Krönikor

De döda barnen i Kamloops har något att säga oss

Världen över kablas nyheten ut om att kvarlevorna efter 215 barn hittats vid Kamloops numera nedlagda internatskola för barn från ursprungsbefolkningen. Vittnesmål och berättelser om fruktansvärda övergrepp mot barnen kommer fram.

Skolan drevs, som flera andra, av katolska kyrkan. Dess uttalade uppdrag var att assimilera barnen in i den kanadensiska kulturen och utplåna banden till deras ursprung. Det i sig är upprörande och grovt rasistiskt, men barnen utsattes dessutom för misshandel och sexuella övergrepp. Kamloops var inte den enda skolan. Sammanlagt beräknas över 150 000 barn från ursprungsbefolkningen ha gått i den här typen av skolor.

Även svenska medier rapporterar om det fruktansvärda fyndet. Vissa av barnen som dödats var inte äldre än tre år gamla. Jag letar efter någon som drar paralleller till vår svenska historia. Men, som alltid när det pratas om rasism mot ursprungsbefolkningar världen över, ser jag inte en rad om hur våra egna nomadskolor förgrep sig på det samiska folket. Liksom i Kanada var syftet att hålla ursprungsbefolkningen på plats och att ta deras barn var ett effektivt sätt att förstöra deras kultur, deras språk och deras möjligheter till en stark och positiv identitet. Liksom i Kanada var kyrkan involverad.

I Sverige delades samerna upp i renskötande samer och icke-renskötande samer år 1913. De som inte bedrev renskötsel förlorade på ett bräde alla sina samiska rättigheter och fick exempelvis inte utnyttja sina släkters marker. De skulle gå i svensk skola. Barnen till de ”riktiga” samerna, det vill säga renskötande samer, skulle gå i vinterskola, den beryktade nomadskolan. Undervisningen där var undermålig med flit. Samerna skulle inte bildas, då kanske de inte längre ville leva i kåtor och bete sig som samer, resonerade den svenska regeringen. På många skolor förbjöds barnen att prata samiska och de blev slagna om de blev påkomna. Först på 1960-talet fick samiska barn lagstadgad rätt att få undervisning i samiska språket, om än med högst två timmar i veckan.

Mobbning, trakasserier och rasism är fortfarande utbredd gentemot samer. Om detta måste vi tala. Vi måste vilja förstå, ta ansvar och gottgöra århundraden av förtryck och diskriminering.Tystnaden lägger sig som en hård minnesförlust över oss. Den gör oss oförmögna att förstå och fatta rimliga beslut kring de konflikter som finns idag. Utan kunskap om det som varit sitter vi fast och kan inte röra oss framåt. Det räcker inte med att säga att det rasbiologiska institutet tillhör det förgångna. Vi måste undersöka hur det påverkar oss idag. För det gör det.

Ett samhälle som kunde föda fram världens första rasbiologiska institut hade en människosyn där det inte var kontroversiellt att dela upp människor i livsdugliga och livsodugliga. Det tankegodset har inte bara magiskt försvunnit av sig självt bara för att vi inte låtsas om det. Hur obehagligt det än är handlar det här om våra föräldrar och farföräldrar. Det handlar om dig och mig.

Covidrestriktionerna lättar. Och nu kommer värmen!

Vår oförmåga att göra upp med det förgångna.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV