Det är något märkligt och skrämmande över hur Ebba Busch kunnat förflytta KD politiskt från en rörelse som rymde kristna som gömde flyktingar till en som tävlar med SD i att vara mest flyktingfientligt, utan någon större intern debatt.
Det parti som en gång sa sig varken tillhöra höger eller vänster, som var del av kampanjen mot kärnkraft och som hade en grundtanke om kristen medmänsklighet befinner sig i dag i det nationalkonservativa hörn av politiken där det är svårt att se skillnad på mörkblått och brunt.
Men trots det framstår det som än mer märkligt, men samtidigt talande, att när kritiken väl kommer mot denna utveckling, så kommer den från Lars Adaktusson. Abortmotståndaren Adaktusson som fram tills nu alltid tillhört de mest reaktionära inom ett reaktionärt parti är nu den som går i spetsen för ett mer mänskligt KD. Bakom detta döljer sig förstås den öppna striden mellan Busch och Adaktusson där person är viktigare än sak, men det säger ändå en hel del om hur långt ifrån sina grundvärderingar och hur nära SD som KD har gått.
Alf Svenssons KD var sannerligen inga riddare av de mänskliga rättigheterna, abortmotstånd och hbtq-fientlighet var djupt rotade och KD:s liberalisering i de frågorna har alltid kommit långt efter övriga partier och samhällsutvecklingen i stort. Åtminstone fram till att SD dök upp och var än värre. Men jämfört med dagens KD, och framför allt bortsett från de två frågorna, så var det gamla KD, om inte himmelriket, så i alla fall betydligt mänskligare.
Om nu Adaktusson kan väcka en intern opinion för en mänskligare flyktingpolitik och sociala satsningar för att bryta rekryteringen till gängbrottsligheten, då har han i alla fall gjort någon nytta i politiken. Precis som L riskerar KD att åka ur riksdagen vid nästa val, det vore förstås det bästa, men om de inte gör det så behöver partiet, precis som L (och för den delen M), en stark intern opinion som står upp mot SD-anpassningen och SD:s inflytande över politiken.
Vi vet alla hur fort det kan gå när de nationalkonservativa börjar montera ner den öppna demokratin. Och vi kommer behöva varenda person som står upp mot det, inte minst inom högerpartierna. KD, såväl som L och M, har historiskt grupperingar som nu behöver träda fram och ta den fajten.
Att Löfven avgår var sommarens bästa politiska besked.
Inget tyder på att Löfvens efterträdare kommer bli bättre.
