Jag är frihetlig i ordets ursprungliga bemärkelse. Jag tror inte ens på utopier. Inte bara har jag ingen rätt att bestämma hur kommande generationer ska organisera sina liv, det går direkt emot det jag tror på.
Det jag är ute efter är att undanröja förtryckande strukturer för att ge människor möjligheten att tillsammans bestämma hur vi skapar trygghet, jämlikhet och jämställdhet. Det är en svår balansgång. Jag får acceptera att andra människor har motsatta åsikter om allt. Till och med åsikter som jag uppfattar som vämjeliga. Det som finns i andra människors huvuden gör mig ibland galen av irritation, men det är naivt och kontraproduktivt att tro att det är där skon klämmer. Problemet är strukturellt. Kulturellt.
Jag brukar kalla det för patrikapitalism. Det samhällssystem vi lever under. Den ekonomiska förståelsen är inte nog. Det går inte att förstå ett samhälle enbart utifrån hur utbytet av varor och tjänster går till. Sverige och Saudi-Arabien är tämligen olika trots att båda länderna är kapitalistiska. Den sociala organisationen är minst lika viktig som den ekonomiska och alla samhällen hittills vi känner till har byggt på manlig makt, har varit patriarkala.
Inga påståenden om matriarkat i historien har någon vetenskaplig grund, de är rena spekulationer och önsketänkande. De bygger ofta på ett felaktigt resonemang – eftersom världen är rutten och eftersom den styrs av män skulle ett samhälle styrt av kvinnor vara bättre. Till och med vänstertänkare, som ju tror att världen skulle bli bättre om den skeva ekonomiska maktfördelningen försvann, kan ha romantiska föreställningar om det kvinnliga som en princip som står emot den destruktiva manliga.
Det är naturligtvis nonsens. Innehållet i det som uppfattas som kvinnligt och manligt har skiftat genom historien och skiftar i dag mellan kulturer så dramatiskt att det är omöjligt att hitta mer än ett fåtal fasta principer med extremt litet förklaringsvärde. Det är precis, som med ekonomin, strukturen som ska överleva, inte principerna. Om makten hänger på att tycka att män ska ha klänning så uppmuntras gärna män att bära klänning av kulturen. Och tvärtom.
För mig är patriarkatet både en struktur som försäkrar manlig makt och en generator som spottar ut de kulturella föreställningar som behövs för att hålla uppe strukturen. Ett slags social evighetsmaskin. Det är bara att byta ut kön mot klass för att förstå kapitalismen. De båda systemen går ut på att underordna och deras mål är att se till att en viss grupp får behålla sina privilegier.
Det finns flera sådana strukturer. Främst de som bygger på funktionsgrad, sexuell identitet och etnisk tillhörighet. Människor i mitt hörn av politiken har en tendens att se det ekonomiska systemet som överordnat. Ta bort kapitalismen så försvinner förtrycket. Magiskt.
I grunden tror jag att allt egentligen är samma system. De onda strukturerna är sammanvävda i en destruktiv omfamning. Tänk dig en svart, lesbisk funkiskvinna. Tänk dig sen en vit svenneman utan funktionsnedsättning. Vem blir direktör? Vem blir statsminister? Självklart snubben. Här spelar klasstillhörighet visserligen en stor roll också, men det är omöjligt att bara förstå sådant enbart i ekonomiska termer.
Världen befinner sig just nu i en allvarlig kris. Tecknen är många och extrema. Klimatförändringar orsakade av fossilkapitalismens rovdrift på naturen skapar enorma problem i människor vardag och hotar många samhällens överlevnad. Den värsta epidemin på många decennier håller världen i ett järngrepp. Fascistiska rörelser inte bara växer utan lyckas ta makten också i förment demokratiska samhällen.
Visst. Också kvinnor kan bete sig monstruöst. Också kvinnor röstar på fascister. Vid det här laget vet vi att en människas identitet inte nödvändigtvis bestäms av hens könsorgan. Men av något skäl är tyrannerna nästan alltid män. De som blir extremt rika på rovdriften på människor och natur är nästan alltid män. En kvinna kan också vara en riktig karl, det handlar inte om individer främst utan om idéer och principer, om kulturella föreställningar.
Patriarkatet är inte liktydigt med summan av alla män, det är en aspekt av mänskligt liv och den som tittar ut över världen kan se att den aspekten slingar sig som en murgröna tillsammans med andra slingerväxter runt oss människor och hindrar oss från att leva våra liv i frihet.
Det är talande att antidemokratiska rörelser på högerkanten nästan alltid har gravt reaktionär föreställningar om manligt och kvinnlig, om kulturell tillhörighet och att där frodas klimatkrisförnekande och en sjuk beundran för destruktiva mänskliga drag som som de uppfattar som manliga.
Det kan kännas tröstlöst, oformligt och ogreppbart att vi sitter fast i en struktur som vi aldrig har valt och som svävar omkring som ett anonymt moln. Men med tiden har jag börjat se det som en möjlighet.
Föreställningarna lever visserligen sina egna liv, men de bärs av oss människor. Det spelar ingen roll hur goda eller onda idealen är i en bok om ingen människa läser den. Att förändra strukturer tar enorm tid och kräver målmedvetenhet och samarbete över en massa sociala gränser. Som individ finns det åtminstone en teoretisk möjlighet att jag stiger upp ur sängen en dag och bestämmer mig för att jag är någon annan än jag var i går, för att sluta vara en del av problemet.
Det är naturligtvis extremt svårt. Mer av ett tankeexperiment än en verklig möjlighet i människors liv. Men jag gillar tanken. Den är paradoxal på ett skönt sätt. Den visar både hur starka strukturerna är och att jag också bär på dem och att det inte finns någon nödvändighet i dem. Om alla människor skulle vilja skulle vi kunna ändra allt. Och tyvärr tror jag att det är nödvändigt för att vi ska överleva som art.
Mitt synsätt går att se som naivt, men jag tror att vår främsta uppgift just nu inte är att säga åt folk vad de ska tycka och tänka i olika frågor. Vår främsta uppgift är att råda bot på den akuta patrikapitalistiska krisen. Det kan vi inte göra genom att låsa in tanken i stränga ideologiska system, förväxla moral med ideologi och försöka tvinga andra att tänka som vi.
Personligen tror jag att vi måste skapa ett nytt ekonomiskt system, en marknad som är fri i ordets djupaste betydelse, men jag är öppen för vad som helst som leder till att mina barn och barnbarn får leva ett gott liv utifrån sina förutsättningar och behov. De verkliga revolutionerna sker i våra huvuden.
Snö i Stockholm.
Kundsamhället. Jag är medborgare!
