I söndags invigdes klimattoppmötet i Glasgow, Cop26. I två veckor ska nu politiker, tjänstemän, representanter för företag och civilsamhället och andra makthavare från hela världen försöka komma överens om vad som behöver göras för att begränsa de globala utsläppen och nå upp till Parisavtalets klimatmål. Livsmedelssektorn, tillsammans med energi- och industrisektorn, är bland de som släpper ut störst andel växthusgaser. En av de enskilt största klimatbovarna är animalieindustrin, som ensam står för drygt 15 procent av de globala växthusgasutsläppen och för drygt en tredjedel av de metanutsläpp som orsakas av människan. Den leder också till att enorma arealer oersättlig regnskog skövlas, för att ge plats åt sojaodlingar som foder till djuren. Men trots att forskare sedan Parisavtalet tecknades 2015 har pekat på att animalieproduktionen måste minska om vi ska ha en chans att nå målen, har inte mycket hänt.

”Det kommer att bli ett problem att få politiker att direkt ta itu med köttproduktionen så länge industrin är så stark som den är”, sa Peter Singer, professor i praktisk etik, som har studerat klimatförändringarna ur ett etiskt perspektiv, i ett uttalande inför Cop21 i Paris 2015.

Sex år senare, när världens ledare nu träffas än en gång för att diskutera ländernas klimatmål och vad som krävs för att nå dem, lyser djurindustrins utsläpp fortfarande med sin frånvaro på förhandlingsbordet. Makthavarna blundar för frågan i klimatdebatten, både på statlig och global nivå, menar många kritiker. Nyligen läckta FN-dokument visar dessutom att flera länder aktivt jobbar för att förhindra att den aktualiseras. Brasilien och Argentina, två av världens största köttexportörer, vill bland annat att FN:s klimatpanel IPCC ska stryka stycken som beskriver köttproduktionens höga koldioxidutsläpp i sin senaste rapport.

Samma frånvaro ses i den svenska debatten. När partierna debatterade sin klimatpolitik i SVT:s Agenda den 24 oktober var det endast MP:s klimatpolitiska talesperson Lorentz Tovatt som räckte upp handen på frågan om svenskarna behövde äta mindre kött.

– Vi befinner oss i ett klimatnödläge. Vi ska inte debattera här, men jag blir nästan upprörd över vetenskapsförnekandet som finns här inne, det är uppenbart, sa han i SVT.

”Motor i omställningen”

Att dra ner på djurindustrins utsläpp har inför Cop26 av flera forskare pekats ut som en av de mest effektiva sätten att bromsa den globala uppvärmningen. Bland annat av Durwood Zaelke, en av de ledande granskarna av FN:s klimatpanel IPCC:s rapport och chef för den internationella klimatorganet IGSD.

”Att minska metanutsläppen är den största möjligheten att bromsa uppvärmningen mellan nu och 2040,” sa Durwood Zaelke i augusti.

Även FN:s mat- och jordbruksorganisation, FAO, pekar ut jordbrukssektorn som en möjlig motor i klimatomställningen för att nå Parisavtalet mål. Men för att det ska bli verklighet krävs politiska beslut och en omställning av staternas ekonomiska stöd och subventioner, enligt FAO.

Enligt den rapport som organisationen släppte i september tillsammans med FN:organen UNDP och UNEP,  går hela 90 procent av de totalt 540 miljarder dollar som årligen subventionernas till jordbrukssektorn globalt till miljö- och klimatskadlig livsmedelsproduktion. Kött, mjölk, ris och socker pekas ut som de mest subventionerade produkterna, trots dess höga utsläppsnivåer.

Inga bindande mål för djurindustrin

Samtidigt är många länder sedan klimattoppmötet i Paris överens om att metanutsläppen behöver minska och antar olika mål för att begränsa dem, något som kommer att diskuteras flitigt under förhandlingarna i Glasgow. Men det saknas specifikt riktade åtgärder mot djurfabrikerna och animalieproduktionen i världen fortsätter att öka, enligt FAO.

I september kom USA och EU överens om att minska utsläppen av metan med 30 procent fram till år 2030 för att leva upp till målen i Parisavtalet, men det finns inga specifika åtaganden som rör djurindustrin. Detsamma gäller Danmark som röstat igenom ett juridiskt bindande mål om att minska klimatutsläppen från jordbrukssektorn med minst 55 procent till 2030. Inte heller Storbritanniens juridiskt bindande åtagande att nå nettonollutsläpp till år 2050 har specifikt satta mål för animalieproduktionen.

Nya Zeeland är det enda landet som har antagit lagstiftning för att minska utsläppen av växthusgaser från animalieproduktionen. Utsläppen från landets jordbrukssektor ökar dock fortfarande och regeringen har fått information om att antalet kor inom produktionen behöver minska om målen ska kunna nås.

– Inget land har som verkligt mål att minska sina utsläpp från djurproduktionen eller sin köttkonsumtion, säger Christine Chemnitz, chef för jordbrukspolitiken vid miljöorganisationen Heinrich Böll Stiftung, till The Guardian.

Hon understryker samtidigt att EU:s mål att minska sina växthusgasutsläpp med minst 55 procent till 2030 ”definitivt inte går att nå utan att man minskar animalieproduktionen och köttkonsumtionen”.

”Kan debatteras”

Det återstår att se om världens ledare under detta klimattoppmöte kommer att beröra djurindustrin när de diskuterar sina utsläpp och klimatmålen. Det finns inget specifikt som tyder på det, utifrån den information som släppts inför sammanträdet i Glasgow, enligt Cecilia Mille, sakkunnig i hållbarhetsfrågor på organisationen Djurens rätt.

– I organisatörernas presentation inför Cop26 nämns animalieindustrin inte specifikt. De nämner att det är viktigt med en omställning till ett mer hållbart jordbruk, men det är ganska diffust och väldigt mycket fokus på att minska avskogningen. De pratar om att de ska reformera den globala handeln av jordbruksprodukter och det är inte så högt satta mål, säger hon.

Men det finns ändå, om än litet, ett hopp om att frågan debatteras. Detta eftersom FAO:s rapport, tillsammans med konsumenter och jordbrukare, direkt riktar sig till de aktörer, framförallt länder, vars klimatmål ska diskuteras under Cop26.

– Rapporten vänder sig med ganska kraftfulla uppmaningar inför Cop26-mötet, det yttersta hoppet är att det kan plockas upp någonting där. Den är ganska långtgående i sin kritik av allt stöd som går till klimatskadliga jordbruksprodukter och har ganska så konkreta råd på hur det behövs en omställning av stöden inom livsmedelsproduktionen, och det tänker jag kan plockas upp, säger hon.

Vilka punkter vill ni se diskuteras under Cop26?

– Vi vill se just den omställningen av ekonomiskt och politiskt stöd från att stötta djurfabriker till att stötta en omställning av livsmedelssystemet med fokus på växtbaserade livsmedel, som är hållbart på riktigt, på alla plan. Det är ju till stor del foderodling som driver avskogning fortfarande. Det utelämnas oftast, men där är den starka kopplingen och det är inte bara kor.

Ändå har Cecilia Mille, precis som Christine Chemnitz, svårt att tro att länderna i praktiken kommer göra något för att begränsa djurindustrins klimatpåverkan.

– Jag tror tyvärr inte att länderna har som verkligt mål att minska på köttkonsumtionen när allt kommer till kritan. Det är ju bara att titta på Sverige, som säger sig ha så ambitiös klimatpolitik men som samtidigt har mål om att öka köttproduktionen i landet, säger hon.

Läs mer: 

Syre förklarar klimatfinansiering

Klimataktivisten inför Cop26: ”Folk i Kenya dör av svält”