”Vi ska se till att även i fall av mycket svåra havandeskap, då barnet säkert kommer att dö eller bli svårt skadat, ska det ändå födas, så att det kan döpas, begravas och få ett namn.”
Så motiverade ordföranden i det polska nationalkonservativa regeringspartiet Prawo i Sprawiedliwość (Lag och rättvisa), vanligtvis förkortat PIS, förslaget om en ännu striktare abortlagstiftning redan 2016, bara ett år efter maktövertagandet. Uttalandet väckte stora folkliga protester och partiet fick i det läget backa, men i skymundan har arbetet för att göra det närmast omöjligt att få en abort i Polen pågått sedan dess.
I oktober togs beslutet av författningstribunalen, och nu har det publicerats, vilket innebär att det kan anses lagligt bindande. De enda aborter som nu kommer tillåtas i Polen är om graviditeten uppkommit under våldtäkt eller incest, eller om den gravidas liv eller hälsa är i fara om graviditeten fortskrider.
På 60-talet, under den kommunistiska regimen, hade Polen närmast fri abort. I alla fall så fri att svenska kvinnor åkte dit för att stoppa sina oönskade graviditeter, eftersom den svenska abortlagen under samma tid var mer sträng.
Om man tittar på statistiken över antalet registrerade aborter per år i Polen så har de sjunkit från 138 000 år 1980 till 1100 år 2019, på grund av den allt mer restriktiva abortlagen. Av de 1100 aborter som utfördes 2019 var 98 procent på grund av mycket allvarliga fosterskador. Vi kan alltså förvänta oss att statistiken över utförda aborter i Polen från och med nu, när även aborter på grund av fosterskador blir olagliga, kommer sjunka ytterligare till ungefär 22 per år.
Abortmotståndare och pro-lifeare jublar och menar att detta innebär att 137 978 liv räddas per år. Om det vore sant skulle det korrekta sättet att uttrycka det vara att 137 978 oönskade barn skulle födas till föräldrar som inte ville ha dem eller till socioekonomiska förutsättningar som ingen förälder vill ge sina barn.
Men siffrorna ovan anger bara antalet legalt utförda aborter. Det totala antalet aborter är nämligen nästan alltid helt konstant, oavsett abortlagstiftning. Oönskat gravida har genom alla tider använt mer eller mindre desperata metoder för att avbryta graviditeten, och den enda skillnaden en hård abortlagstiftning gör är att den skuldbelägger personer som har sex fast de inte vill ha barn, och utsätter oönskat gravida för potentiella svåra konsekvenser när de tvingas försöka sig på fosterfördrivning på egen hand eller på en illegal marknad där man bara kan hoppas att “läkaren” vet vad hen gör.
På ett globalt plan utförs 73,3 miljoner aborter varje år. Nästan hälften av dessa är illegalt och osäkert utförda, med stora risker för den gravida. Faktum är att osäkra aborter står för mellan 5 och 13 procent av dödsfallen relaterade till graviditeter och förlossningar. 7 miljoner kvinnor tvingas varje år söka vård på sjukhus på grund av komplikationer efter en osäkert utförd abort, och det är bara i utvecklingsländer – hur många det är i industriländerna finns inga siffror på.
Det går helt enkelt inte att sänka antalet aborter med hård lagstiftning. Det enda man uppnår med det är att man helt medvetet utsätter främst kvinnor för skada, för en moralisk princips skull.
Kanada har ingen abortlagstiftning alls – det är en ensak mellan den gravida och läkaren.
Sverige behöver genast öppna upp för att utföra aborter på människor från Polen. Det är vi faktiskt skyldiga dem, som tack.
