Fusion utan puls på Plattan

Jag verkar ha nån sorts turistguide-aura, för lite väl ofta stannar främlingar mig på gatan för att få veta vart de borde gå för ett schysst barhäng eller fik. Befinner jag mig i Stockholms absoluta centrum står jag villrådig. Vill skicka dem till Söder, men ibland är väskorna tunga och tåget går om dryga timmen. Sedan Kulturhuset öppnade efter renovering i fjol har Kafé Plattan hunnit byta ägare och är från mars i år helt växtbaserat. I Facebooks vegangrupper och på recensionssajten Happy cow haglar hyllningarna. I hopp om ett hak att slussa turisterna till beger jag mig dit.

Med turistguide-looks följer tyvärr ingen intuition att hitta rätt. På den rimligaste platsen för ett fik vid namn Plattan – med utsikt över Sergels torg – ligger i stället en presentbutik. I Kulturhusets foajé får jag och mitt sällskap ta en karta till hjälp för att hitta vår destination, i ett undanskymt, fönsterlöst hörn bortom det forna biblioteket. Rummet andas också biblioteksfik: opersonligt inrett, stillsamt. Ett par studenter har hittat hit, nån arbetar försjunken i sin laptop. Det är med andra ord gott om utrymme för väskor, rullstol, barnvagn eller större sällskap.

Ett surrande fläktljud skapar efter stängnings-känsla trots att klockan bara är eftermiddag, men överröstas strax av smetig gitarrpop. På menyn finns tre lagade rätter, utan uppenbar gemensam nämnare. Fusion, kan vi kalla det. Därtill smörgåsar och en handfull sötsaker.

Vi betjänas omedelbart och efter ett par minuter anländer en jackfruit curry med naan plus en teriaki chikken wrap. Curryn har knappt märkbar jackfruit, genomgående sönderkokt konsistens och en kryddning som känns långt från Indien. ”Det smakar exakt som när svartklubbar säljer mat”, konstaterar mitt sällskap. Men med koriander, lime och cashewnötter på toppen, kan tilläggas. Ett gult, oregelbundet format naan bidrar med sitt degiga innanmäte till den hemlagade känslan.

Wrapen kommer fint grillad och späckad med sojabaserade ”kycklingbitar”. De erbjuder bra tugg, men är tamt kryddade, och kunde ha kompletterats med lite mer innehåll. Känsla: 7-eleven.

Matens sötma matchas väl med en fruktsyrlig passion-apelsinjuice. Till efterrätt testar vi en coconut cream-kaka och en mörk chokladpaj. Bitarna ser små ut, men är väldigt mäktiga. Kokoskakans fylliga smak hade mått bra av en skvätt lime. Den supersöta bottnen saknar sprödhet. Överlag är kakan nästan blöt, vilket får oss att undra om den stått i kylen lite väl länge. Chokladpajen har däremot perfekt len konsistens och den runda chokladsmaken bryts av fint mot hallonen på toppen.

Cappuccinon är generös till storleken med skum påhällt utan krusiduller. I kombination med Ikeaporslin och trevlig personal sammanfattar det kafébesöket: Välvilligt men identitetslöst, som om en matlagningsintresserad lätt oerfaren kompis bjuder på mat.

Turistguidens rekommendation: Gå hit i väntan på tåget, efter en utställning på Kulturhuset eller om du vill ha ett möte utan stress att lämna så snart kaffet är tömt – men gör dig ingen omväg. Att Stockholmsveganer så flitigt tipsar om Kafé Plattan är något av ett underbetyg till Veganstockholm.