I många fall drabbas unga personer av social ångest redan innan femton års ålder. I praktiken innebär det en stark och ihållande rädsla för att bli bedömd eller granskad i sociala sammanhang.

En behandlingsmetod som visat sig kunna hjälpa är kbt, kognitiv beteendeterapi, och det är särskilt viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt för att problemen inte ska bli kroniska. Men i dagsläget finns det inte tillräckligt med psykologer som kan ge behandling ansikte mot ansikte, och därför har forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet undersökt hur internet-kbt fungerar.

I den nya studien har man undersökt 103 personer mellan 10 och 17 år samt deras föräldrar. Slumpen fick sedan avgöra om deltagarna skulle få internet-kbt eller så kallad internet-stödbehandling. Oavsett vad de tilldelades för metod så arbetade testpersonerna i tio veckor med datorbaserade uppgifter, under handledning av en legitimerad psykolog som de även fick 30 minuters videomöten med. Deltagarna som fick arbeta med internet-kbt fick dessutom olika uppdrag som gick ut på att utmana sina rädslor.

Därefter fick föräldrar och barn skatta symtom på social ångest och depression, samt funktion i vardagen. Utomstående psykologer fick även skatta deltagarnas grad av symtom, tre månader efter avslutad behandling.

Goda resultat för internet-kbt

Slutsatsen som man sedan kunde dra var att den sociala ångesten och depressionssymtomen hade minskat tydligt med internet-kbt, samt att deltagarnas funktion i vardagen hade gått uppåt. Samtidigt som samma positiva resultat inte gick att utläsa av de som fick internet-stödbehandling.

Nu vill forskarna fortsätta att titta på om resultaten håller i sig i ett år efter att behandlingen avslutats. De vill även undersöka närmare om internet-kbt passar bättre för vissa grupper än för andra.

”Vi tror att andelen kommer att öka till 15 procent för pojkar och 11 procent för flickor innan utvecklingen skulle kunna plana ut. Men det bygger på att antalet nya fall inte fortsätter att öka”, säger Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Socialstyrelsen började följa utskrivningen av adhd–läkemedel 2006. Ökningen sedan dess beskrivs som exceptionell och har lett till att det i dag finns nästan 190 000 personer i Sverige som har fått en diagnos och recept på adhd-läkemedel.

Ökningstakten har tilltagit sedan 2019 och är allra högst bland flickor i åldern 10-17 år och unga kvinnor i åldern 18-24 år. Pojkar får ofta diagnosen tidigare än flickor, men i det långa loppet jämnar det ut sig, så tittar man på hela befolkningen är det ingen större skillnad mellan män och kvinnor.

Socialstyrelsen konstaterar att det finns stora regionala skillnader. Inom Region Gotland är andelen barn och unga som får adhd-läkemedel utskrivna högst. I Västernorrland är andelen knappt hälften så stor.

Behandlingar som inte gör nytta eller som till och med kan vara skadliga för patienterna används fortfarande inom vården. Det konstaterar Socialstyrelsen i en ny utvärdering av hur rekommendationerna i de nationella riktlinjerna följs.

Ett av de områden som myndigheten har undersökt är vård vid depression och ångestsyndrom. Där visar det sig att behandling med lugnande läkemedel inom gruppen bensodiazepiner – som innebär mycket stor risk för beroende – fortfarande ges av en tredjedel av vårdgivarna.

”Drygt 4 000 patienter med ångestsyndrom behandlades 2021 med bensodiazepiner, vilket visar vikten av att fortsätta arbetet med att fasa ut behandlingen”, säger Christina Broman, projektledare för utvärderingen i ett pressmeddelande.

Familjeterapi vid lindrig till medelsvår depression ska inte heller användas, enligt rekommendationerna, men trots det används behandlingen av 37 procent av vårdgivarna som undersökts. Behandling av depression med ljusterapi, som inte heller bör ges, har vårdgivarna i de flesta av regionerna slutat med.

I enkätstudien svarade drygt 450 000 personer med en medelålder på 36 år på frågor som hur ofta de träffade andra och hur ofta de kände sig ensamma, rapporterar Vetenskapsradion.

Efter en mediantid på 12,6 år analyserades sedan resultatet och de olika aspekterna av ensamhet och hur det hängde ihop med risken att dö.

Det visade sig att störst risk att dö hängde ihop med social isolering, och att risken att dö var högre för de som inte deltog i gruppaktiviteter eller träffade nära och kära.

Det här är en indikation på hur vård och äldreomsorg kan fånga upp grupper som känner sig ensamma, menar Lena Dahlgren, professor i socialt arbete vid högskolan i Dalarna.

Den här studien bekräftar att sociala relationer är väldigt viktiga, att det är en folkhälsofråga och har stor betydelse för hälsa och överlevnad, säger Lena Dahlgren till Vetenskapsradion.

Studien har publicerats i BMC Medicine.