Läkemedelsföretag, fossila bränslen, finans- och kemikaliebranscherna är olika grupper som tidigare har dominerat lobbyismen inom EU. Ny studie från aktivistgruppen Corporate Europe observatory and lobbycontrol visar att ett skifte har skett och att techföretagen har seglat upp som den grupp som lägger mest pengar på lobby.

612 företag och organisationer lägger över 97 miljoner euro, nästan 990 miljoner kronor, årligen på lobbying kring EU:s politik för digital ekonomi. Siffrorna kommer från EU:s transparensregister och de uppgifter som företag har lämnat in fram till juni i år.

Mest lägger Google med runt 58 miljoner kronor, följt av Facebook som lägger nästan 56 miljoner kronor och Microsoft på runt 53 miljoner. Apple, Huawei och Amazon lägger mellan 36 och 28 miljoner kronor, skriver Computer Sweden.

Av företagen var 20 procent från USA, även om den siffran förmodligen är högre, skriver aktivistgruppen. Mindre än 1 procent hade huvudkontor i Kina eller Hongkong, vilket kan tolkas som att kinesiska företag inte har satsat lika hårt som sina amerikanska konkurrenter.

Vill hindra regleringar

Mycket av techföretagens intresse handlar om påtryckningar inför de planerade åtstramningarna av den digitala marknaden med ”Digital markets act” och ”Digital services act”. Techföretagen är också duktiga på att jobba tillsammans kring lobbyingen och har samarbeten kring affärs- och handelsorganisationer med pengar från företagen.

Några få gigantiska företag står för en stor del av lobbyverksamheten, enligt studien, som också varnar för att techföretagen har varit framgångsrika i sina strävanden att nå politikerna. Vid 75 procent av de 271 möten som EU-kommissionens tjänstemän hade kring de två lagförslagen deltog lobbyister.

– Den ekonomiska och politiska makten som dessa digitala giganter har är betydande, och de kommer inte att ställa sig passiva och se på när de nya regleringarna införs vilka kan komma att påverka deras affärsområden. Det är därför som EU:s institutioner skyndsamt behöver ändra sitt sätt att hantera lobbying och begränsa techjättarnas inflytande, säger Tommaso Valletti, före detta chefsekonom vid generaldirektoratet som ansvarar för EU:s konkurrenspolitik, i rapporten.

Ändra berättelsen

Andra akademiker som har utfrågats i studien varnar för att techföretagen, förutom lobbyingen, försöker ändra narrativet kring sin verksamhet så att folk ska uppfatta regleringar och anti-monopolsträvanden som teknikfientliga och som hinder för innovationer. Detta samtidigt som flera affärsmodeller bygger på integritetskränkande teknik, underminerande av demokratin och osunda maktkoncentrationer inom branschen så att några få företag tillåts blomstra, medan andra konkurreras ut.

Ett sätt att komma runt kritiken är att använda tredjepartsorganisationer som tankesmedjor, juristfirmor och organisationer för uppstartsföretag. Studien menar att det finns 14 tankesmedjor (think tanks) och icke-statliga organisationer (NGO) med starka band till storföretagen. Hur de olika organisationerna kommunicerar varierar, men många av dem har försökt att påverka opinionen genom bjuda in till debatter och panelsamtal kring Digital service act, skriver rapportförfattarna.

Så går det till

Hur själva lobbyingen ser ut i praktiken varierar. Ofta är det representanter från företag, fackföreningar, branschorganisationer eller miljörörelser som tar kontakt med politikers medhjälpare med en önskan om att boka ett möte. Ett vanligt möte med en EU-parlamentariker varar i allmänhet i 30 minuter och sker på dennes kontor. Där lägger lobbyisterna fram sina bästa argument för att politikern ska se deras sak och företräda deras ståndpunkt. Andra mer informella möten sker i korridorer, under resor, matsalar eller nätverksträffar. De mer ambitiösa lobbyisterna försöker även nästla sig in i samma föreningar eller hobbyer som politikerna i fråga, berättar Camilla Nothhaft, forskare vid Lunds universitet, till tidningen Expressen.

Miljörörelsen lobbar också

Hon menar att även om industrin har större ekonomiska muskler så utövar miljörörelsen också ett intensivt lobbyarbete. Miljörörelserna har fått hög status i och med klimatfrågan.

– Alla vill frottera sig med de stora frivilligorganisationerna, som Greenpeace eller WWF. Man vill höra ihop med dem. Både företag och parlamentariker. De ses som ”fina” organisationer, säger Camilla Nothhaft till Expressen.

Enligt Integritywatch är miljöorganisationerna representerade brett i Bryssel. Greenpeace har runt 13 registrerade lobbyister och lägger runt 6,6 miljoner kronor varje år på lobbying.  Den internationella naturvårdsunionen (IUCN) har 14 lobbyister och en budget på ungefär 10 miljoner kronor. Världsnaturfonden (WWF) har kontor i flera länder med olika budgetar och antal anställda, där WWF Spain är störst med en budget på runt 40 miljoner kronor.

Ett exempel på hur lobbyisterna från industrin har lyckats påverka EU:s politiker är när utsläppsrätterna omförhandlades. Då plockades de bort från öppna marknaden och priset tredubblades. En bransch som var framgångsrik kring utsläppsrätterna var cementindustrin som lyckades förhandla till sig fördelar, berättar en av huvudförhandlarna vid tillfället, EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S), till Expressen.

– De lyckades bevara ett undantag som gör att de får fri tilldelning av utsläppsrätter. Något som de egentligen inte har behov av men som gör att de tjänar pengar på det här systemet. Det var jag väldigt besviken på.

Så minskas inflytandet

Hur gör man då för att minska “Big techs” inflytande. Här är några förslag från  Corporate Europe observatory and lobbycontrol:

–Öka transparensen utan undantag och rusta transparensregistret i EU

–Kräv att organisationer och tankesmedjor avslöjar var de får sina pengar ifrån.

–Stäng svängdörrarna som låter lobbyister komma och gå som de vill i EU:s institutioner och stärk etikarbetet genom att starta en etikkommitté.

–EU-makthavare ska aktivt söka information och höra röster från mindre bemedlade grupper, organisationer, människorättsgrupper och oberoende forskare.

–EU-politiker och tjänstemän ska inte delta i stängda diskussionsforum eller paneldebatter där inte allmänheten har tillträde, särskilt de som hålls under de så kallade Chatham House-reglerna eller i sådana sammanhang där vilka som sponsrar eventen inte redovisas.

Här kan ni läsa mer om vad Syre har skrivit om lobbyism:

Makt till salu – så påverkar lobbyisterna politiken

Lobbyister spurtar för ”hållbar” naturgas och kärnkraft

Misstanken: Svenska EU-parlamentariker smiter från lobbyregler