om registrerat partnerskap så att adoption inom familjen blir möjligt även för registrerade par.

2011 Sexuell läggning läggs till i listan av skärpningsgrunder i strafflagen. Transvestism tas ur sjukdomsklassificeringsregistret som ett nationellt undantag.

2014 Riksdagen godkänner medborgarinitiativet om en jämlik äktenskapslag. Det var det första medborgarinitiativet som någonsin har godkänts av riksdagen

2015 De nya jämställdhetslagen och diskrimineringlagen träder i kraft med kompletteringar om förbud mot diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck. Minoritetsombudsmannen blir diskrimineringsombudsman, som jobbar mot diskriminering oberoende av diskrimineringsgrund.

2017 Den jämlika äktenskapslagen träder i kraft.

Källa: Seta