DEBATT Tidningen Syre berättar att Djurens Rätt återstartat kampanjen mot vilda djur på cirkus.

I Sverige är det ett pr-knep för att skapa publicitet. Det finns nämligen inga vilda djur på cirkus i vårt land. De två sista arterna relevanta för cirkus, elefanter och sjölejon, pensionerades 2013 på frivillig väg. Sedan dess har Cirkusakademien vid tre regeringsuppvaktningar krävt ett omedelbart förbud av dessa djurslag, utan övergångsperiod. Det var vi som såg till att förbudet kom på plats 1 januari 2019 med omedelbar verkan, inte Djurens Rätt.

Vid uppvaktningarna krävde vi även en positiv lista över vilka djur som ska få användas för uppvisningar, tävlingar och utställningar. Dagens regler gör det möjligt för exempelvis Orionteatern på Södermalm att visa elefanter, apor och andra på cirkus förbjudna arter. Exemplet beror på att Orionteatern under fyra år, i tre olika uppsättningar, engagerade en cirkusdressör med djur.

Mot detta hade Djurens rätt inga invändningar.

Jag kan bara gissa varför lagstiftaren valde dagens ordning att förbjuda vissa vilda djur på just cirkus, men avstod från ett generellt förbud. Troligen beror det på att de inte vill stöta sig med viktiga väljargrupper.

Cirkusakademien kräver att lag, förordning och författningar gäller djurens bästa, inte vem som äger dem, enligt den grundlagsstadgade likabehandlingsprincipen. För detta krav har vi stöd av Sveriges Veterinärförbund.

Varför fortsätter Djurens rätt att slå på oss, istället för att stödja vårt krav?

EU-kommissionen väljer att gå vidare med att utvärdera om ett förbud mot pälsdjursfarmning är nödvändigt och genomförbart. Så besvarades på torsdagen medborgarinitiativet mot pälsdjursfarmning, som ett 80-tal djurrättsorganisationer i EU står bakom.

För att kunna ta ställning vill EU-kommissionen ha vetenskapliga utlåtanden från EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, och tid för ytterligare utvärdering. EU-kommissionen kommer sedan meddela om det är ”lämpligt att föreslå ett förbud efter en övergångsperiod” eller om den ska ”säkerställa välfärden för uppfödda pälsdjur” på annat sätt.

Djurens rätt drar slutsatsen att ytterligare steg tas i riktningen mot ett pälsfritt Europa, men att EU-kommissionens svar inte står i paritet till det EU-medborgare höjt sina röster för. På tio månader samlade medborgarinitiativet Fur free Europe drygt en och en halv miljon namnunderskrifter.

– Det är bra att EU-kommissionen nu påbörjar sitt arbete med ett förbud mot pälsdjursfarmning, som så många medborgare efterfrågar. Men det är synd att de drar ut på tiden i onödan. Det finns redan en mängd bevis för att ett värdigt djurskydd inte går att tillgodose på pälsdjursfarmer, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens rätt.

Viktigt med öppen och opartisk process

I väntan på EFSA:s vetenskapliga utlåtanden utlovar EU-kommissionen flera åtgärder utifrån en strategi som ”erkänner att människors, djurs och miljöns hälsa är oupplösligt sammankopplade”. Bland annat kommer EU-kommissionen se över EU:s textilmärkning och överväga att inkludera mink på EU:s lista av invasiva arter.

Kommissionen kommer också besöka pälsdjursfarmer där i huvudsak vilda djur, som minkar, rävar och mårdhundar hålls i små burar. Djurens rätt framhåller att djuren ”hindras från att uppvisa naturligt beteende för att sedan dödas enbart på grund av värdet av deras päls”, och att argumenten mot pälsdjursfarmning går bortom djurskydd. Detta då farmerna även utgör en risk för nya pandemier, och är ”en av de mest förorenande industrierna” genom användningen av giftiga kemikalier.

– Nu är det av yttersta vikt att processen för det vetenskapliga yttrandet är öppen och opartisk samt inbegriper samråd med intressenter över hela linjen, för att undvika överrepresentation av industrin i jämförelse med oberoende forskare och icke-statliga organisationer, betonar Camilla Bergvall.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels vd Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels vd. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter så gärna vill tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till priset av stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp. Sanningen är endast några googlingar borta.

När du har sett hur djuren har det, så fråga dig: Stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

DEBATT. Tillsammans med sju andra övergivna kaniner hittades Leonora utomhus i Stockholm. Volontärer för Smådjurschansen ryckte ut för att fånga in och rädda dem. Leonora var tilltufsad, undernärd och hade små sår över hela kroppen. Efter infångandet ville hon ändå mest av allt få kärlek. Det tog inte lång tid innan hon hoppade upp i jourmattes knä för att gosa och bli handmatad. Några veckor senare insåg jourhemmet att hon, trots sin magra kropp, var dräktig. Strax därefter byggde hon efter bästa förmåga ett bo i sin inhägnad och tre små liv föddes.

Varje dag när jourmatte går in till familjen blir hon välkomnad med glädjeskutt och hinner knappt sätta sig ner innan hela familjen försöker hoppa upp i knät på henne. Att få se dem utvecklas till små individer med olika karaktärer är en oerhört speciell upplevelse.

Smådjurschansen är Sveriges största ideella organisation för omplacering av smådjur, fåglar och vissa reptiler. Under 2022 räddades 366 djur genom föreningen, majoriteten av dessa var kaniner. 2023 ser ut att bli lika omfattande. Volontärer öppnar upp sina hem för att rädda dessa djur i väntan på adoption, dessa hem kallas för jourhem.

Efter pandemin har antalet omplaceringsanmälningar ökat enormt. Många verkar ha skaffat kanin utan att tänka på att det kan vara ett tioårigt åtagande, och tio år är så gamla som kaniner kan bli. Många har dumpats utomhus och det finns ett stort behov av jourhem runt om i landet. 

Samtliga kaniner som Smådjurschansen tar hand om blir vaccinerade och får sina tänder kontrollerade av veterinär innan adoption. Föreningen står för alla veterinärkostnader, mediciner och försäkringar för djuren innan adoption. Det är viktigt att alla är friska innan de flyttar och vuxna kaniner blir även kastrerade innan de adopteras ut. Trycket på jourhemmen är högt, samtidigt är det ett mycket givande förtroendeuppdrag. Att rädda de små liven och se hur de utvecklas till olika individer för att sedan få komma till sina för-alltid-hem, är några anledningar till att många jourhem fortsätter med det viktiga åtagandet.

Många skaffar kanin i tron att det är ett djur som kan och bör leva i bur. Där förvaras de tills det passar familjen att (i bästa fall) släppa ut dem en stund. Om familjen tröttnar tänker många att det går bra att släppa ut kaninen i naturen för gott. Detta är långt ifrån hur kaniner kan och bör leva. Kaniner behöver utrymme för att kunna röra på sig och kan dessutom med lätthet lära sig att gå på toalett, likt katter. När man låter sina kaniner leva frigående får man ut mycket mer av deras sällskap, för att inte tala om hur mycket mer de själva får ut av sina liv. De är sociala varelser som gärna är med sin familj, kan lära sig tricks och är intelligenta med olika personligheter.

Trots att kaniner är fantastiska sällskapsdjur får Smådjurschansen ständigt meddelanden om tamkaniner som hittats övergivna utomhus. Okunskapen är utbredd och tamkaninen vet inte hur den ska överleva ute. Den är ett bytesdjur, vilket innebär att den är rädd till naturen. Till skillnad från hundar och katter, som är rovdjur, kan kaniner i värsta fall dö av skräck. I det vilda lever de i ständig rädsla och drabbas av sjukdomar. Under vintern fryser de ihjäl.

Det är olagligt att släppa ut tamkaniner i Sverige, men det finns inte alltid resurser hos myndigheterna att ta hand om dem. Då går det bra att höra av sig till en omplaceringsorganisation för att se om kaninen kan tas emot. Alla på Smådjurschansen jobbar ideellt, inklusive grundarna Therese Bergman och Johanna Rosenhed samt kontaktpersonerna Erica Glimsholt, Emilia Theorin och Charlotte Lundqvist, tillsammans med alla viktiga jourhem runt om i landet. Utan jourhemmen skulle det inte vara möjligt att hjälpa djuren. 

Många kaniner står i kö för att bli omplacerade. Behovet av fler jourhem är stort för att kunna hjälpa ännu fler kaniner. Föreningen bedriver sin verksamhet i bland annat Örebro, Stockholm, Uppsala, Västerås, Göteborg, Borås och Dalarna. Är man intresserad av att veta mer om hur det är att vara jourhem finns mer information på smadjurschansen.se, samt kraven för att bli godkänd. 

Bland annat behöver kaninen få en yta att bo på som är minst 5 kvadratmeter, dygnet runt. Utöver detta ska kaninen även få komma ut på större ytor varje dag. Vilda kaniner rör sig över en yta motsvarande ungefär 7,5 fotbollsplaner varje dag, så man kan föreställa sig att tama kaniner behöver betydligt mer utrymme än att bo i en bur.

Jourhemmen gör en ovärderlig insats för dessa utsatta djur, men erfarenheten från alla oss hos Smådjurschansen är att det även förändrar våra liv. Vi får uppleva den otroliga glädje och kärlek som alla djur bär inom sig och längtar efter att få visa. Det är helt fantastiskt att kaniner, som kommer från de mest fruktansvärda förhållanden, ändå kan uppvisa så mycket tillgivenhet och kärlek under rätt förutsättningar. De må vara små djur, men de har enorma hjärtan!